Dagen till ära!

Presidentvalet får faktiskt inte gå obemärkt förbi här i bloggen, trots allmän inaktivitet. Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurra! för att USA valde Obama. Obama är en svart man och han blir president i USA, bara det känns fint. Och att det inte blev en vit, 72-årig republikan känns även det väldigt bra. Jag menar, ursäkta mig, men man bör inse när ens tid är över. I den åldern är det dags att släppa fram yngre förmågor - till och med på presidentposten! Vad jag förstår vill Obama dessutom ganska många bra saker - till och med mycket sådant som låter helt normalt och bra även i svenska öron (vilket verkligen inte är helt självklart när det gäller det stora landet i väst). Jag är glad idag.

Ryanair - go fuck yourself

Jag har åkt med Ryanair många gånger, alltför många. När jag hade distansförhållande på gymnasiet och de flög från Västerås, där jag bodde, till London så var det rätt givet att välja dem. Inte minst, och faktiskt helt avgörande, styrdes valet av min ekonomi. När jag var universitetsstudent och levde på studiemedel var valet också givet. Och sedan har det, med varierande ekonomisk situation för mig, fortsatt så när jag gjort mina London-resor. Men nu säger jag som Doktor Kosmos: Det är dags att göra slut!

Som en liten bakgrund så var Ryanair, in the good old days när jag började åka med dem, faktiskt helt okej. Planen hade hyfsad klass och de hade inte en massa (bara några) idiotiska avgifter. Men nu suger de och framför allt är de ju inte ens billiga längre! Och hallå, var inte det hela deras idé och det faktum i plånboken som gjorde att jag och andra valde att åka med dem trots att de har usel personalpolitik, icke fällbara gallonsäten i planen och flygplatser som ligger i bushen and so on and so on!? Jag vet att man fortfarande kan hitta billiga biljetter om man har tur och får tag i sådana där 0-kronorsvarianter eller liknande. Men jag är nästan glad att så inte var fallet nu när jag skulle boka London-resa för november. Jag är nämligen så otroligt trött på dem, därför att:

Hur billigt det än ser ut när du börjar boka så känn dig blåst! Du måste betala skatt, såklart inte pålagd på priset från början, och om du vill checka in din väska får du betala en hutlös avgift för det och vill du till på köpet checka in på flygplatsen i stället för på internet (vilket kanske inte är helt lätt överallt) så får du betala hundra spänn till och sen får du betala för att du ska betala med kort och inte är det billigt det heller. När du väl kommer fram med planet så ligger flygplatsen inte alls i staden som du trodde att du skulle till utan du får sitta ett bra tag på en buss eller ett tåg som såklart kostar en massa pengar. I slutändan blir det jävligt dyrt. Och nej, det är inte heller bekvämt att behöva sitta spikrak i ryggen i två timmar. Och nej, det känns inte kul att flyga med ett bolag som är ett jävla jippo och plötsligt ropar ut i högtalarna att ”Now you have the chance to be a millionaire!” och vill att man ska köpa lotter. Eh!? När det hände första gången kände jag att mitt tålamod började tryta.

Så när avgift efter avgift ploppade upp nu när jag skulle boka och priset dessutom ändrats med hundralappar sedan jag kollade för några timmar sedan så blev jag rätt trött. Jag gjorde då lite enkla sökningar på internet och upptäckte att jag kunde åka billigare till London med SAS och då dessutom få ett bättre klockslag att flyga på (inte heller det är ju någon av Ryanairs starka sidor). Och det skadar ju inte att planet landar på Heathrow där man kan ta tunnelbanan in till centrum för en billig peng, att planen med säkerhet är fräschare (och kanske till och med har fällbara ryggstöd på stolarna!), att incheckat bagage både är gratis och får vara tyngre än hos Ryanair och att du får välja helt själv vilket sätt du har lust att checka in på. Klimattillägget som jag med nöje betalade fick ändå inte priset att nämnvärt närma sig Ryanairs totalpris.

Hejdå!

I rock!

Det går ju sådär med att uppdatera bloggen ofta (och det är skrämmande hur snabbt tiden har gått sedan nyårsafton då jag lovade att skärpa mig på den fronten). Hur som helst, nu ska jag göra det enkelt för mig genom att bara bifoga en liten länk:

http://www.finansforbundet.se/Resource.phx/pubman/templates/7.htx?id=1957

Woho! Och så fick jag vara med i deras papperstidning också, fotad framför gulddraperi och allt. Jag ser så seriös ut! (Och det är jag nog också.)

