Hello, I'm from Sweden.

Hej hopp! Nu bor jag i ett nytt land, fast det är lite konstigt för det känns inte särskilt nytt. Eftersom jag varit här typ jättemånga gånger redan. Det är bara konstigt att jag inte ska åka hem snart igen och att jag snart, förhoppningsvis, har ett jobb och bor i en "riktig" lägenhet här. Alltså att jag snart kommer att ha ett riktigt liv, på ett helt nytt ställe. Rätt schyst att det är så lätt att ordna.

Förresten, när jag söker jobb här så frågar folk typ "Where are you from?" och då säger jag "I'm from Sweden" och då säger de "Aaaah" eller "Aaaah, really!?" och låter helt positiva. Det känns ganska trevligt.

göteborg

Nu är jag i Göteborg, min världsbästa stad. Det är trevligt här och klimatet är bättre än hemma och jag umgås med fler trevliga människor här än hemma och det är för övrigt här som jag känner mig mest hemma (borträknat vissa faktorer, som att jag är uppväxt någon annanstans). Det är synd att man måste vara seriös och jobba eller plugga för att kunna överleva. Annars hade jag gärna hängt här bara, sluppit ta ansvar och dessutom trivts. För tillfället bor jag i en lägenhet som min kompis håller på att flytta in i. Det är nästan helt kalt i lägenheten och jättemycket yta och jag ligger på en luftmadrass i ena hörnet av det stora rummet och det är faktiskt väldigt skönt att slippa en massa grejer. Det vore skönt för övrigt om jag alltid kunde vara ledig, för då kunde jag umgås mycket mer med folk och läsa bra böcker och kanske ha tålamod att titta på bra filmer på tv och sånt. Och jag orkar inte med någon press längre, tycker att saker blir jobbiga jättelätt. Vet inte vad jag har för fel riktigt. Jaja, det är i alla fall väldigt skönt att vara här, och utan att jag känner att jag behöver göra någonting över huvud taget. Jag kanske borde stanna.

jag är ju fortfarande liten...

Det är jättesvårt att vara tillsammans. Det är en sådan sak som man inte förstod när man var liten. Det var mycket man inte förstod, underbara barndom.

Jag skulle kunna skriva fler sådana saker, men det orkar jag inte. Det vore hur som helst ganska skönt att vara liten igen, för jag tycker inte alls att det är skönt eller lätt att vara vuxen och när man var liten (och inte så liten också) så såg man allting mycket mer i svart och vitt och det saknar jag så ofantligt mycket för nu vet jag ofta varken ut eller in och det blir svårare att ha åsikter om saker vilket jag tycker är jobbigt. Å andra sidan fick man inte bestämma över sig själv och det var otroligt frustrerande. Men ändå, ju mer man förstår, desto jobbigare blir allt. Därför vore det ändå bra.

kräftskiva

Jag var på kräftskiva igår. Det var faktiskt en helt otroligt trevlig fest. Den ägde dock rum här i småstaden och därmed var jag förstås tvungen att höra åtminstone ett par ångestframkallande citat. Till exempel när min kompis satt och pratade med en annan tjej, som är väldigt parig (hennes pojkvän likaså. Det går nog inte annars). Tjejen sa att nästa sommar ska de nog gifta sig och av någon anledning nämndes barn i sammanhanget och hon sa att hon vill gifta sig innan hon skaffar barn. Det höll min kompis med om. Hon tyckte att ”man ska gifta sig innan man skaffar barn”. ”Varför det?” frågade jag och det hade de väl inget svar på, men de tyckte båda att det kändes bäst för dem. Fortsättning: ”Man måste ju inte göra det. Jag förstår att en del vill gifta sig när de fått barn och ha barnen som brudtärnor och sånt, det är ju jättegulligt, men… nej”. Ingen tanke på det faktum att man faktiskt kan låta bli att gifta sig helt. Nejdå. Det verkar inte existera så ofta här i stan. Jag antar att det är ett småstadsfenomen, av olika anledningar som det ibland är svårt att helt sätta fingret på. ”Stockholmare är smartare än lantisar”? Om de hade nämnt rent juridiska argument skulle jag haft bättre förståelse för deras enkelspårighet. Dessa tankar tror jag dock inte heller är förekommande. (Observera, jag är inte förvånad över något av det jag nyss skrivit.) Och så nämnde de något om att man ju vill ha ett ordentligt bröllop, underförstått att det ska vara rejält påkostat. Om jag ska gifta mig vill jag att folk ska ha trevligt på festen. Vem bryr sig om vad tallrikarna kostar liksom? Eller att det är otroligt mycket gäster inbjudna. Jaja, ritualer och dylikt verkar vara viktigt. Som att dessa skulle göra det mer troligt att paret ifråga lever lyckliga och trogna i nöd och lust tills döden skiljer dem åt.

Sedan kom vi ut på krogen och där hände förstås det klassiska. Jag pekade på en tjej och sa till min kompis att ”Hon där jobbar på mitt jobb”. ”Jaha. Henne ger jag inte mycket för” sa min kompis. ”Vaddå då?” undrade jag. ”Hon beter sig verkligen som en slampa.” ”Det tycker jag är bra” sa jag. Jag tycker att det är bra att hon dansar tätt intill olika killar varenda gång jag ser henne ute (och säkert har sex med en hel del av dem också) och att hon inte verkar tänka något särskilt på det. Hon gör det hon vill göra. Och det tål ju att upprepas att killar som beter sig likadant (och värre) inte ifrågasätts allt. Men allting är väl bara precis som det brukar vara. Jag blir så trött.

Festen var som sagt väldigt trevlig, dock. Och jag är inte bakis.

reklampåverkan

Igår natt fick jag någon slags allergireaktion tror jag. Vaknade vid ett-tvåtiden av att det kliade något så ofantligt på hela överkroppen. Till och med i hårbotten. Det var verkligen jobbigt. Det fortsatte att klia ungefär hela tiden, men jag var ju ganska trött så ibland höll jag på att slumra till, och gjorde det nog också kortare stunder. Men just som jag äntligen däckat var det dags att vakna igen, av ytterligare kliattacker. Någon gång där mitt i natten tänkte jag på om jag kanske borde ta en Alvedon, men jag visste inte om de hjälper mot klåda. I mina totalt osammanhängande – ungefär som drömmar brukar vara – tankar kom jag väl på att Alvedon och Ipren är tabletter som någorlunda motsvarar varandra och plötsligt kom Ipren-reklamsången upp i huvudet på mig, med sitt ”mensvärk och huvudvärk och feber, du lindrar, och antiinflammatoriska egenskaper…” eller hur det nu var (hårdrocksversionen). Och med ledning av dessa fakta antog jag att Alvedon inte skulle hjälpa mot min klåda, trots att jag visserligen inte var säker på om de utslag jag fått var ”inflammatoriska”. Hann liksom inte tänka så mycket på detta innan jag återigen däckade. Sov väl en sådär två-tre timmar på hela natten. När jag vaknat på riktigt och tänkte på min reaktion mitt i natten, att jag använde mig av en reklamsång för att besluta om jag kunde förbättra mitt tillstånd, tyckte jag faktiskt att det var lite läskigt. Visst, det ”hjälpte” i den här situationen, men det är ju ganska skrämmande att jag är så påverkad av reklamen att det är det första som dyker upp i huvudet i ett läge där jag är så trött att jag inte kan ta mig för, eller tänka på, någonting annat. Fast jag blev lite imponerad av min problemlösning.

Elin Wägner

Nu håller jag på och läser "Vad tänker du, mänsklighet?", som innehåller olika texter av Elin Wägner som är sammanställda av Helena Forsås-Scott. Har aldrig läst något av Wägner förut, men hon verkar ju ha varit otroligt produktiv och bra och skapligt före sin tid om man säger så. Hur som helst, här är ett citat som hon hade med i en av sina texter, "Självrannsakan":

Många människor önska all framgång åt en god sak, men mycket få vilja göra sig besvär för den, och ännu färre äro de, som vilja riskera något för den sakens skull. Någon bör göra det, men varför just jag?", hör man åter och åter den svaga välviljan säga. "Någon bör göra det, varför icke just jag?" utropar den sanne människovännen, i det han modigt skyndar fram mot en farlig plikt. Mellan dessa två utrop ligga hela århundraden av moralisk utveckling.

/Annie Besant

Jag skulle kunna skriva en del om det här, men det orkar jag inte nu. Hur som helst tycker jag att det var bra sagt. Jag önskar för övrigt att fler hade passerat de där århundradena.

sommarkväll

Igår åkte jag och en kompis ut till ett ställe vid vattnet här i närheten och satt och pratade och drack vin och öl och cider och jag blev helt full och det var så himla skönt. Det var helt varmt ute och myggen var inte alltför störande och det var jättefin utsikt över vattnet och alkoholen strömmade ut i blodet och sedan cyklade vi hem och jag kunde inte cykla helt rakt, utan vinglade en del, och det var också kul för det kändes så ovant och sedan åt jag falafelrulle på grillen som har öppet halva nätterna på helgen och det var så himla gott. Åh, jag tycker om sommaren. I alla fall när det är varmt och trevligt (äntligen!) och man kan göra såna där trevliga saker. Nu sitter jag för övrigt, återigen, själv hemma en lördagskväll och dricker mig småberusad på rödvin. Helt okej det också faktiskt.

middag

Igår var jag ute och åt med en kompis och en kompis till henne, som är från Skottland. Vi hade jättetrevligt. Dock var det första gången som jag träffade en skotsk människa i verkliga livet och ibland när hon pratade på med sin dialekt så kunde jag bara inte låta bli att tänka på en sak, nämligen på Groundskeeper Willie i Simpsons. Det var ganska roligt faktiskt, men jag kände mig lite elak...

Okej, nu är jag lite efterbliven...

men jag måste bara få det sagt.

Det här med rymningarna från fängelset. Alltså, jag fattar inte vad alla hetsar upp sig för. Några brottslingar hamnar i fängelse och sedan rymmer de. Visst, det skulle vara ett rymningssäkert fängelse, men Titanic skulle vara ett osänkbart skepp och shit happens. Herregud, det är väl inte så svårt att föreställa sig att om man är kriminell och har hamnat i fängelse för det så har man med stor sannolikhet tankar på rymning någonstans i bakhuvudet. Om några av alla dem med dessa tankar sedan faktiskt lyckas ta sig ut så är det väl varken så himla konstigt eller hela världen. Det viktiga är för sjutton att man får tag på dem igen (vilket man ju fick rätt snabbt). Men självklart ska oppositionen, med Reinfeldt i spetsen, genast komma och vilja avsätta justitieministern. Det är väl antagligen inte hans fel, utan fängelsepersonalens eller typ ingens alls. Frågan är också om politikerna som uttalat sig skulle varit lika hårda mot sina egna ministrar, om de hade några. Nej, jag säger bara en sak. Ve te a tomar por el culo, Fredrik!
Och förresten, den där folkpartipolitikern som menade att detta är ett tecken på att s-politiken inte fungerar och att hela s-regeringen borde avsättas, han kan ta sig i röven han också. Fler poliser och fängelseplatser och så vidare är ju bara en åtgärd för att slippa förändra andra saker i samhället som är orsaken till att rättsväsendet behövs över huvud taget.

Så vit som en snö

Åh, vad bra den var. Den var så himla vacker. Om Elsa Andersson, den första kvinnliga piloten i Sverige, som sedan även blev fallskärmshoppare och dog i ett hopp. Hon var så bra och filmen var så bra, men sorglig. Oj, vad jag grät och grät. Det var en film helt i min smak – jag lyckades ju sitta som klistrad i två och en halv timme. Det är inte dåligt med mina smygande damptendenser. Och det är bra att titta på film, så att jag får ut mina tårar.