Badcitat

"Det är ju krabbor i vattnet! Annika och x ba' 'Det är så naturligt med krabbor'. De borde sätta upp skyltar!"

Äta bör man annars … blir man helt jävla störd

Detta har jag märkt det senaste året. Det är väl inte första gången som jag inte skött matvanorna ordentligt precis, men i kombination med en pressad tillvaro med för mycket att göra så blev jag inte direkt ett under av hälsosamhet eller en trevlig sambo för den delen. Och även om jag inte hade haft sådär mycket att göra så hade det ju inte direkt påverkat mig och mitt psyke i positiv riktning att hålla på och inte äta ordentligt under någon längre period.

Nu känns det där hur som helst plötsligt ljusår bort. Konstigt det där, hur snabbt man kan gå åt ena eller andra hållet vad gäller vissa av sina vanor. Men nu när jag skärpt mig på den fronten har jag insett att jag måste fasen skärpa mig vad gäller andra hälsoaspekter också. Insikten kom efter att jag suttit på röven i en bil i två veckor (okej, jag vandrade upp för ett fjäll också), under vilka jag även ätit en hel del skräpmat. Jag kan ju bara inte INTE träna i resten av mitt liv. Förut var jag duktig och tog raska promenader typ varenda dag, men inte ens det har jag lyckats upprätthålla det senaste året. Men nu ska det bli ändring. Jag vill ha kondition och åtminstone några muskler. Jag ska börja röra på mig igen. Ingen seriös och avancerad träning, jag är alltför förslöad för att starta med det direkt, men jag ska åtminstone göra enklare grejer. En 30 minuters "rask" promenad varje dag gör ju till exempel jättestor skillnad för hälsan och för att minska riskerna för att få diverse olika sjukdomar. Det behöver inte vara svårare än så. Som inledning på mitt nya hälsosammare liv cyklade jag igår två mil i solgasset – till och från grannkommunen (allt i ett sträck, och sedan gjorde jag 50 situps och 20 rygghävningar (vilket jag faktiskt haft som en någorlunda daglig rutin fram tills semestern)). Heja mig! Woho!

Men är jag Mr Bean eller

Det är vattenskada i vårt badrum och vi hade kommit överens med fastighetsskötaren om att det skulle fixas på vår semester. Jag fattade bara inte att det var så exakt bestämt att det skulle komma hantverkare halv åtta på morgonen den dagen vi sagt att vi skulle åka, så när det ringde på var jag helt nyvaken och kraxade ”kom in” med min fantastiska morgonröst. Försökte också förklara för badrumsmannen att vi blivit lovade att få ha toastolen under större delen av tiden då de fixar det övriga (= allt, det kommer bli helkaklat och supernice när det är klart). ”Jaha, då får vi koppla in den igen varje dag då” sa han.

En ganska vanlig upplevelse på morgonen är ju akut kissnödighet och så var fallet för mig. Fastighetsskötaren hade sagt att vi skulle få använda ett reservduschrum på våningen under, så jag försökte hitta det men utan framgång (inte för att jag ens visste om det fanns någon toalett där, men annars får jag väl kissa i duschen! tänkte jag). Väl tillbaka i lägenheten hade badrumsmannen försvunnit, men toalettstolen stod kvar på sin plats så jag såg min chans. Låste dörren och gick på toa. Sedan skulle jag spola men oops, allt var ju redan bortskruvat från väggen. Inte mycket hände… Och eftersom jag är i morgonkoma efter att för andra natten i rad bara ha sovit fem timmar så tänkte jag att jaha, nu kan jag inte göra någonting men suck vad pinsamt det här blev. För att det inte skulle se alltför komiskt ut (vilket jag såhär efteråt inser är för sent) med en frånkopplad toalett innehållandes kiss och papper så ville jag plocka upp papperet (det mest synliga beviset) och jag tog en påse på handen och gjorde det. Sen drog jag mig tillbaka till övervåningen där jag ringde fastighetsskötaren, fortfarande med samma lovely voice, och talade in ett meddelande på telefonsvararen om att jag gärna ville veta var extraduschen fanns. Och sen kom jag på att vafan, toan är ju inte bortskruvad från golvet, jag hade ju kunnat hälla i en hink med vatten bara så hade allt spolats bort! Men då hade badrumsmannen kommit tillbaka så det kändes lite sent… Förhoppningsvis märkte han ingenting eftersom locket är nerfällt. Tur att jag inte bajsade!

Efter en stund ringde fastighetsskötarens sommarstand-in som sa att han kunde visa mig till duschrummet, så jag gick till kontoret (i samma hus, tack och lov) och mötte upp. Rummet visade sig vara ett förråd med en duschkabin och inte jordens fräschaste. Närmast duschen stod en kartong och en motor och när jag fått igång vattnet var det till en början rostfärgat. Det känns fint att jag ska bjuda in vänner att bo här medan jag är borta. Nu väntar jag bara på att få en kopia av nyckeln in till rummet/förrådet. Jag hoppas att det går snabbt, annars får sambon köra London-style (”jag duschar på gymmet eftersom vattnet krånglar hemma”). Badrumsmannen verkar för övrigt ha försvunnit för dagen så jag kanske ska gå och spola nu.

Go Tyra!

Bra att en före detta superslim modell, som för övrigt fortfarande är en riktig snygging, sätter ner foten och inte fortsätter vikthetsen bara för att branschmänniskorna är hjärntvättade, och att hon dessutom bevisar att de inte har något för sina idéer om att (den sjuka) idealkroppen är allt i tv. Om inte annat borde de väl ha lärt sig av Oprah och Ricki Lake?

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article2814741.ab