dagens info

"Vet du vad jag gillar? Jag gillar att äta skitmycket mat så jag blir bajsnödig och sen gå och bajsa."

aaaahhhh!

Genom att ringa till Vodafones kundtjänst fick jag just insikten att jag hade sparat ungefär en miljon kronor genom att löpande uppdatera mitt fyra år gamla kontantkortsavtal till nyare taxor. Inte konstigt att mina pengar tar slut direkt när jag nu börjat använda telefonen till att ringa med och inte bara skicka sms. 5 kronor att ringa till andra nät än Vodafones på dagtid! Herregud! Nej, jag är inte dum i huvudet... Har bara inte tagit tag i det. Visste ju inte att det var så hemskt dyrt. Men nu kanske jag kommer känna mig rikare framöver när jag inte behöver ladda på så ofta och det är ju trevligt.

Var för övrigt och såg Den bästa av mödrar idag. Handlade om Eero som är finskt krigsbarn och får komma till Sverige och bo hos en familj i Skåne. Den var bra och sorglig och i slutet satt hela biosalongen i tårar och snörvlade. Jag tycker att det är fint med bio på det sättet att det är helt okej att sitta där och gråta tillsammans. Så borde det vara på fler ställen.

Snask

Jaha, hemkommen från konferens/utbildning nummer fem på två månader. Jag är så bortskämd! Bott på hotell igen. Nice. Tror att jag nu upplevt alla väsentliga delar av konferens-livet, på gott och ont. Stäng in sextio pers på ett hotell, låt dem dricka massor av alkohol på kvällen (obs! på egen bekostnad), studera händelseförloppet! Inte lätt att dölja saker där inte. Skvallerfaktorn är inte att leka med.

Saker jag tänkt på på sistone:

Det är fascinerande att ens bröstvårtor plötsligt kan få sitt eget liv och bli mycket större än sin normala storlek. Hallå, jag är inte med barn liksom, vad håller dom på med?

Och, att det är inte så lätt att bli kär. Det är ju bra, men också dåligt. Jag tror mig om att ha ganska bra urvalsförmåga och därför vore det bra om den hängde ihop med förälskelse i potentiella objekt. Men det är bra också, för då kan man använda hjärnan till att tänka, som den ju är till för och så slipper man gå och bli olycklig om man är kär i fel person, för förälskelsen går ju över direkt om den över huvud taget uppstår. Och så kan man få annat gjort och så vidare. Såhär skrev en person till mig om detta i ett mail: "jag tror jag tycker såhär, att kärlek och förhållanden ÄR jävligt ointressant. det är bara nånting man hemfaller åt när det känns absolut nödvändigt och inte innan dess. och man ska aldrig ta det för givet eller se det som något självklart, utan ifrågasätta det hela tiden och så mycket man orkar se det som ett tillfälligt snarare än permanent tillstånd. och kanske se det lite mer som ett intresse man har, likställt med ens andra intressen, som man ibland vill ägna mer och ibland mindre tid åt - och det är ok att inte alltid vara lika intresserad.
det där scenariot känns inte så troligt va? men man kan väl ha det i åtanke. och åtminstone den första delen, att det bara är okej om det är absolut nödvändigt, känns grundläggande och viktigt." Jag håller verkligen med, särskilt det där med att det ska vara ett intresse bland andra (och inte ens liv). Och det är hemskt hur lätt det är att bara nöja sig i ett förhållande trots att man inte mår bra av det, känner sig begränsad och så vidare. Det ser man ju exempel på hela tiden, inklusive i mitt eget liv. Folk borde bli bättre på att göra slut, även jag själv antar jag (men där har jag inte så många exempel).

Det var nog mer, men detta var nog det absolut viktigaste.

Jag har tänkt på också att man inte ska ge sin blog-adress till vem som helst.

Och så har jag blivit småfet (för att vara jag). Det stör mig. Jag ska försöka börja röra på mig, motion är det enda vettiga, kan ju knappast sluta äta onyttiga grejer (eller lunch ute, nu när jag får det gratis. Tyvärr är såna luncher nästan alltid feta).

Intervjuer

Idag intervjuade jag en kommundirektör. Man skulle kunna föreställa sig att jag skulle vara nervös innan, men det var jag inte. Jag fick vänta en liten stund och sedan komma in i hans pampiga (om än på 50-, 60-talsvis) kontor. Vi satte oss på varsin sida av ett stort bord med glasskiva ovanpå. Det var lite för högt för att jag skulle kunna sitta bekvämt vid det och skriva. Då kände jag mig plötsligt lite liten. Miljön som man träffar folk i har verkligen stor betydelse för hur man känner sig. Jag hade jeans och en vanlig "mjuk" tröja också. Han hade väl kostym. Kände mig som en student (och det är jag ju också, men ändå). Hur som helst tyckte jag att det gick bra och han kändes sympatisk. Synd bara att det måste blivit nåt fel när jag skulle spela in på diktafonen, för det verkar bara ha blivit inspelat på ena sidan av bandet - big mistake! Tur att jag skrev saker samtidigt som han pratade. Det är ganska kul att intervjua folk och jag blir lite fascinerad av att det i stort sett bara är att ringa upp personer med olika hyfsat fina titlar och boka en tid med dem. Att jag har möjlighet att få en och en halv timme av deras tid. Det är ju rätt schyst.

hatad? kanske inte

Nu är jag dålig på det här med skrivandet igen. Idag hände en bra grej, nämligen att en person på jobbet frågade hur det går med arbetet jag håller på med. Jag har tidigare misstänkt att han hatar (eller i alla fall har noll respekt för) mig. Nu får jag kanske lov att ändra mig - han lät till och med som att han undrade ju... Kändes bra.

