Ett feministiskt initiativ i valet

Jag var och lyssnade på Gudrun Schyman häromdagen, på temat "Varför behövs ett feministiskt initiativ i valet?". Hon är så himla grym! Hon är en otroligt bra talare och hon kan formulera de problem som finns så att det är lätt för alla att ta till sig, även den som inte är så insatt. (Har du inte märkt det så är det antagligen för att du bara har fått ta del av medias ensidiga bild med uppblåsta rubriker om uttalanden som tagits helt ur sitt sammanhang.) Hon sa förstås som vanligt en massa bra saker, bland annat det här med att det inte finns någon instans som tar ett ansvar för jämställdhetsfrågorna (vilket för övrigt är intressant för mig eftersom jag snart ska läsa om ansvarsutkrävande i skolan). Frågar man jämställdhetsministern om någonting som sträcker sig över flera departements ansvarsområden så hänvisar han till respektive departement, eftersom så kallad mainstreaming (att jämställdhetsarbetet ska vara integrerat i alla verksamhetsområden) tillämpas. Frågar man respektive departements ministrar så hänvisar dessa till jämställdhetsministern, vilket även gäller Göran Persson. Vips, så har man alltså trasslat in och gömt jämställdhetsfrågan på ett mycket finurligt sätt! Det här med vem som ska ta ansvar framstår för mig alltmer som ett av de absolut största jämställdhetsproblemen.

Hon pratade även om andra saker, som hur snett resurserna fördelas inom vården och att det forskas mycket mindre på kvinnors sjukdomar och symptom än på mäns. Vilket det för övrigt fanns en intressant artikel om i dagens GP. Två folkpartister påpekade där att det är jättelätt för en man som är 65+ att få viagra, medan det är jättesvårt för en tjej i åldern 18-29 att få hjälp med att bota vestibulit, som i värsta fall gör att personen inte kan ha sex över huvud taget. Vilket är viktigast - att en ung tjej får ha ett fungerande sexliv eller att en gubbe som kunnat ha sex hela livet får det!? Prioriteringen är så sjuk att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Annat som hon pratade om är att det mest är män som använder bil medan det mest är kvinnor som åker kollektivt. Ändå är det i högre grad män som påverkar och beslutar om trafikpolitiken. Detta får mig självklart att tänka på vägtullarna i Stockholm. Kan ju börja med att säga att det jag hört om London vad gäller vägtullar är att det blivit mycket renare luft i centrum sedan de infördes och att de fick bussarna att kunna gå enligt tidtabellen igen - vilket ju är en av poängerna med tullarna, dvs. att privatbilismen ska minska så att kollektivtrafiken kan förbättras och ersätta den. Hur som helst, nu testas alltså idén med vägtullar i Stockholm. Och det är ju ett sånt jävla gnäll! Vad är det med folk egentligen? "Man måste hålla reda själv på hur mycket man ska betala." - jaha, men hur ofta måste du inte det? Kollar du inte priset på det du köper i affären för att se om pengarna räcker? Håller du inte hyfsad koll på vad du ska få i lön? Håller du inte koll på vad du beställer på nätet och sedan ska betala när du fått räkningen? Jo, antagligen om du är så vuxen att du har bil och kör i Stockholms innerstad. Och det är väl för sjutton bara att kolla på skylten! "Och så måste man betala inom 5 dagar!" - men ojdå! Fem hela dagar. Betalar du inte direkt när du handlar i affären? Betalar du inte inom 10 dagar när du får en räkning med det kravet? Jo, förmodligen. "Och då får man betala på nätet eller så måste man gå in på 7-eleven eller Pressbyrån!" - jaha, men då kan jag bara gratulera till att du bor, jobbar eller av annan anledning befinner dig i Stockholm där nämnda butiker ligger i varenda jävla gathörn och där du annars hur enkelt som helst kommer åt en snabb internetuppkoppling! "Och det blir ju så dyrt, det är inte skäligt!" - nähä, men fattar du att när du sitter där i din fina bil så hjälper du till att förstöra jorden med ditt bekvämlighetsåkande? Håll käft och betala för fan. Jag (liksom mina framtida barn för den delen) som åker kollektivt och går och cyklar och andas luften i centrum får lida för den skit och gift som du släpper ut där du sitter (oftast ensam) i ditt miljöförpestande fordon. "Vi bilister ska alltid straffas!" - ja, klart som fan! [Och ja, jag tycker att särskilda villkor bör gälla för dem som bor i glesbygden, där situationen verkligen ser helt annorlunda ut.] Ett tips är att byta till en bra miljöbil, som dels ger dispens från avgiften och åtminstone här i Göteborg ger gratis parkering i centrum. Eller att åka kollektivt. Jag gör det dagligen och lever än. Tilläggas kan också att jag älskar att köra bil.

Okej, sidospår. Ovanstående har ingenting att göra med vad Gudrun Schyman sa utan är mina högst personliga åsikter. Mer som hon pratade om var att kvinnor alltid har fått jobba oavlönat med att driva "sina" frågor och att det är dags att vi också får lön för att driva dessa, precis som andra får för att driva viktiga demokratifrågor. Därför bör F! vara med i riksdagsvalet; för att kunna jobba med frågorna på den etablerade parlamentariska arenan. Detta får mig att tänka på Maud Eduards (tror jag det var) som skrivit om kvinnorörelser och poängterat att denna typ av grupper alltid blir mer hotfulla när de kommer in på den etablerade arenan än när de arbetar utomparlamentariskt (där de inte har någon officiell makt). Antagligen därför som media sett till att döda F! och andra partier verkar få lite eld i baken vad gäller att ta upp jämställdhetsfrågor till debatt (som artikeln som jag skrev om däruppe till exempel).

Det pratades lite om det här med klass och kön och vilket som sätts i första rummet också. Skillnaden mellan Vänsterpartiet och F! är ju bland annat att Vänsterpartiet sätter klassfrågan före könsfrågan. Detta kan ju ses som ganska ologiskt, eftersom det finns personer av båda könen inom varje klass och kvinnor i det stora hela alltid är underordnade män. Det borde vara logiskt att jobba med detta först, för annars blir ju kvinnors underordning någonting som göms bakom den andra kampen och antagligen inte alls hinns med eftersom den andra kampen är prioriterad och i sig väldigt svår.

Jag vill slutligen påstå att F! är Sveriges idag absolut viktigaste demokratirörelse, eftersom det är den organisation som jobbar allra tydligast för att främja jämlikhet mellan människor; tydligast just därför att det rör sig om halva befolkningen, fördelad på alla "grupper" av människor (funktionshindrade, invandrare och så vidare). Sverige är ju ett land där vi säger oss värna om demokratin. När då halva befolkningen är underordnad den andra halvan verkar det naturligt att rösta på det parti som vill ändra på det. Någon viktigare fråga, utifrån dagens syn på demokrati (allas röst är lika mycket värd), borde inte finnas. Att till exempel gnälla om huruvida man får betala en krona mer eller mindre i skatt känns ganska fjuttigt i jämförelse.

P.S. Dessutom är F! en rörelse som har byggts underifrån, med engagerade krafter från hela landet. Till skillnad från till exempel Junilistan, som drivs av ett gäng självvalda gubbar och inte har någon demokratiskt uppbyggnad över huvud taget. Men detta parti väljer media att låta leva. Jag håller, som jag också sagt tidigare, fast vid att det borde finnas juridiska sanktioner för de journalister som inte bedriver seriös journalistik där saklig information går före propaganda (med undantag möjligtvis för ledarsidan).

Nu blev det mycket på en gång. Ibland är det bra med ilska.

Tillägg: F! bedriver sin valrörelse på nollbudget. Näst billigaste valrörelsen är Vänsterpartiets, som går på sju miljoner kronor. Vill du stödja F! så gå in på deras hemsida och kolla hur du gör för att bli medlem. Eller skriv ut blanketten för namnunderskrifter för att få F! att kunna delta i valet (1500 underskrifter behövs) och fyll i den.

Hej, jag är homo. Homosocial.

Igår var jag och pojkvännen på pubrunda på Chalmers. Vi gick till en av pubarna där en gammal parallellklasskompis från gymnasiet skulle vara. Ingen av oss hade träffat honom efter studenten, men pojkvännen och han hade haft en del kontakt. "Kul att träffa honom" tänkte jag och stod i kö i en halvtimme i den svinkalla blåsten för att komma in på stället. Väl där såg han en aning överraskad ut och flinade när han förstod att det var jag som var flickvännen som nämnts och så kramades vi och sa "det var längesen", som man gör. Sedan hade jag förväntat mig att vi skulle kolla hur den andre har det och vad som hänt de senaste åren och sånt. Men det blev lite svårt när han fokuserade totalt på pojkvännen och inte alls på mig, typ inte kollade på mig trots att han pratade om saker som borde vara lika intressant för båda att lyssna på. Jag stod och kände mig som en flickvän och det måste vara något av det mest nedbrytande som finns (i alla fall för oss som är lite medvetna), även om det känns som att det var längesen jag behövde uppleva det. Hela grejen kändes (när jag blivit påmind om det under ångestsamtalet som jag var tvungen att gå och ringa) jäkligt gymnasial, i alla fall ABB-gymnasial. Killar var i majoritet där och jag trodde alltid att jag togs på mindre allvar för att jag inte var så bra på de ämnen som favoriserades på skolan, men såhär i efterhand är jag osäker på om det inte hade mer att göra med att jag var tjej. Känns som att attityden mer eller mindre var densamma mot de andra tjejerna också, med vissa undantag.

Hur som helst, jag blev så himla störd av beteendet igår. Jag menar, hallå, vi har inte setts på flera år och så blir det inte ens tillfälle att fråga saker om den andra personen. Jag fick typ sticka in någon mening här och där medan han stod och pratade till pojkvännen, kändes lagom intressant. Hur svårt är det att visa lite social kompetens? Det är ju liksom inte särskilt avancerat att till exempel titta på båda personerna som står framför en. Det känns som att det här är ett beteende som lättare gror i den typ av mansdominerade miljöer som de flesta av Chalmers-programmen utgör. Skönt att jag inte hade något sinne för matte, för hade jag pluggat på ett sånt där ställe hade jag antagligen blivit psykiskt störd.

Efter en stund gick jag på toaletten och sedan satte jag mig och pratade lite med en person som läste till sjökapten och var hyfsat trevlig men inte särskilt intressant. Efter en stund åkte vi hem. Nu steg inte direkt min redan låga lust till att gå ut och parta. Kanske kan gå på lesbisk klubb nästa gång.

NEEEEJ!

Nejnejnejnejnej!!! Snart ska jag åka hem igen. Jag vill inte! Tänk om det dröjer ett år igen innan jag kan åka hit! Jag minns förra gången jag kom hem till Göteborg och allting var helt dött och det kändes helt hemskt (iofs av fler anledningar). Nu kommer det vara trevligt att komma hem av en del skäl, men måste jag åka härifrån för att komma hem!? Fysikens lagar var det ja... Suck. Jag vill inte! Det gjorde ju inte saken bättre att ersättar-flatmaten igår sa att jag borde stanna en vecka till - "make someone else take your notes" (i skolan alltså). Inte helt fel tanke, men det finns ju fler skäl till att jag åker hem. Jag borde skaffa ett jobb = tjäna pengar = kunna åka hit ofta (och till andra ställen). Nu har jag hur som helst varit och inhandlat en liten växt och en flaska vin som tack för att jag fått bo här och!, inte minst, Kettle-chips - wohoo! Okej, dags att lämna lägenheten nu. Bye bye.

London, tisdag

Idag gjorde jag inte så mycket. Hade ju inte så mycket pengar kvar att spendera. Tog en promenad till Holland Park, där jag hört ryktas om att det skulle finnas en supercool lekplats. Gick runt lite i parken, som var full med träd och kändes vildvuxen (till skillnad från många andra parker här, som har stora öppna gräsmattor). Jag såg massa ekorrar och till min förvåning även en massa svarta kaniner. De var söta, men en tant som fick syn på dem sa att de där måste de nog göra sig av med (=ha ihjäl), för det är ju tamkaniner som smitit ut och börjat föröka sig. Stackars kaninerna. Tittade på den japanska trädgården som fanns i parken. Den var inte så stor, men hade ett fint vattenfall och bro över vattnet där det fanns jättestora guldfiskar. Det gick omkring påfåglar därinne också. Sedan försökte jag hitta lekplatsen. Kom fram till den som inte såg så mycket ut för världen, men den visade sig vara för barn under fem. Tittade på kartan och fick syn på "adventure playground" och hittade snart dit. Den var stor och hade massa coola grejer att klättra på och åka i. Synd att jag inte hade något barn med mig. Gick vidare ut på Kensington High Street. Kollade i en organisk affär där de hade lunchlådor som såg jättegoda ut, men jag var för snål så jag gick till Starbucks där jag kunde få både flottig macka och kaffe till samma pris... Som bonus fick jag choklad med vispgrädde också, eftersom någon först tog min latte istället för sin choklad och den alltså blev över (då hon envisades med att göra en ny latte trots att jag sa att jag kunde ta chokladen istället, sedan fick jag båda). Satt och åt och läste ett tag innan jag promenerade mot Harvey Nichols, som är någon slags motsvarighet till Harrods och som jag aldrig varit på. Hade läst att matavdelningen där skulle vara bättre än Harrods, men jag tyckte inte att den var så fantastisk. Kanske om man ville äta på restaurang, för det hade de där (bland annat YO! Sushi), men inte resten. Tittade bara en kort stund och sedan gick jag hemåt igen. Stannade på Paddington station och åt sushi på mitt gamla jobb för säkert sista gången i år. Flera personer som jag kände var där, bland annat Swan (därför jag gick dit nu) som ju är supervisor nu och kunde bestämma att jag inte behövde betala. Åt mer än jag var hungrig och slapp, som jag hoppats, betala för det. Sedan jag slutade har de börjat med flera olika desserter, bland annat en chokladbakelse som var supergod. Gick hem och satt framför datorn en stund, tills jag blev bjuden på vin av den nyaste flatmaten (min ersättare). Vi satt och pratade i köket och drack några glas (mycket små bör tilläggas) och sedan tittade vi på någon ganska rolig b-film med en till av de som bor här. Jag orkade inte kolla på hela dock.

Andra saker om London. De verkar ha fasat ut de gamla dubbeldäckarna nu och ersatt dem med den moderna rektangulära varianten. De gamla var så söta just för att de var mycket rundare i formen, plus att de var öppna där bak så att man kunde hoppa på där (säkert livsfarligt, men trevligt i övrigt). En sak som jag hade glömt med stan är att det är så smutsigt. Utan att anstränga sig det minsta blir man helt smutsig under naglarna och när man snyter sig är snoret gråsvart. Det är en del av charmen, antar jag... Och apropå smuts så är en annan intressant sak att det ju finns så mycket människor som jobbar överallt, bland annat på offentliga toaletter. De offentliga toaletterna finns lite här och var och de är oftast gratis och hyfsat fräscha, vilket just beror på att det faktiskt finns folk anställda som jobbar där och går och städar då och då under dagen. Det är väldigt trevligt jämfört med hemma där det antingen kostar pengar eller där man väljer att inte gå in alls för att det är så himla äckligt alternativt fungerar som bostad åt stadens uteliggare. I förrgår tänkte jag för övrigt på en annan grej som jag aldrig har sett i Sverige. I nästan varenda affär finns det vakter som står vid dörren och när det regnar så står dessa, på vissa ställen, och delar ut påsar som man kan lägga sina paraplyn i när man går in i affären. Ganska trevligt både för affärsinnehavarna och en själv. Ja, bara lite småsaker som jag tänkt på. Vore jag ny här skulle jag väl ha tusen saker att skriva om men jag antar att det inte är så mycket som ger mig aha-upplevelser längre.

London, måndag - shopping!

Idag gick jag upp tidigt för att hinna till Zara och prova kläderna som jag inte hann prova igår eftersom de stängde just när jag var på väg till provrummen. Ville dit i tid nu så att de fortfarande skulle finnas kvar. Tyvärr var de inte så snygga på som jag hoppats, men jag hittade i alla fall en tröja. Sedan gick jag omkring på Oxford Street resten av dagen. På måndagar går det faktiskt att göra det utan att få panik. Handlade inte så jättemycket, dock några saker. Nu kan jag inte handla mer för pengarna är nästan slut. Sammantaget måste jag säga att jag har varit ganska duktig den här veckan, för i vanliga fall är jag ju helt usel på att införskaffa nya kläder (vilket till viss del har med ekonomin att göra, men antagligen inte bara). Nu har jag faktiskt köpt några saker i alla fall. Ett minus till mig själv för att det är ganska mycket basplagg. Men! Ett stort plus för att jag inte har köpt någonting brunt eller grönt och bara en svart grej (billig H&M-tröja, annars hade jag inte köpt den). Detta är nämligen färgerna som i stort sett hela min höstgarderob har bestått av. De nya kläderna är i färgerna grått, blått, rött, vitt och så en svart sak då. Åt en icke prisvärd lunchmacka på ett café som jag valde istället för Nero bara för att Nero har så tråkiga vegetariska mackor. Ångrade mig efteråt. Den sista affären för dagen var det jättestora trevånings Paperchase på Tottenham Court Road. Så himla underbar affär! Egentligen köper man ju inte så mycket vettigt där, det är typ en "pappershandel", men favoritgrejen är tredje våningen där de säljer en massa lyxiga papper, som man kan ha som omslagspapper och annat, i värsta home made-stilen (en del kanske är handgjorda också). Moah! Jag skulle kunna spendera så himla mycket pengar där! När jag köpt det jag skulle promenerade jag hem. Hade jätteont i fötterna. Handlade lite på vägen och nu ska jag nog spendera resten av kvällen framför datorn, kanske se någon film. Imorgon får det bli lågbudget-sightseeing, hoppas fötterna kurerat sig tills dess.

Happy birthday to me!

Grattis! Idag fyller jag år! Tjugotre, ojojoj. Blev väckt av mamma som ringde vid tiotiden. Jag tror att jag inte var så trevligt tyvärr... Men hon fattade nog eftersom jag sa att hon väckte mig. Sedan somnade jag om och vaknade vid tolvtiden. Solen sken in genom gardinerna och jag tänkte att det skulle vara en perfekt dag att ta en långpromenad. När jag gjort mig färdig hade det dock hunnit mulna på och sedan var det mulet resten av dagen. Strax innan två skyndade jag iväg till mitt gamla jobb för att hinna träffa Sandra innan hon stuckit (gissade att hon skulle sluta två). När jag kom dit stod Swan bakom kassan och bad mig äta det jag ville ha. Så himla kul att se henne! Hon är så cool. Det var hon som efter att ha lindad tumme efter att ha varit i en (påstådd i alla fall) fight med sju tjejer sa att "they almost died". Hon är också den första som sagt rakt ut, utan att jag behövde fråga, att jag passade bättre i kort hår. Det vet ju jag också, men det är kul när folk kan vara ärliga utan att man måste tjata på dem och jag vet att hon inte menar något illa. Sandra var och bytte om när jag kom men sedan gick vi och drack kaffe på Eat två våningar upp. Hon var trött och utarbetad och hade problem med kärleken, så vi pratade ganska mycket om det. Hon var dock glad för att hon hade varit i Norge (där hon pluggat tidigare) över jul och nyår. Hon sa också att den nya chefen var en bitch och att de saknade Ann som varit näst högsta restaurangchefen när jag jobbade där. Hon kunde visserligen vara skitjobbig, men tydligen hade hon blivit bättre och var definitivt bättre än den nya personen. När vi pratat ett tag skildes vi åt och jag promenerade ner mot Oxford Street. Tanken var att jag skulle ta en långpromenad men det hade hunnit bli ganska sent och efter att jag varit inne i ett par affärer hade det börjat skymma så jag fortsatte att gå i affärer istället. När de stängt vid sextiden gick jag till Starbucks och köpte en varm smörgås och en gigantisk bit morotskaka. Det är lite trist med cafékulturen här, för de har skitstora grejer men de är ofta inte fantastiskt goda. Känns rätt fabrikstillverkade på något sätt. Det är mer än vad det är gott. Satte mig på den stora nedervåningen som var knökad med folk. Gillar verkligen det stället. Visserligen är det sunkigt, men de har sköna fåtöljer och det finns massor av platser så man behöver inte känna sig stressad att bli färdig utan kan sitta där jättelänge om man har lust. Jag åt och läste i min bok, men efter ett tag kom en kille och satte sig mittemot (jag sa att det var okej, fanns ju knappt några platser). Han berättade att han var en "sex therapist" och tyckte att jag var trevlig och föreslog att vi skulle ta en drink. Alltså var kommer alla ifrån!? Jag sa att jag inte ville det, trots att han "verkade trevlig" (och slajmig!) och självklart var han en av de dryga jävlarna som inte kan acceptera ett nej utan bara fortsätter att motivera varför vi borde göra det. Det måste ju vara ett beteende som funkar på en massa personer eftersom många killar (har åtminstone träffat på några stycken själv) envisas med att hålla på med det. Efter en stund sa jag att jag skulle gå hem och vi sa hej då. Promenerade till lägenheten och sedan har jag bara suttit framför datorn och pratat i telefon. Nu ska jag lägga mig snart för att orka gå upp tidigt och ta mig till Zara där jag just plockat på mig tre klädesplagg som jag skulle prova när de sa att affären stängt och jag fick lov att hänga tillbaka dem igen. En väldigt lugn men helt okej födelsedag har det varit i alla fall. Känner inte direkt att åldern tjugotre är något jag vill fira med dunder och brak.

London, lördag

Nu sitter jag på Wagamama och väntar på min mat. Jag antar att det är en del av deras affärsidé att klämma in många på den yta de har, men ljudnivån är verkligen lite väl hög. Matsalskänsla, minst sagt. Dock billigt och gott. Idag sov jag tills jag vaknade av mig själv och inte kunde somna om, vid elvatiden. Kändes som att det var längesedan jag gjorde det. Gick upp, duschade och åt frukost. Gick till Paddington station för att se om Sandra jobbade, men det skulle hon inte göra förrän imorgon. Promenerade upp mot Little Venice, där massa folk bor på båtar, och längs med kanalen. Insåg efter en stund att jag inte kände igen mig och att det började se allt sunkigare ut. Frågade en kille som stod och matade änder med sin son om jag gick åt rätt håll för att komma till Regents' park. Det visade sig att jag gått åt fel håll, så jag vände. Kände snart igen mig igen. Fortsatte längs kanalen och passerade båtar, de skabbiga tunnlarna och passagerna precis under järnvägsbroarna samt de flashiga villorna för miljontals kronor. Fascinerande promenad det där, med sina kontraster, och fridfullt att gå längs vattnet sådär. Kom fram till parken efter ett tag och gick på toaletten där. Fortsatte genom parken och upp mot Camden, där jag gick omkring på marknaden ett tag. Hittade ett par snygga örhängen som jag ville ha, men de var gröna så jag lät bli att köpa dem av principskäl (kan ju inte ha smycken i bara en färg). På vägen till Camden market finns det en "fejkmarknad", dvs. det står "The Camden Market" på en stor skylt på ett annat ställe med massa marknadsstånd. Undrar hur många som blivit lurade av den och trott att de varit på den riktiga marknaden. När jag vandrat omkring ett tag gick jag till Wagamama (där jag var när jag skrev detta, men fortsättningen är skriven framför datorn). Åt Moyashi soba, en vegetarisk soppa med nudlar, friterad tofu och massa grönsaker som alltid är ett okej alternativ. Funderade sedan på om jag skulle ta bussen hem men bestämde mig för att gå. Följde den stora vägen och hoppades att mitt lokalsinne skulle hjälpa mig att hitta så att jag kom ut på Oxford street så småningom. Det funkade rätt bra, även om jag var tvungen att kontrollera att jag var på rätt väg genom att titta på kartan på ett par tunnelbanestationer. Det regnade en del då och då under promenaden, så det var lite trist. Gick in på en Muji-affär och där fick jag syn på en person bakom kassan som jag tyckte att jag kände igen, även på rösten. Jag trodde som vanligt att jag inbillade mig men så frågade jag henne om hon hette Caroline, och det gjorde hon, och så frågade jag om hon varit i Granada i Spanien för några år sedan och det hade hon också. Det var alltså en av de personer som pluggade spanska på samma skola som jag - verkligen ett osannolikt sammanträffande med tanke på hur stor den här staden är! Hon kom inte ihåg vad jag hette, däremot att jag var från Sverige och att min kompis varit och hälsat på mig. Det var kul. När vi pratat en stund fortsatte jag och kollade i lite andra affärer, men jag hittade inget speciellt. Till slut var jag helt färdig och tog bussen hem. Hemma värmde jag lite mat och sedan bytte jag om och gick ut och tog en öl och ett par glas vin med en av mina (f.d.) flatmates. Blev bra påverkad faktiskt och på vägen hem var jag tvungen att köpa Kettle-chips som jag delade med mig av till min ersättare i lägenheten (dvs. han som flyttade in efter att jag flyttat ut förra året) medan vi stod och snackade (antagligen skit i mitt fall) i köket. Han är väldigt trevlig faktiskt. Gick och la mig vid tvåtiden.

Parämne - that's my middle name

Hallå eller! Idag sa person nummer två i ordningen att jag är nog inget "parämne". Nähä, nä, det kanske jag inte är. Vi diskuterade det här med att träffas och hur ofta och blabla. Vad är det för fel med att inte vilja träffa den man är tillsammans med hela tiden? Jag vill väl träffa mina vänner också och göra annat som jag tycker är kul (och om inte annat så undvika att falla i parfällan och bli helt beroende av den andre och inte kunna göra något på egen hand och så vidare). Jag sa det, och då sa han i och för sig att de som bara är pariga kompenserar väl för vännerna; att de inte har några. Kanske det. Men det är ju en ond cirkel. De är pariga hela tiden och glömmer sina vänner så då tröttnar väl vännerna på dem (hur många känner man egentligen till som har blivit roligare när de skaffat sig en andra hälft att vara med?) och ja, då har de bara parigheten kvar. Och är det så att de inte hade några vänner från början är det ju trist, men då hoppas jag ändå att de klarar av att vara själva åtminstone vissa stunder på dygnet.

Den första personen som uttalade sig i ämnet "Annika och parförhållanden" (vilket för övrigt var i höstas) sa att jag är nog inte "mogen för ett förhållande" än. Det kanske jag inte var då heller, eller är, vad det jag. Men måste man vara antingen singel på heltid eller gå i giftastankar och vilja spendera all sin lediga tid med sin älskling? Kan det få finnas något mittenalternativ? Nä! Om du har en distanserad hållning till det här med relationer och parförhållanden då är du nog inte mogen än, då förstår du nog inte vad som krävs och då är det nog bäst att fortsätta singellivet tills du vuxit till dig. Suck.

London, fredag

Idag har jag tagit det jättelugnt. Gick upp vid halv nio och checkade ut en timme senare. Gick till min gamla lägenhet där jag ska bo nu. Kollade mailen och gick sedan till affären där jag köpte pyamas-tröjan (se gårdagen) och bytte den mot en likadan i en annan färg. Gick tillbaka och in på Boots där jag köpte ett par saker, bland annat för pengar som jag hade kvar på mitt bonus-kort sedan sist jag var här. De hade någon kampanj (verkade det som) om att man ska klamydiatesta sig och det stod på någon lapp att alla mellan 16 och 24 år får ett klamydia-testpaket i kassan. Jaha, vad oväntat och vilken bra grej tänkte jag, tills jag en stund senare kom på att jag är 22 och dessutom faktiskt har tänkt gå och testa mig snart. Gick tillbaka och bad om ett test i Pharmacy-kassan. Kvinnan som tog hand om det fick en helt annan, och lägre, röst när hon förstod vad det var jag frågade efter och gick igenom hur det hela går till. Tre arbetsdagar skulle det ta att få resultatet, så om jag har tur har de hunnit få det om jag kommer tillbaka på onsdag innan jag åker hem. Handlade lite mat - bland annat min feta och söta favorityoghurt med apelsinsmak som jag hade glömt bort, underbar! - och gick hem och höll mig i en timme (man skulle vänta minst två timmar sedan man var på toa sist) innan jag gick på toaletten och kissade i röret som följt med klamydiakitet. Satte mig och skrev på min praktikrapport som skulle in till skolan senast idag och skickade in den efter några timmar. Sedan gick jag och lämnade testet. Det var en äldre man som stod i kassan och när han förstod vad det var jag kom med fick en ung tjej raskt ta över. Hon försökte diskret ta undan (den genomskinliga förstås) påsen med röret och det kuvert som också skulle lämnas in med lite personuppgifter. När jag först frågade om testet tyckte jag att det var lite pinsamt men när jag sedan lämnade det kändes det mest roligt och intressant att se hur personerna bakom kassan reagerade. De verkade inte helt coola med situationen, men jag antar att de försökte smyga med det hela även för min skull - hur kul är det egentligen att göra sånt här öppet i en affär? Kan tänka mig att det inte är alltför många 16-åringar till exempel som känner sig bekväma med det. Och personalen betedde sig ju inte direkt som att de fick förfrågningar en gång i timmen. Lustigt också att mannen inte kunde ta hand om det - undrar om det var någon slags underförstådd regel eller om det var vissa personer (kanske tjejer om tjejer bad om och lämnade provet, eller tjejer oavsett) som hade hand om det hela? Ganska kul och helt ny grej i alla fall. Känns kanske inte riktigt lika säkert som att gå till barnmorskan hemma men jag tror ändå inte att jag är smittad.

Två andra saker som imponerade på mig var dels att jag fick veta (även om jag nog hört det förut någon gång) att man kan ladda mobilen direkt i bankomaten här. Det är ju så otroligt bra och smidigt! Och det andra var att de på Tesco hade betala själv-automater, där man scannade sina varor och sedan betalade direkt i apparaten. Också så himla smidigt, gick på ett kick istället för att jag behövde stå i kö.

När jag lämnat testet gick jag till mitt gamla jobb och åt lite. Samma servitör jobbade som igår och han fixade så att jag bara behövde betala 1,5 istället för de fem pund jag egentligen ätit för. Nice. Ska dit imorgon igen, för då jobbar en av mina favoritjobbarkompisar (och då kan jag kanske äta billigt igen om jag har tur). Resten av kvällen spenderade jag framför datorn och med att kolla på ett Wallace & Gromit-avsnitt. Sedan kom min f.d. flatmate nummer två (som jag inte sett på en hel vecka, dvs. sedan vi drack öl ihop i Sverige) hem och vi stod och pratade bort säkert en timme i köket så nu är klockan plötsligt halv elva. Har sovit rätt dåligt på hostelet så det ska bli skönt att lägga mig nu och att kunna sova länge imorgon om det behövs.

Måste skriva en sak till. Den här vistelsen måste vara det perfekta "har jag kommit över honom?"-testet. Jag bor nu alltså i mitt gamla rum i London, som jag förra hösten delade med min dåvarande pojkvän. Här står nu ett kort på honom och hans nya flickvän, saker vi köpt ihop och i natt ska jag sova i lakan som de har sovit i natten till idag (jag får säkert byta om jag vill, men jag sa att det var okej). Nu skulle ju detta, om jag inte kommit över honom, kunna få mig att må svindåligt och bryta ihop helt, men situationen känns helt okej. (När jag tänker på saken kanske det slutgiltiga testet i och för sig är att se dem tillsammans i verkligheten, men det skulle jag nog också fixa. Att bo i det här rummet i flera dagar borde väl vara test nog.) Om jag vore värsta psykot skulle jag lukta en massa på kuddarna och kläderna och gräva bland sakerna och förbanna rummet, mwahahahaha! Skämt åsido. Det känns för övrigt skönt att äntligen vara tillbaka i stan, även om jag inte har så höga förväntningar på att det ska hända en massa kul och spännande grejer.

London dag ett och två

Nu är jag i London - äntligen och wohoo! Har ju längtat hit jättelänge nu. Ska stanna en hel vecka på någon slags opretentiös semester. Tänkte att jag skulle skriva ner min dagbok här (i det opretentiösa ingår att jag får sitta en massa framför datorn i mitt gamla rum och inte måste vara ute och turista hela tiden).

Torsdag:
Igår kom jag hit. Har längtat och tjatat om hur gärna jag vill åka till London. På flygplatsen kändes allt super, kände mig lycklig. Förutom när jag blev sur när en gubbe krossade ett glas över hela golvet och hans fru/kvinnan i sällskapet gick och hämtade en skyffel och städade upp medan gubben och gubbe nummer två i sällskapet satt och råglodde. Jag blev svinirriterad - vad har de för jävla fel i den där generationen!? Kom fram vid fem, promenerade från Marble Arch till mitt hostel. Min före detta hade bokat ett enkelrum (själv skulle jag bokat sovsal och delat med massa andra) eftersom han från början lovat att jag kunde bo hos dem hela veckan. 66 pund kostade det, ojojoj. Vi gick och åt på YO! Sushi i Whiteleys. Det var en person där som jag jobbat med där förra hösten. Servicen var rätt kass - förstår inte varför det är så konstig attityd och mycket segare där än på Paddington station. Varken han som var manager eller hon som var typ vice-manager (och en riktig bitch) syntes till. Tur det, för då hade jag inte velat äta där efter vårt avsked förra året (då jag ringde och krävde att få komma dit och gratisäta med min kompis eftersom de aldrig betalade ut min sista lön - för övrigt en av mina bästa uppringningar någonsin). När vi ätit tog vi en öl på den lokala puben och sedan gick jag tillbaka till hostelet för att sova.

Gick upp åtta idag och gick till min fd vid nio. Vi åt frukost på Art Café, smörgås och pepparmintste för mig. Promenerade mot Notting Hill och stannade på en affär för att spana in tesortimentet. Köpte en liten förpackning bara för att det var söta björnar på den. Fortsatte och skildes sedan åt vid Notting Hill tunnelbanestation där han tog tunnelbanan och jag gick till banken för att ta ut mina 7.49 resterande pund. Killen bakom disken rådde mig att lämna ett pund för att vara säker på att de inte stänger kontot. Lika bra att ha det kvar ifall jag skulle få för mig att flytta tillbaka. Vill inte gå igenom skaffa konto-processen en gång till. Vandrade vidare mot South Kensington, stannade på M.A.C. och köpte en ögonskugga. Kollade på lite andra affärer - rea överallt, bästa tiden att åka hit! Köpte en tröja (som jag i efterhand har kommit på nog ser ut som en pyamas, tror jag ska byta till en annan färg) och ett par trosor (som inte heller var så fina på som jag hoppats). Var vid det här laget väldigt kissnödig så jag gick till Imperial College (där man pluggar matte) och gick på toaletten i källaren där. Funderade på om jag skulle gå på naturhistoriska som ligger bredvid men kunde bara tänka på hur hungrig jag var så jag gick vidare tills jag hittade ett Costa-café som såg lugnt och inte så trångt ut. Köpte en panini och en latte och satte mig och läste i över en timme. Skönt! Efter det orkade jag fortfarande inte gå på museum så jag kollade i lite fler affärer och på Harrods. Blev tillsagd av en vakt att jag skulle bära ryggsäcken i handen, "så att du inte har ner någonting", och kom på att de kanske inte vill ha ryggsäcksturister där - finns det något som ser sunkigare och ostiligare ut än en ryggsäck? När jag var färdig med affärerna tog jag vägen genom parken (Hyde park och Kensington Gardens) hemåt igen. Det hade börjat skymma och var ganska mörkt och väl framme på andra sidan hade de låst alla grindar. Jag vet att de gör det när det är mörkt, men ändå är det lite lustigt att man bara får skylla sig själv om man är kvar därinne då. En man, som för övrigt verkade ha tappat bort sin hund, visade mig var det var bäst att klättra över staketet. Gick till Whiteleys och kollade på Muji och Body shop, men köpte bara ett block och en penna, sedan till Tesco och handlade mat. Lämnade maten på hostelet och gick sedan till Paddington station och mitt gamla jobb. Kiwon och Kim jobbade i köket och verkade glada att se mig och Kiwon berättade som vanligt att han älskar mig men också att "Sorry, I have girlfriend now" och jag sa att det inte gör något för "I have boyfriend now". Sedan berättade han för de andra (på koreanska) att jag inte skulle betala så jag åt gratis och fick till och med en öl. Den nya managern (de gamla hade slutat på YO! respektive börjat på en annan av deras restauranger) undrade visst varför jag satt där så länge och de drog en vals om att min pojkvän skulle betala (vilket då någon av de andra gästerna hypotetiskt fick göra för mig). Fick sällskap en stund av en man som sa att han hette Justin och var musiker och jobbade på en agentur för musiker och modeller (hm...). Han undrade om jag ville komma och lyssna på någon grej på tisdag och gav mig hans nummer och jag mitt. Tur att jag har ett svenskt telefonkort också. Och synd att musikgrejen inte var på lördag så att jag kunde göra något för att fira att jag fyller år (på söndag i och för sig). Antagligen vill killen bara ragga upp mig, men har han sagt att de ska spela så antar jag att det är så och jag kanske kan få med mig en beskyddare, annars får jag se hur jag gör. Har ju hur som helst inga planer. Gick tillbaka till hostelet när jag ätit och spanade in internet- och tv-rummen, köket (sunkigt, men okej för att vara London) och baren i källaren, där jag pratade lite med en tjej från New Jersey. Nu ska jag snart sova.

Hela standardgrejen är lite lustig när man är i London. Man kommer in på sitt hostel (förresten, kolla "doll up!"-grejen!, planscher på snygga killar, hahahaha), som i detta fall hade rätt flashig entré. Sedan får man sin nyckel och får ta de supersmala (och ofta branta), heltäckningsmattebeklädda trapporna upp till sin smala korridor. Mitt rum var helt okej (även om heltäckningsmattor på dylika ställen aldrig är fräsha), målat i gult och blått. Hade till min förvåning egen dusch och toalett. Duschen saknade lampa och själva badrummet var format som ett L, där toalettstolen var placerad i L:ets nederdel, innanför handfatet. Tur att man är smal. I "sänggaveln" (en utbyggd del av väggen) satt en inbyggd klockradio som såg ut att komma från tidigt 80-tal (och som jag inte förstod hur den fungerade). Allting helt normalt här, som sagt även sunkköket, trots att man hemma skulle tyckt att det var rätt skabbigt. Det gillar jag.

Pulka

Ibland skulle man kanske ta och läsa tidningen lite noggrannare. Till exempel när det står typ "Pulkabacken kan vara livsfarlig - 3-åring fick hjärnskakning" och det är en bild på ett litet barn med blåtira runt ögat. Men nixpix, det gjorde inte vi, inte ordentligt i alla fall, för vi åkte minsann pulka utan hjälm på en halvsmal skogsväg med en kurva där det fanns en lyktstolpe. Det var kul och gick finemang tills min medåkare drämde rakt in i lyktstolpen, flög en meter och jag fick ringa 112 och be dem komma med en ambulans. Sedan åkte jag ambulans och satt på sjukhus hela resten av dagen. Bra i alla fall att veta att det gick bra att hålla mig lugn i en nödsituation. Och att åka ambulans och sitta på akuten var något nytt. Polisbil och ambulans, nu är det bara brandbil som fattas. Den skadade hade för övrigt svinont i ryggen och fick morfin och blev röntgad. Inga skador på skelettet som tur var. Efter kanske sex timmar kunde vi åka hem, med recept på starka värktabletter i fickan.

Dagens läxor:
Ta det lugnt i pulkabacken
Välj en pulkabacke utan farliga hinder på sidorna (eller klä in alla sådana i madrasser eller liknande)
Använd helst hjälm

Jag hoppas att det här inte kommer ge mig en massa nojor när mina framtida barn om en sådär femton år traskar iväg till pulkabacken...

2006

Gott nytt år!

Nyårsmiddag här med massa god mat och sedan världen vy från vår balkong - fyrverkerier överallt! Trevligt. Inte särskilt bakis dagen efter heller.

Nyårslöfte: Bli coolare och mindre blyg i seriösa sammanhang. Bara att spela teater!

Lovade säkert något mer, men det har jag glömt nu.