Dagens wow!

Metallicas nya album! Skitbra! Mer likt hur de lät förr - och det var ju bättre förr!

Självinsikt

Igår var jag på Göteborg Aero Show i Säve. Det var flyguppvisning med gamla flygplan av olika slag, simulatorer, möjlighet att åka helikoptertur, informations-/rekryteringstält för kustbevakning och dylikt, utställning av flygplan och en del annat. Vädret var jättebra och det visade sig vara en rätt stor familjemagnet, dvs. det var inte enbart manliga civilingenjörskufar i praktiska kläder som knatade omkring med kameran i högsta hugg. Jag föreställer mig dock att det var precis en sådan person som gav upphov till dagens citat, sagt av en kvinna, som jag hörde när jag gick i strömmen av människor längs en av vägarna på området:

"Men det är ju DU som försvinner på såna här ställen, inte barnen."

Hur som helst var det väldigt kul och lyckat och en bra avslutning på sommaren (om det nu blir kallare som de sagt).

Turismo

Jag var och hälsade på mormor och morfar häromdagen. Mina föräldrar var också där och vi skulle åka på studiebesök till Ringhals. Morfar är lite förvirrad nu för tiden och har inte så bra korttidsminne.

Morfar: Vart ska vi?
Mamma: Till Ringhals.
Morfar: Men då måste jag ta på mig blazern.
Mormor: Nej, det behöver du ju inte.
Morfar: Behöver jag inte det?
Mamma: Nej, du är så fin. Du ser ut som en turist!
Jag: *Asgarv*

Jag misstänker att det inte bara är jag som tycker att "du ser ut som en turist" är detsamma som att ge någon skäll?

I'm lovely!

Idag jobbar jag på mitt gamla jobb och hjälpte för en stund sedan en kvinna som väntade på sin dotters färdtjänst och där det var bokat till fel adress. När vi precis skulle lägga på sa hon "Du, jag måste bara säga att jag har använt mig av färdtjänsten i många år och du är den snällaste och gulligaste jag har pratat med".
She made my day!

En svensk modemiss

Ta på dig en fin sommarklänning i valfri färg. Matcha med foppatofflor. Nej!

Badcitat

"Det är ju krabbor i vattnet! Annika och x ba' 'Det är så naturligt med krabbor'. De borde sätta upp skyltar!"

Äta bör man annars … blir man helt jävla störd

Detta har jag märkt det senaste året. Det är väl inte första gången som jag inte skött matvanorna ordentligt precis, men i kombination med en pressad tillvaro med för mycket att göra så blev jag inte direkt ett under av hälsosamhet eller en trevlig sambo för den delen. Och även om jag inte hade haft sådär mycket att göra så hade det ju inte direkt påverkat mig och mitt psyke i positiv riktning att hålla på och inte äta ordentligt under någon längre period.

Nu känns det där hur som helst plötsligt ljusår bort. Konstigt det där, hur snabbt man kan gå åt ena eller andra hållet vad gäller vissa av sina vanor. Men nu när jag skärpt mig på den fronten har jag insett att jag måste fasen skärpa mig vad gäller andra hälsoaspekter också. Insikten kom efter att jag suttit på röven i en bil i två veckor (okej, jag vandrade upp för ett fjäll också), under vilka jag även ätit en hel del skräpmat. Jag kan ju bara inte INTE träna i resten av mitt liv. Förut var jag duktig och tog raska promenader typ varenda dag, men inte ens det har jag lyckats upprätthålla det senaste året. Men nu ska det bli ändring. Jag vill ha kondition och åtminstone några muskler. Jag ska börja röra på mig igen. Ingen seriös och avancerad träning, jag är alltför förslöad för att starta med det direkt, men jag ska åtminstone göra enklare grejer. En 30 minuters "rask" promenad varje dag gör ju till exempel jättestor skillnad för hälsan och för att minska riskerna för att få diverse olika sjukdomar. Det behöver inte vara svårare än så. Som inledning på mitt nya hälsosammare liv cyklade jag igår två mil i solgasset – till och från grannkommunen (allt i ett sträck, och sedan gjorde jag 50 situps och 20 rygghävningar (vilket jag faktiskt haft som en någorlunda daglig rutin fram tills semestern)). Heja mig! Woho!

