Jag har inget att säga, så här kommer mer utdrag ur "Kärlek - samlade krönikor". Bra sagt och bättre än inget.
"Idag finns tre gånger fler boskapsdjur än människor på jorden. Det blir i runda tal 20 miljarder djur som käkar upp hälften av all föda som produceras i världen. Och den som äter skiter som bekant. Urin och avföring bildar metangaser och ammoniak som leder till att växthuseffekten ökar. Utsläppen från djurfabriker gör sjöar och floder övergödda med syrebrist och döda fiskar som följd. Till och med vårt eget människobajs gör skada. Om folk gick över till vegetarisk kost så skulle kväveutsläppen minska från dagens 90 gram per person och dag till 30 gram.
Regnskogen har tvingats lämna plats åt betesdjur och sojabönsodlingar som göder andra djur i köttindustrin. Produktionen för att föda upp animalisk mat kräver en tio gånger större yta än för vegetabilisk gröda. Och inte särskilt förvånande är det att den rikaste femtedelen av jordens befolkning tuggar i sig hälften av allt kött i världen. Nords överkonsumtion av djur sker på bekostnad av fattiga i Syd. Medan människor svälter äter sig grisar mätta. Därutöver kan man ifrågasätta rimligheten i att en miljard människor lider brist på rent vatten samtidigt som levsmedelsproduktionen - och då främst köttproduktionen - kräver störst mängd vatten. Sug bara på den här: det krävs 100 000 liter vatten för att få fram ett kilo nötkött.
Så tvingar jag mig till slut att se filmen om EU:s djurtransporter. En film som handlar om hur ekonomiska intressen segrat medan djuren blivit de stora förlorarna. De tillåts fraktas inom EU i 29 timmar med enbart en timmes rast. Naturligtvis hålls inte ens de här lågt hållna kraven. Miljontals kor, grisar, får och hästar forslas upp emot hundra timmar, fastkedjade, utan vatten eller tillräckligt med syre. Givetvis dör många innan de når slakteriet, där de annars ofta får halsen avskuren utan bedövning, och lämnas att förblöda till döds. Som om det inte var illa nog subventionerar EU transporterna och övrig animalieindustri. EU:s kostnader för olika stöd enbart till nötköttsproduktion uppgår till över 6 miljoner euro. Varje år! Dina och mina kulor kära kamrat! Men nu säger förstås den skeptiske att det där djurplågeriet inte sker hos oss. Att här är vi snälla mot djuren och att Astrid Lindgrens ande vilar över LRF och politiker. Men såväl grisar som kalvar sänds i ökad omfattning från Sverige till slakt på annat håll i Europa. Och bara det faktum att såväl skolelever som journalister ofta förvägras att besöka svenska slakterier tyder på att det som sker inne i dödsfabrikerna antagligen inte talar till köttindustrins fördel. Tiden då man likt Svensson i Sjöhult slaktade sina djur på gården känns beklämmande avlägsen. Skriken från stressade, plågade eller döende grisar i filmen naglar sig fast. Maten på din tallrik är politik. Hur smakar biffen?".
Det är bra att få lite vatten på sin kvarn ibland. Siffrorna kan jag dock inte garantera stämmer.
tisdag, april 13, 2004
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar