Jag rekryterar in mig själv, tack

Jag blir så himla trött på alla bemanningsföretag som svämmar över med lediga jobb på arbetsförmedlingens hemsida. Jag hatar dem (med ett visst undantag som jag återkommer till). Jag inser att de kan vara bra för att ge folk en möjlighet att få in en fot i sin bransch och på så vis kunna bli överrekryterade av uppdragsgivaren eller åtminstone skapa kontakter inför framtiden. Och de som inriktar sig på studenter är den bästa sorten eftersom de kombinerar detta med att faktiskt ge studenter en extra inkomst över huvud taget, samtidigt som denna inkomst inte behöver vara alltför hög eftersom minsta lilla innebär en stor skillnad jämfört med att bara leva på studiemedel.

Men. Utöver dessa positiva effekter så hatar jag dem. "Jamen, de hjälper ju till att göra arbetsmarknaden mer flexibel". Jaså? Ursäkta mig, men jag har svårt att tro att arbetsgivarna skulle ha ignorerat sitt behov av att anställa mer folk bara för att rekryteringsföretagen inte fanns. Det är snarare formen för flexibiliteten som ser annorlunda ut. Dessutom kostar det ju förstås arbetsgivaren en massa pengar att anlita dem - annars skulle det självklart inte finnas en marknad för rekryteringsföretag. Detta samtidigt som de som anställs får en skitlön, oftast klart under vad arbetet som de utför faktiskt är värt om man kollar på vad "direktanställda" får. Jag har till exempel en kompis som jobbar med upphandling inom en statlig myndighet och har stort eget ansvar - ett klart kvalificerat arbete som hon inte hade fått utan sin högskoleexamen. För detta får hon en lön som är ett hån, inte minst i jämförelse med de 30 000 kronor eller mer som är helt normalt för upphandlare inom kommunal verksamhet (staten har jag ingen koll på). Utöver detta är anställningsvillkoren mycket sämre än om hon varit anställd direkt hos myndigheten. Bara ett exempel.

Det finns en hel del jobb som jag skulle kunna söka som rekryteringsföretagen annonserar ut, men jag vägrar. Jag är totalt ointresserad av att ta ett jobb hos dem till sämre anställningsvillkor, sämre lön och en osäkrare tillvaro än hos en traditionell offentlig (där jag har mitt främsta arbetsområde) arbetsgivare. Det känns som ett hån mot mig och min utbildning. "Var glad att du får ett jobb för fan" eller? Nej, jag har en fyraårig utbildning och jag tycker att det är helt normalt att jag ska få ett jobb på egen hand och ta betalt för den kompetens jag har. Särskilt nu när jag har en fast anställning. Dessutom tycker jag att det känns oseriöst av dem som anlitar företagen och kan låta arbetstagaren jobba under de här villkoren så länge som de behagar (i min kompis fall över ett år). Är de seriösa borde de ju förstås rekrytera över en om de är nöjda med ens jobb, men för det finns ju inga garantier och hur uppskattad känner man sig egentligen då? Så nej tack, jag klarar mig utmärkt på egen hand.

Seg

Alltså det här med att hålla bloggen vid liv går ju inte särskilt bra. Det viktiga är väl i och för sig att jag håller mig själv vid liv och potentialen för det är ju helt klart större nu när det börjar bli vår och man kan känna sig som en människa igen (plus faktorn att jag eventuellt närmar mig ett bekvämare liv), vilket kanske kan ha goda effekter även på bloggen. Hur som helst så är jag nu peppad på vår- och sommaraktiviteter och semester och fin natur.

Mera kommer så småningom...