Men är jag Mr Bean eller

Det är vattenskada i vårt badrum och vi hade kommit överens med fastighetsskötaren om att det skulle fixas på vår semester. Jag fattade bara inte att det var så exakt bestämt att det skulle komma hantverkare halv åtta på morgonen den dagen vi sagt att vi skulle åka, så när det ringde på var jag helt nyvaken och kraxade ”kom in” med min fantastiska morgonröst. Försökte också förklara för badrumsmannen att vi blivit lovade att få ha toastolen under större delen av tiden då de fixar det övriga (= allt, det kommer bli helkaklat och supernice när det är klart). ”Jaha, då får vi koppla in den igen varje dag då” sa han.

En ganska vanlig upplevelse på morgonen är ju akut kissnödighet och så var fallet för mig. Fastighetsskötaren hade sagt att vi skulle få använda ett reservduschrum på våningen under, så jag försökte hitta det men utan framgång (inte för att jag ens visste om det fanns någon toalett där, men annars får jag väl kissa i duschen! tänkte jag). Väl tillbaka i lägenheten hade badrumsmannen försvunnit, men toalettstolen stod kvar på sin plats så jag såg min chans. Låste dörren och gick på toa. Sedan skulle jag spola men oops, allt var ju redan bortskruvat från väggen. Inte mycket hände… Och eftersom jag är i morgonkoma efter att för andra natten i rad bara ha sovit fem timmar så tänkte jag att jaha, nu kan jag inte göra någonting men suck vad pinsamt det här blev. För att det inte skulle se alltför komiskt ut (vilket jag såhär efteråt inser är för sent) med en frånkopplad toalett innehållandes kiss och papper så ville jag plocka upp papperet (det mest synliga beviset) och jag tog en påse på handen och gjorde det. Sen drog jag mig tillbaka till övervåningen där jag ringde fastighetsskötaren, fortfarande med samma lovely voice, och talade in ett meddelande på telefonsvararen om att jag gärna ville veta var extraduschen fanns. Och sen kom jag på att vafan, toan är ju inte bortskruvad från golvet, jag hade ju kunnat hälla i en hink med vatten bara så hade allt spolats bort! Men då hade badrumsmannen kommit tillbaka så det kändes lite sent… Förhoppningsvis märkte han ingenting eftersom locket är nerfällt. Tur att jag inte bajsade!

Efter en stund ringde fastighetsskötarens sommarstand-in som sa att han kunde visa mig till duschrummet, så jag gick till kontoret (i samma hus, tack och lov) och mötte upp. Rummet visade sig vara ett förråd med en duschkabin och inte jordens fräschaste. Närmast duschen stod en kartong och en motor och när jag fått igång vattnet var det till en början rostfärgat. Det känns fint att jag ska bjuda in vänner att bo här medan jag är borta. Nu väntar jag bara på att få en kopia av nyckeln in till rummet/förrådet. Jag hoppas att det går snabbt, annars får sambon köra London-style (”jag duschar på gymmet eftersom vattnet krånglar hemma”). Badrumsmannen verkar för övrigt ha försvunnit för dagen så jag kanske ska gå och spola nu.

Go Tyra!

Bra att en före detta superslim modell, som för övrigt fortfarande är en riktig snygging, sätter ner foten och inte fortsätter vikthetsen bara för att branschmänniskorna är hjärntvättade, och att hon dessutom bevisar att de inte har något för sina idéer om att (den sjuka) idealkroppen är allt i tv. Om inte annat borde de väl ha lärt sig av Oprah och Ricki Lake?

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article2814741.ab

Irritationsmoment

Varför är högskolor och universitet så administrativt efterblivna? I resten av Sverige, kommuner och myndigheter inkluderade, har man förstått att jobbansökningar – med fördel! – kan mailas in eller bifogas på en hemsida för just jobbansökningar. Men inte i världen för högre utbildning. Där tycker man att det är bättre att alla ansökningar skickas in per post i vanliga kuvert med frimärke. Åtminstone där jag bor. Verkar ju skitbra, att man ska behöva köpa frimärken och gå till postlådan så fort man ska söka ett jobb. I stället för att sitta kvar framför datorn där man skrivit brevet och helt enkelt bara trycka på ett par tangenter och sedan är det klart. De kanske skulle ta och anställa någon ung och förändringsbenägen människa som kan få lite ordning på detta. Jag är ledig.