En annan sak. Igår när jag var på torget så var det en mamma där med två ungar och den ena ungen grät och var jobbig och klängde på mamman. Hon höll i honom men plötsligt släppte hon honom så att han föll rätt ner på golvet och började tjuta ännu mer. Jag var inte säker på att hon släppt honom eftersom jag kollade åt ett annat håll en liten stund, men när jag passerat hörde jag dottern, som var lite större, säga argt och jättehögt: "Skulle du tycka om ifall nån släppte dig rakt ner på golvet!?". You go girl! Barn är så bra, ingen finkänslighet där inte. För övrigt, jäkla knäppa förälder, sådär får man ju inte göra! Och sedan kom de förbi mig på ett annat ställe, mamman före och barnen en lång bit efter. De höll varandra i handen och flickan frågade jättesnällt om de skulle springa ifatt och sedan sprang de. Det var fint.

Det var visst nån som blev påkörd så den dog av en spårvagn häromdagen också, usch...

rykten

Idag fick jag höra att det går rykten om mig i Kungsbacka, vilket känns rätt kul och intressant eftersom det faktiskt inte är någon där (nästan) som vet vem jag är. Det är bara mitt namn som det pratas om. Haha, ja, där ser man. Obs obs, det ligger inget bakom dessa rykten, men jag tyckte att det var lite kul, som sagt.

fylla

Jag känner som jag kanske sagt ganska mycket prestationsångest nu när jag är på praktik. En återkommande reaktion på vardagar är "åh, tänk om man fick sova nu!". För det funkar väl alltid att sova bort sina problem, eller? Hm, nej, tyvärr gör det väl inte det. Ibland önskar jag att man vore som en björn eller nåt som kunde gå i ide hela vintern och vakna när det blev vår och solen började gå upp vid femtiden eller nåt. Jaja, det är inte så farligt och nu är jag lite småberusad och det är helg så nu känns allt prima!

Tillägg: Hahahaha, ja, "lite småberusad" kan man minst sagt säga! Nu är jag mest sliten...

(Jag har inte heller varit någon ängel)

Jaha, så har man varit på en sån där personalkonferens. Trevligt och jobbigt på samma gång. Trevligt att bo på hotell och få gratis mat och behandla intressanta ämnen. Jobbigt med den sociala pressen man måste känna hela tiden när man inte sover. Rätt kul att se de annars så vuxna kollegorna bli drängfulla och släppa loss på dansgolvet också. Och lite roande att i stort sett alla höll på att somna i slutet av dagens eftermiddagspass.

Det här med att bo på hotell är ju lite kul. Min fjärde gång på mindre än två månader, kan inte påstå att jag inte är bortskämd. Som den student jag är känner jag förstås impulsen, eller kanske jag ska säga kravet, att sno med mig någonting från alla såna ställen. Tvål, pennor och så vidare. Inte för att jag inte har råd att köpa det, men det kliar liksom i fingrarna - gratis är gott och så vidare... Senaste gångerna har jag tagit med mig det te som funnits på hotellrummet, den här gången blev det nog bara en penna. Delade dessutom rum med en kollega nu (för övrigt fanns det ändå inget att ta med sig därifrån).

Det är ju för övrigt rätt intressant att observera diverse vuxenfenomen, vilket jag får tillfälle till när jag nu är på en arbetsplats med per definition vuxna människor. Som när jag till exempel var på ett möte och jag och en annan person skulle gå på (den offentliga) toaletten. Det kostade fem kronor. Hade jag varit med någon kompis hade vi förstås gått in på samma mynt och vaktat för varandra (ljuset funkade men man kunde inte låsa om man inte betalade). Men hallå, så kan man ju inte göra om man är vuxen så kollegan var tvungen att gå och växla till sig en femma.
Eller som när jag och en annan kollega fick fikabröd som var över efter ett möte. Jag tänkte äta det direkt, var hungrig och blev förstås sugen. Men så gör man ju inte, utan kollegan gick förstås ner och la det i fikarummet för att äta det på rasten efter lunch. Kändes ju inte så konstigt egentligen, men jag glömde där för en sekund att jag inte var hemma i mitt eget kök med sambon eller nåt... Antar att jag inte är helt vuxen, men det känns rätt bra faktiskt. Vuxna verkar bara tänka i totalt raka och färdiga banor, i alla fall utanför hemmets väggar. Jag vill inte dit!

För övrigt är det ju typ ingen som är vuxen ändå, de har bara lärt sig vissa saker och glömt bort andra. Fick ju prov på deras mindre strama sidor nu på konferensen. Rätt tragiskt hur nygifta och nyblivna föräldrar kan bete sig när frugan inte är i närheten. Samma gamla visa. Suck. Och vi som har så fin värdegrund och så vidare, allt sånt där är ju bara bullshit. Samhället kan väl inte bli bra om människorna inte beter sig bra? Skönt i alla fall att en del också verkar helt främmande för att bete sig det minsta olämpligt på det moraliska planet. Cred.