Könsstympning

Ikväll var jag och såg Mooladeé på Hagabion. Den handlar om könsstympning i Senegal. En kvinna beskyddar fyra flickor som inte vill könsstympas och det blir världens ståhej kring detta i byn. Männen och omskärerskorna är upprörda och det är rätt sjukt, men den var bra hur som helst.

Förra veckan var jag på en föreläsning om könsstympning som var väldigt intressant. Tänkte återge lite av informationen, för det är verkligen något som man borde veta mer om.

Könsstympning förekommer i ett 30-tal länder, främst i norra och centrala Afrika, och det finns runt 130 miljoner könsstympade kvinnor i världen. Stympningen sker oftast när flickan är mellan 5 och 15 år. En minoritet av stympningarna sker på sjukhus, men de flesta utförs av outbildade "barnmorskor", som dessutom ofta är gamla och har dålig syn vilket ökar risken för att de skär fel eller för djupt. Ingreppet sker med olika föremål - knivar, rakblad, glasskärvor. Bedövning? Glöm det.

Det finns olika typer av könsstympning. Den ena, sunna, innebär att man skär bort klitoris och det är den minst allvarliga varianten. Infibulation innebär att man skär bort klitoris och de inre samt delar av de yttre blygdläpparna, varefter man syr ihop det som är kvar av de yttre blygdläpparna. Detta görs så att man täcker urinröret och slidans öppningar och ofta lämnar man bara ett pyttelitet hål, som kan vara som ett riskorn i storlek. Det här skapar problem bland annat med att kissa och vid menstruation och det kan ta en kvart att gå på toaletten, just för att öppningen är så liten. Problem uppstår också när kvinnan ska ha samlag och föda barn. Hålet får töjas eller helt enkelt klippas eller skäras upp vid samlag och det senare gäller förstås även vid förlossning. Detta ses dock inte som någonting konstigt eftersom traditionen berör de flesta kvinnor i samma kultur. Efter förlossning begär många att bli ihopsydda igen och en av anledningarna sades vara att kvinnorna anser att männen vill ha dem trånga.

Komplikationer som kan uppstå är stelkramp, blodförlust, inflammationer, chock på grund av fysisk smärta, spridning av hiv. På längre sikt också cystor, urinvägsinfektioner, kroniska underlivsbesvär, komplikationer under graviditet, smärta vid samlag och även ångest och depressioner (hur detta samband ser ut var oklart). En del dör förstås vid ingreppet eftersom det oftast inte utförs på ett så professionellt sätt. Jag antar att bland annat blodförlust kan vara orsaken.

Det finns många förklaringar till varför könsstympning sker:
För att bevara oskulden hos flickorna tills giftermålet
Förhindra graviditet
Mannen ska öppna henne på bröllopsnatten
För mannens och släktens ära
Klitoris är den "manliga" delen på kvinnan och den måste tas bort för att hon ska bli en riktig kvinna
Invigningsritual till vuxenlivet, som kombineras med fest i vissa länder
För att flickan ska bli bortgift
Det ses som vackert
Det är en inkomstkälla för dem som genomför ingreppet
Ses som en religiös plikt - finns inget om detta i skrifterna men det hänvisas ofta till det bland okunniga (i filmen fick de reda på sanningen genom att lyssna på radio)

Könsstympning är förbjudet i Sverige, men man beräknar att det lever 23000 könsstympade kvinnor här idag. Lagen som förbjuder ingreppet kom 1982 och 1988 bytte man formuleringen "kvinnlig omskärelse" mot "könsstympning" för att markera hur allvarligt man ser på det hela. Det ses som mycket allvarligare än manlig omskärelse eftersom det har mycket värre effekt och komplikationer. Även om man bor i Sverige är det förbjudet att åka utomlands för att genomföra ingreppet, men det är förstås omöjligt att kontrollera i praktiken och därför åker många till sina hemländer för att få stympningen gjord.

I bland annat Somalia är könsstympning väldigt vanligt. Intervjuer med Somalier i Sverige visar att många män tycker att traditionen är upprörande, men att många kvinnor tycker att det är angeläget och att de gör det för männens skull. Många låter bli att diskutera detta med varandra, kvinnor och män emellan. Dock händer det att män vägrar gifta sig med någon som inte är omskuren.

Ja, det är ett komplicerat fenomen. Sjukt och hemskt och komplicerat.

En helt annan fråga, om man ska vara RFSU-informatör i skolor och hålla i sexualkunskapen, vilket kanske blir aktuellt för mig i framtiden, är hur man kan bedriva undervisning om sex som på något vis är givande för de tjejer som är med som faktiskt är könsstympade. Att prata om klitoris känns ju mer som ett hån än som en upplyftande information. Det borde man verkligen fundera på.

Fi och Junilistan - vem är ond egentligen?

Här är en länk till en bra artikel av Petra Ulmanen och Gertrud Åström angående medias granskning respektive brist på granskning av Fi och Junilistan. Hur kan de bara komma undan? De borde straffas för sina osakliga artiklar och odemokratiska metoder. Fängelse ett år för var och en som gjort skillnad i sitt sätt att granska. Det tycker jag kunde varit lagom.

Tro eller veta

Kollade nyss på Debatt på tv. Det handlade bland annat om tro/religion. Tydligen verkar det som att religiositeten ökar i landet och Göran Persson har visst uttalat sig om att han är kristen. (Men som Marie Trollvik, som jobbar på Jämo och som jag lyssnade på förra veckan sa om allt negativt som varit i media om feminism den senaste tiden - backlash:en är bara ett tecken på att vi kommit framåt och folk känner sig hotade. (Det är antagligen öppenheten och välviljan mot homosexuella, och andra som inte klassar sig som hetero, som stör.)) Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna var med och förutom honom var det en astronom, en kd-gubbe och en författare. Christer Sturmark regerade så jävla fett! Har du chans att se programmet (det kanske läggs ut på nätet eller går i repris) så gör det! Han var vältalig och hade skitbra exempel och liknelser hela tiden, till skillnad från kd-gubben som svamlade och pratade om intelligence design, att det finns någon slags intelligens bakom jordens skapelse även om den skett genom big bang. Det är tydligen rätt stort i USA nu fick jag veta. Är jag förvånad? Nej.

Det känns rätt onödigt att försöka återge diskussionen här, men en sak som han sa var så underbar (till och med programledaren, som ju har en seriös roll att spela, skrattade). Sturmark alltså, sa såhär: Om någon säger att "jag kan inte ta mina piller för att en cia-kille har förgiftat dem", då tänker folk att han mår nog inte så bra, han har psykiska problem, och då får han hjälp, men om någon säger att "jag kan inte göra det ena eller andra för då kommer jag brinna i helvetet", då säger folk "jaha, han är frireligiös". Hahaha, han var så klockren! Nog för att jag har hört att han är bra, men vilken upplevelse!

Fulast i stan

Tidningen Faktum (de hemlösas tidning) - en mycket bra tidning, särskilt att ha på toaletten för alla reportage är precis lagom långa och lättlästa (men det kanske jag har sagt tidigare) - hade i näst senaste numret en artikel som hette "Göteborgs fulaste ställen". På första plats kom Danmarksterminalen, ett säkert ganska givet val. Hur kul är det att skilja staden och människorna från vattnet med först en lång väg och sedan en gigantisk parkering/köplats för bilarna som ska på båten? Det hade kunnat vara en liten park och strandpromenad där istället, till exempel, och färjeterminal någon annanstans. Men, det jag skulle komma till var att Frölunda torg var med. Mitt kära Frölunda torg - det är ju där jag bor och jag gillar den avslappnade och opretentiösa stämningen med folk av alla de slag (förutom från de övre klasserna, kan jag ju lugnt påstå). Hur som helst, på plats fjorton på fulhetslistan kommer det i alla fall, med motiveringen: "Svårt medtaget vilda västern-område som vid en första anblick kan skrämma vilken stackare som helst. Otymplig, oestetiskt, slarvigt, klumpigt, ovärdigt. Och då har vi ändå svalt fyrtiosju ännu värre omdömen om detta missfoster." Okej, jag kan inte förneka att det är sant, men jag trivs verkligen hur bra som helst!

(Det enda som är dåligt är grinden.)

Lägerhelg

I helgen var jag på RFSU-utbildning i Åsa, på ett vandrarhem/kursgård nära havet. Vi var ungefär fjorton personer som diskuterade sexrelaterade saker hela helgen. Det var den mest energigivande helgen på massor av veckor. Otroligt trevliga människor och bra samtalsklimat och det kändes väldigt avslappnat och skönt. Delade rum med tre andra personer och vi blev gödda med mat och fika hela tiden så nu känner jag mig lite rund om magen. Intressant känns det såhär i efterhand att det under hela helgen inte var en enda diskussion om som kändes tråkig eller ointressant, sådär som det kan bli när folk inte känner varandra. Det var intressanta diskussioner hela tiden och det fanns alltid någonting att prata om - så himla kul! En annan sak som också är intressant om man tar i beaktande hur sexdiskussioner rätt så ofta förlöper är att det inte diskuterades någonting om till exempel sexställningar. Däremot gick vi igenom vår egen kärleks- och sexualitetshistoria, vilket kändes nyttigt och som något vi kanske borde ägnat mer tid åt. Det är antagligen rätt så viktigt att ha reflekterat över sin egen sexualitet om man ska gå ut och prata om sexualitet med andra. På lördagkvällen tittade vi på två filmer - Du ska nog se att det går över, en dokumentär om tre lesbiska tjejer, och Hedwig and the angry inch, som handlar om Hedwig som könsopererar sig (men får kvar den "angry inch"en). Den filmen väckte rätt mycket frågetecken men var bra och sevärd. Hedwig (som heter något annat från början) könsopererar sig, gifter sig med en konstapel, flyttar till USA, blir övergiven av konstapeln, spelar och turnerar med sitt band, blir kär... och så är det såklart en del svårigheter kring könet och identiteten. Intressant var den och lite åt musikalhållet. Nu ska jag sova.

ikväll

Välkommen hem till oss! Här städar vi aldrig och sopnedkastet tycker vi är för långt bort så vi slänger våra soppåsar i förrådet istället! Inte konstigt att det blir trångt där. De troligtvis ett par månader gamla soppåsarna upptäcktes nu ikväll. Måste ha varit någon akutlösning som sedan glömdes bort...

Ikväll har jag sett Sex, hopp och kärlek. Den var rätt simpel och förutsägbar, men gjorde mig ändå lite känslomässigt berörd och kändes precis lagom enkel att ta in för att passa mitt sinnestillstånd. Den får en trea.

Har också läst lite på sistone. För ett rätt så bra tag sedan läste jag XX - feministiska samtal, idéer och utbrott. Den innehåller texter från tidningen Arbetarens XX-sidor om feminism. Visserligen behandlas viktiga ämnen och det mesta är intressant på något sätt, men den kändes lite väl lam för min smak. (Och apropå Arbetaren så hade de nyligen en dissande krönika om ladyfester, vilket kändes rätt trist.)

Lasermannen är den näst senaste bok jag läste ut. Den var superbra tyckte jag, som vanligtvis inte har så mycket till övers för kriminalromaner. Det som gjorde den bra var väl att den handlade om ett verkligt fall och att den var så grundligt gjord. Det var intressant att läsa och bli påmind om hur det såg ut i samhället i början av nittiotalet, med Ny demokrati och nynazister, och det var intressant att läsa om John Ausonius som ju verkligen var en helt psyko kille. Fascinerande men hemskt. Rekommenderas!

Koka makaroner läste jag ut inatt när jag inte kunde sova. Den har legat vid sängkanten i snart ett år och fungerat som nattlitteratur vid såna här tillfällen. Det är en bok om hur det är att bli pappa, där journalisten och översättaren Johan Nilsson berättar om sitt första år med sin son Elon. Mycket trevlig som kvällslitteratur och det är en otroligt fin bok, vilket jag antagligen tycker eftersom det är så ovanligt att läsa något av en pappa som utlämnar sig så, just i sin roll som pappa. Jag är så glad att det trots allt är någon som har skrivit en sådan bok. Ett par citat:

Att umgås hela dagarna med ett barn är en extremt underlig pendling mellan total leda och en vilja att hålla kvar varje ögonblick för evigt.

Om det är emot naturen för en man att vilja ta hand om sitt barn, då är jag med glädje ett missfoster.

Äntligen hemma

I helgen, fredag till söndag, var jag och sambon turnéledare. Det var ett otacksamt skitjobb som jag bara kommer göra om ifall jag får betalt alternativt känner artisterna eller vet att de är supertrevliga. Körde runt Northern State och Mary-Lou Lord i landet. Den senare var inte särskilt krävande, var nöjd bara hon fick kaffe och en rökpaus med jämna mellanrum. Kul var det också att hon hade samma kläder på sig hela helgen, även när hon uppträdde. Hon bytte skor någon gång, men det var nog allt. Northern State var bra som band och man blev glad av deras uppträdande, men i övrigt tyckte jag att de var rätt dryga. Lite USA-arroganta också. "Vad är det för landskod till USA?", "Eh, United States. ... 001 or something." Vägen mellan Göteborg och Malmö ägnades åt samtal till diverse kontor på olika flygplatser eftersom en av deras väskor försvunnit på vägen till Sverige. Jag är tveksam över hur mycket de där sista samtalen verkligen hjälpte dem att få väskan snabbare och till rätt ställe, men vem vet. I Stockholm blev de skitsura för att vi körde vilse, trots att vi kom i god tid och trots att de sa att det händer dem också rätt ofta när de är ute och kör. Sedan hade de visst krävt ett extra hotellrum på grund av vilsekörandet och sagt att vi nästan kört på folk. Eh, att man kör i Stockholms centrum och det går folk överallt på trottoarerna och gatorna hela tiden, nära bilen, betyder inte att vi håller på att köra på dem. De måste lagt mycket krut bakom sina krav, vilket jag inte misstror dem om att kunna göra... Klagomålen framfördes såklart inte heller i vår närhet, så att vi hade möjlighet att diskutera det hela. Och att få höra allting på omvägar sög fett.

Jag tror att jag hade mått bättre (om inte annat så för att jag kunnat sova ut under helgen) om jag bara varit med på vår Ladyfest Gbg-festival i torsdags och sedan tagit det lugnt under helgen, istället för att utsätta mig för detta otacksamma runtkörande. Det var visserligen kul att uppleva Ladyfest Malmö och Sthlm, men vår festival blev lyckad och jag hade annars varit glad bara av det, antagligen gladare än jag är nu.

Idag (eller snarare i natt) blev jag för övrigt magsjuk också. Boven var troligtvis en indisk rätt som jag åt igår kväll. Det var en ganska ovärd måltid, eftersom jag dels bet i något starkt som gjorde att tungan var död under halva måltiden och dels sedan mådde dåligt (plus slösade rikskuponger, som tur var inte pengar i alla fall). Däremot känns det ganska snällt mot mig själv att låta mig vara hemma och ta det lugnt en hel dag. Minst sagt behövligt. Nu kanske jag mår desto bättre imorgon.

Igår var jag också på en queer-workshop på RFSU. Fick lära mig lite mer om queer-begreppet och diskutera, spela teater och testa fördomar, allt till tonerna av schlagermusik förstås! Det var kul och bra.