Fine thank you

Lugn och ro, jag vill bara ha lite lugn och ro kan jag få lite lugn och ro, tack. Så har jag känt länge. Nu har jag fått det tror jag. För tillfället är jag så gott som arbetslös, men det mesta brukar ordna sig så än har jag ingen panik. Jag verkar också ha lyckats med bragden att inte göra hundra saker samtidigt. Jag har bara ETT (sporadiskt) jobb. INGET EXTRAJOBB och INGA STUDIER vid sidan om och INTE EN MASSA IDEELLA PROJEKT samtidigt. Jag har nog inte varit såhär sysslolös på... länge. Och det känns så himla bra!!!

Timo Räisänen i en håla

Haha, ganska komiskt att läsa om sin hemstad.

http://blogg.aftonbladet.se/22991/perma/813017/

”Och när du sitter i käftis händer…

… vad tror du han egentligen vill med dina tänder?” /Just D

Ja, jag vet inte, men jag hann tänka när jag satt där i tandläkarstolen för att laga ett hål att jag inte skulle vilja vara den som gör det där på folk. Jag menar, du ligger där och gapar med två personer lutandes över dig samtidigt som den naturliga reflexen är ”stäng munnen, stäng munnen!” (för det de gör är ju inte direkt kul och bekvämt). Själv har jag absolut inte tandläkarskräck, men jag tycker ändå att det är obehagligt och tänk då på dem som är rädda! Hur som helst så tyckte jag att tandläkaren och –sköterskan var trevligare den här gången än förra, då det bara var vanlig undersökning. Kanske någon psykologisk grej, att de vill få en lugn och avslappnad inför tortyren. För usch, åtminstone bedövningen var riktigt otrevlig. Jag undrar hur det hade känts utan, men jag tänker att bedövningen åtminstone tar mycket kortare tid än själva lagningen så sammantaget är det nog mer skonsamt på det sättet. Hela proceduren tog totalt en kvart och för det betalade jag 872 kronor! Känner mig minst sagt manad att fortsätta med mina nya vanor att använda tandtråd, tandpetare och fluorskölj varje dag…

När jag var färdig hos tandläkaren var det soligt ute så jag passade på att ta en långpromenad. Det har utlovats regn här i Göteborg hela veckan och precis när jag kommit hem började det ösa ner. Under promenaden gick jag in på Statoil och köpte en Sverigekarta inför planeringen av vår bilsemester i juli. Väl hemma ringde jag fastighetsskötaren och drog hela listan på grejer som vi behöver ha åtgärdade här i lägenheten men som åtminstone inte jag har orkat ta tag i medan jag veckopendlat. Han kunde hjälpa till med allting – woho! Ringde också till min optiker för att kolla att jag har den typ av linser som jag trodde att jag har (svar ja). Och nu är klockan inte ens elva så jag känner mig väldigt nöjd med det jag hunnit med och måste säga att det här stycket uppväger det förra i tillfredsställelse (förutom vad gäller pengarna, men det går ju inte att göra något åt).

Nu väntar jag bara på att bedövningen ska släppa så att jag kan göra lite kaffe. Är så gott som arbetslös nu, så jag har mycket tid att spendera här hemma. Får lön i juni åtminstone, så jag känner mig än så länge mest ledig och ska passa på och pyssla en massa med grejer i lägenheten som jag inte heller har orkat hålla på med när jag inte bott här permanent. Nu när det ändå inte är varmt eller fint väder känns det helt okej att vara inomhus.

P.S. Hos tandläkaren lärde jag mig att det går en stor nerv längs tandraden (antar jag) som förgrenar sig i två ändar längre fram i munnen, så när man får bedövning inför lagning är det oundvikligt att tungan också bedövas. Inte så svårt att lista ut kanske, men det är inget jag reflekterat över förut.

I quit!

Så hur gick det då? Jo, jag sa till chefen att jag vill säga upp mig på grund av att min situation är för jobbig (vilket kändes lite dumt efter att för bara några veckor sedan ha sagt att jodå, det funkar såå bra att pendla (funka och vara perfekt är ju inte samma sak och jag ville inte få jobbiga följdfrågor)). Hon blev inte så förvånad just på grund av min situation. Däremot så erbjöd hon mig heltidsjobb och att ta över arbetsuppgifter från den andra personen som ska sluta och det kändes ju väldigt smickrande eftersom de uppgifterna vore bra och meriterande. Jag sa att jag nog inte skulle ändra mig men bad att få fundera över semestern (som jag haft den här veckan). Hon klappade mig på kinden (ja, hon är sån. Hon kallar även personer som är 40+ för "pojken") och sa att det går så bra. Men jag har bestämt mig och jag kommer sluta i mitten av juni. Det känns skönt att göra något som inte är totalt förutsägbart och skönt att tänka på att jag sedan kommer att bo i Göteborg på heltid igen. Jag hoppas att jag kommer att få ett nytt jobb bara, men eftersom jag har sambo vet jag att någon åtminstone kan betala hyran om jag själv blir pank. Men jag tror också att det kan vara bra att ibland behöva känna att allt inte är så tryggt och givet, och nyttigt att komma i kontakt med sin överlevnadsinstinkt (eller vad jag nu ska kalla det) och behöva använda den, typ "nu får jag ta vilket jävla jobb som helst så att jag klarar mig". Well, uppdateringar kommer.

Nu är det revolution på gång!

Nej, inte riktigt. Däremot ska jag säga upp mig. Snart har jag alltså inte en fast anställning längre. Friskt vågat, hälften vunnet, skam den som ger sig, den som vågar förlorar fotfästet en liten stund, den som inte vågar förlorar sig själv och så vidare.

Det har tagit ett tag att komma fram till beslutet men nu senast när jag funderade på lösningar hit och dit för att få tillvaron mer dräglig så mognade det plötsligt fram och kändes, särskilt sedan efter en solig promenad i vår-Göteborg (där jag alltså inte spenderar mina vardagar), väldigt bra och rätt. Jag brukar för övrigt nästan alltid i efterhand tycka att större beslut som jag tar är bra, så varför skulle det här vara annorlunda? Här är några ledtrådar till beslutet:

Har jag känt mig pigg och social sedan jag började veckopendla? Nej.
Har jag varit bra på att uppfylla mitt nyårslöfte, att uppdatera bloggen oftare? Nej.
Blir jag rik av att jobba deltid och betala tusentals kronor för tåg varje månad? Nej.
Är det värt mycket att få spendera 14 timmar i veckan på tågen? Nej.
Är det tillfredsställande att bo hos sina föräldrar i veckorna och typ aldrig vara ensam någonstans? Nej.
Ger veckopendlingen mycket energi över till mitt förhållande? Nej.
Känner jag att denna tid har främjat min fysiska och psykiska hälsa? Nej.
Har jag det absolut roligaste jobbet i världen? Nej.

Kommer jag att få ett nytt jobb i Göteborg? Ja, det hoppas jag verkligen (för inte är jag med i a-kassan – ”jag tänker inte bli arbetslös”. OBS! Jag är självklart med i facket! Den här logiken är konstig för många (jag borde ju gjort tvärtom!) men inte för mig. I alla fall inte hittills...). Jag kan faktiskt – till skillnad från tidigare – tänka mig att ta ett mindre kvalificerat jobb i Göteborg nu bara för att få komma dit (och det blir jag väl också tvungen till nu, om pengarna börjar tryta…). Min plan är att försöka jobba på färdtjänsten så mycket som det går tills jag hittar något bättre.

Hur som helst, i morgon ska det ske för det är då min chef kommer tillbaka från sin semester. Det är för övrigt en till på jobbet som ska säga upp sig, så det blir lite tråkigt för henne att komma tillbaka. På lördag åker sedan jag på semester, så själv får jag en trevlig inledning på den!

Växeln, hallå hallå hallå!

- Färdtjänsten, Annika
- Hallå?
- Hallå ja.
- Har jag kommit fram? Är det min tur nu?

(Jag tyckte det var lite kul, men faktum är att det är jättesvårt och jobbigt för många gamla med dagens telefonsvarar- och kösystem med automatiska röster som de inte hör vad de säger - därav reaktionen antagligen (man kan aldrig säkert veta om det är en riktig människa som pratar med en.))

Jag rekryterar in mig själv, tack

Jag blir så himla trött på alla bemanningsföretag som svämmar över med lediga jobb på arbetsförmedlingens hemsida. Jag hatar dem (med ett visst undantag som jag återkommer till). Jag inser att de kan vara bra för att ge folk en möjlighet att få in en fot i sin bransch och på så vis kunna bli överrekryterade av uppdragsgivaren eller åtminstone skapa kontakter inför framtiden. Och de som inriktar sig på studenter är den bästa sorten eftersom de kombinerar detta med att faktiskt ge studenter en extra inkomst över huvud taget, samtidigt som denna inkomst inte behöver vara alltför hög eftersom minsta lilla innebär en stor skillnad jämfört med att bara leva på studiemedel.

Men. Utöver dessa positiva effekter så hatar jag dem. "Jamen, de hjälper ju till att göra arbetsmarknaden mer flexibel". Jaså? Ursäkta mig, men jag har svårt att tro att arbetsgivarna skulle ha ignorerat sitt behov av att anställa mer folk bara för att rekryteringsföretagen inte fanns. Det är snarare formen för flexibiliteten som ser annorlunda ut. Dessutom kostar det ju förstås arbetsgivaren en massa pengar att anlita dem - annars skulle det självklart inte finnas en marknad för rekryteringsföretag. Detta samtidigt som de som anställs får en skitlön, oftast klart under vad arbetet som de utför faktiskt är värt om man kollar på vad "direktanställda" får. Jag har till exempel en kompis som jobbar med upphandling inom en statlig myndighet och har stort eget ansvar - ett klart kvalificerat arbete som hon inte hade fått utan sin högskoleexamen. För detta får hon en lön som är ett hån, inte minst i jämförelse med de 30 000 kronor eller mer som är helt normalt för upphandlare inom kommunal verksamhet (staten har jag ingen koll på). Utöver detta är anställningsvillkoren mycket sämre än om hon varit anställd direkt hos myndigheten. Bara ett exempel.

Det finns en hel del jobb som jag skulle kunna söka som rekryteringsföretagen annonserar ut, men jag vägrar. Jag är totalt ointresserad av att ta ett jobb hos dem till sämre anställningsvillkor, sämre lön och en osäkrare tillvaro än hos en traditionell offentlig (där jag har mitt främsta arbetsområde) arbetsgivare. Det känns som ett hån mot mig och min utbildning. "Var glad att du får ett jobb för fan" eller? Nej, jag har en fyraårig utbildning och jag tycker att det är helt normalt att jag ska få ett jobb på egen hand och ta betalt för den kompetens jag har. Särskilt nu när jag har en fast anställning. Dessutom tycker jag att det känns oseriöst av dem som anlitar företagen och kan låta arbetstagaren jobba under de här villkoren så länge som de behagar (i min kompis fall över ett år). Är de seriösa borde de ju förstås rekrytera över en om de är nöjda med ens jobb, men för det finns ju inga garantier och hur uppskattad känner man sig egentligen då? Så nej tack, jag klarar mig utmärkt på egen hand.

Seg

Alltså det här med att hålla bloggen vid liv går ju inte särskilt bra. Det viktiga är väl i och för sig att jag håller mig själv vid liv och potentialen för det är ju helt klart större nu när det börjar bli vår och man kan känna sig som en människa igen (plus faktorn att jag eventuellt närmar mig ett bekvämare liv), vilket kanske kan ha goda effekter även på bloggen. Hur som helst så är jag nu peppad på vår- och sommaraktiviteter och semester och fin natur.

Mera kommer så småningom...

Äntligen!

Nu har jag köpt mina mjukisar. SOC, 249 kronor på Stadium, mjuka på insidan - precis som mina gamla (som hamnat i mitt andra hem i Fagersta). Nu kan jag ha en värdig hemma-söndag i min mysfåtölj. För det krävs faktiskt mjukisplagg. Att det tog mig fem månader att införskaffa dessa byxor är obegripligt.

Jag och Lotta

"Åh, vad jag har tänkt på dig idag, för jag har tittat på VM [eller dylikt]."/Mamma

"Idag har jag tittat på Annika hela dagen."/Mormor

"Och dig har jag sett på tv i helgen, ni är ju så lika."/Chefen
"Ja, visst är de!"/Kollega

*Sträck, sträck, glo*/Två tanter på tåget sträcker på halsarna och kollar på mig mellan sätena

"Du har så snygg frisyr. Och så har du väl aldrig hört förut vem du är lik? Jag tänkte på det igår, att ni är så lika, men då sa jag inget."/Kurskollega

"Ursäkta, men vad heter du i efternamn?" - "Jaha, jag tänkte att ni kanske var syskon eller nåt"/Kille på krogen

"Var känner jag igen dig ifrån?"/Okänd i stadshuset

Och så vidare.

Vem är det då som jag är så lik? Jo, Charlotte Kalla såklart. Efter att ha sett inslaget med henne på idrottsgalan kan jag inte heller förneka det själv - vi ÄR jättelika (särskilt nu när vi råkar ha samma frisyr). Mamma påstår dock att Kalla inte är min bortadopterade tvilling, så jag får väl tro henne. Lägger in en bild för bedömning, men det är nog i de rörliga bilderna det syns bäst.

The shit!

Min nyckelknippa is the shit! Den kan tyckas klumpig, men vad gör det när man är förberedd i alla lägen!?

Nyckel, kundvagnspeng, flasköppnare, nyckel, stöldskyddsmärkning, måttband 1 m, ficklampa.

Övriga nödvändiga verktyg har jag på mycket liten yta i plånboken, där det finns sax, linjal, penna, tandpetare, brevkniv, nagelfil och pincett. Jag kan såhär efter några år göra en utvärdering och säga att flasköppnare och sax är det absolut viktigaste (om man inte inreder mycket, för då kan måttbandet vara väldigt bra det med). Varför har jag aldrig varit scout?

Ny familjemedlem

I min sammanfattning av 2007 var det något som jag "saknade 2007 som jag vill ha 2008", nämligen en till katt. Och guess what, nu har jag det! Den är pytteliten och rund för det är en Garfield-katt, dvs. en brittisk korthår. Det har tagit två dagar av fientlighet, fräsande och ylande innan nu den lilla och den gamla (1-åriga) katten börjat komma överens och kan umgås och äta tillsammans. Att komma upp på morgonen och se dem gå och nosa på varandra utan att bråk utbryter är lycka när man gått och undrat hur det ska gå. Ja, det finns kanske risk för att jag blir den där galna tanten med en massa katter...















Liten och stor.

Kaminmannen!

Det här är skillnaden mellan att bo i lägenhet och att bo i villa med kamin (ursäkta bildkvaliteten).

(Japp, det handlas ganska mycket på Lidl i min familj.)

Gamla fynd

Pappa ska renovera i sitt arbetsrum. Med anledning av detta har han börjat med en storröjning där inne. Man kan gissa att det var ett tag sedan sist, med tanke på att han hittade den här fina ordern:

Jag undrar vad jag skulle ha gubbarna till, minns dem tyvärr inte.

Summering av 2007

Vilka länder besökte du? Spanien, Storbritannien och Spanien igen.
Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008? En till katt, mer pengar, lugn och ro.
Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför? Datum är inte min starka sida, men jag kommer minnas när jag blev uppringd för intervju för jobbet som jag har nu. Det var morgon i Spanien och vi hade just gått ut och jag blev så förvånad, för jag hade skickat ansökan bara veckan innan. Och så kommer jag minnas avslutningsdagen i skolan. Skolan var slut, jag fick ett pris och sedan gick vi och grillade på ett ställe med superutsikt över Göteborg och det var soligt och jättevarmt (en av de få varma dagarna den sommaren).
Vad var din största framgång 2007? Att jag vann pris för min magisteruppsats som jag slitit med hela våren.
Bästa köpet? Mina Diesel-jeans och en bärbar dator.
Vad spenderade du mest pengar på? Kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Spanien-vistelserna var fina. Annars att jag och kompisarna lyckades boka in flera gemensamma grejer trots att vi bor på olika håll.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007? Alla Säkert!:s låtar. Underbara!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var inte direkt supermunter, men inte ledsen heller. Inte så mycket känslor det här året kanske, dalarna och topparna blir mindre och mindre. Lite apati, hör det till vuxenlivet?
Vad önskar du att du gjort mer? Varit i naturen. Slappat.
Vad önskar du att du gjort mindre? Jag önskar att jag gjort mindre, helt enkelt. Jobb, plugg osv. Inte alltid så lätt.
Blev du kär i år? Nej, jag var redan kär och är det fortfarande. Blev lite kär i katten kanske. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej, som vanligt.
Bästa boken du läste i år? Har tyvärr inte läst så många böcker i år. Bästa deckaren var Predikanten, skapligt mainstream… Jag läste någon bok i min genusvetenskapskurs som jag tyckte var jättebra, men nu minns jag inte vilken.
Något du önskade dig och fick? Ett riktigt lägenhetskontrakt och ett riktigt jobb. Och Vänner-boxen, woho!
Något du önskade dig men inte fick? En snilleblixt om vad för företag jag borde starta.
Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Firade hemma hos pojkvännen med vänner och sällskapsspel. Ute var det storm och jag var hur bakis som helst, så jag köpte tårtan på Hemköp hundra meter bort (ville inte riskera att bli mosad av ett träd eller liknande plus att varje rörelse var en ansträngning).
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre stress och press, mer lättsinne.
Vad fick dig att må bra? Pojkvännen och vännerna. Spanien-resorna.
Har du tagit något bra beslut i år? Att söka jobb intensivt så fort jag blev färdig med utbildningen så att jag slapp gå och ha ångest för att vara en akademiker som jobbar med något helt annat än det jag borde, att flytta ihop med pojkvännen, att testa på småstadslivet igen (även om det mer var en följd av jobbet än ett fristående beslut).
Vem saknade du? Saknade inte så mycket. Mitt glada jag kanske…
De bästa nya människorna du träffade? Mina närmaste arbetskompisar tror jag, har inte träffat så mycket nytt folk i år annars.
En värdefull läxa/sak du lärt dig i år? Att när det står att katter "pratar mycket" så betyder det att de jamar hela tiden och det är inte alls gulligt utan jobbigt. Att det är jobbigt att veckopendla och tröttsamt att bo hemma fast man är vuxen. Att möbler är dyra.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag började jobba som nämndsekreterare, det har jag aldrig gjort förut. Alltid något...
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, tack och lov!
Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov igen!
Största misstaget? Att bråka mycket med pojkvännen om skitsaker istället för att fokusera på bra grejer (dock bådas fel).
Har du varit sjuk eller skadat dig? Urinvägsinfektion som vanligt, annars inget allvarligt.
Hur tillbringade du julen? Hemma med släkt och familj. 2007 kom jag på att jag tycker nog inte så mycket om julen, för den är så pressad och får dessutom könsrollerna att framträda tydligare än resten av året.
Hur många one night stands? Inga.
Favoritprogram på TV? Idol är det enda tv-program som jag följt. Blev mycket engagerad. Dock tycker jag egentligen bäst om Roomservice.
Största musikaliska upptäckten? Säkert! Electric Banana band också - att de var så politiska och bra hade jag inte förstått innan jag såg dem på Liseberg.
Årets bästa film? Darling – så himla sorglig och den släppte aldrig greppet om mina tankar.
Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Jag har tänkt mest på det här med bostadsrätter och bostadspolitik tror jag. Sedan har ju högerintåget förstås medfört många politiska reflektioner, farhågor och irritationer.
Äckligaste ögonblick: Det vet jag inte, men vi hade ett otroligt sunkigt rum i London när jag var där och jag upplevde i detta rum den mest obekväma sängen i mitt liv och i alla väggspringor var det tätat för mössen med sånt där hårt gult skum. Blä!
Största överraskningen: Att jag fick priset för uppsatsen.
Läskigaste ögonblick: När jag åkte den nya attraktionen på Liseberg som låter som en dödsmaskin.
Bästa konsert/spelning: Gwen Stefani i Globen (som slår både Rolling Stones och Dolly Parton, även om Dolly också var skitbra).

2008, välkommen

Gott nytt år och välkommen tillbaka till min blogg! Mitt nyårslöfte är att skriva i bloggen oftare. Måste erkänna att jag varit usel på det på sistone. Nu i veckan ska jag försöka tota ihop sista tentan i den distanskurs jag läser nu och sedan har jag förhoppningsvis lite mer fritid och tid för att skriva. (Jag ska försöka bli bättre på att använda tandtråd också, men det var så tråkigt så det ville jag inte ha som nyårslöfte.) När jag sa det här med bloggen som nyårslöfte så sa tre (tror jag det var) personer typ "Ja, det var jättelängesen du skrev!", vilket ju visar att det är någon som läser och det är ju alltid ett plus! Men jag vill förstås skriva för min egen skull också, skriver ju nästan ingenting (förutom protokoll) nu för tiden trots att jag tycker att det är jättekul. Snart kommer för övrigt min summering av 2007. I år är det för övrigt skottår, så du som är vuxen och jobbar får jobba en hel dag extra. Grattis! (Du som pluggar får en extra dag att plugga på och det tycker jag snarare är en bonus.)