Sista morgonen på studentboendet. Helt okej ställe. Rätt fräscht, delade duschar även här. Verkar rätt schyst att bo här som student. En stor klättervägg, pizzeria och tre pubar på området.
Vi åkte och lämnade väskorna på stationen och sedan till gamla stan igen. Köpte biljett för att kolla på lite olika synagogor och en judisk kyrkogård. I en synagoga hade de skrivit namnen på de 80 000 judar från Prag och området omkring som aldrig fick någon grav. Det var som en tapet av namn som aldrig tog slut. På övervåningen ställde de ut teckningar av barn från ett av de ghetton som judarna fick bo i innan de åkte till koncentrationslägren. Det var fascinerande hur de lyckades ordna det för barnen med utbildning och boende i särskilda "barnhus" (med mer utrymme och så). Vi tittade också på kyrkogården som var full med gamla gravstenar som stod huller om buller, eftersom de begravt människor i flera lager. Mycket vackert. Gick och köpte mat på Tesco innan gamla stan förresten. Yoghurt och annat, mums. De har så mycket god yoghurt! När vi var klara med synagogorna gick vi över vattnet och köpte glass som vi satte oss och åt. Sedan promenerade vi tillbaka över vattnet och till Tesco och handlade igen och sedan till tåget. Hm, det är lite dimmigt hur den här dagen förlöpte... Satte oss i en stor kupé i tåget. Kunde inte sova. Efter ett tag kom det en aggressiv konduktör som sa åt oss, på främmande språk, att vi skulle fylla i interrailkortet annorlunda (helt onödigt) och sedan att vi måste byta vagn om vi skulle till Krakow. Det gjorde vi, till en kupé där det satt en tant och en gubbe. De gick av efter en stund, så vi drog för gardinerna och la oss på varsin sida för att sova...
Intryck av Prag: Turister på alla fina och kända ställen. Bara turister. Jobbigt. Folket i staden har nästan bara varit otrevliga eller icke-hjälpsamma. Man började räkna med att bli hatad så fort man frågade någonting i en biljettlucka eller dylikt. Ja, herregud vad ohjälpsamma de var och vilket dåligt intryck man fick. Känns som att det togs betalt för allting också bara för att det var så turistigt (typ att bara gå på vissa ställen, störande). Men stadsbilden var väldigt vacker. Mycket fina hus, mycket kullersten och så vattnet, broarna och bergen med slottet och annat. Vi gjorde inte av med så mycket pengar heller - tack Tesco!. Färdiga pastarätterna för 12 spänn var mycket goda.
torsdag, augusti 25, 2005
onsdag, augusti 24, 2005
"Allt är så bra!"
Jag har börjat praktik nu, på ett fackförbund. Det ingår i utbildningen och ska vara en hel termin. Lyx mig, jag fick praktikplatsen på det första stället jag ringde till (som ju också var det jag helst ville vara på)! Skapligt flyt.
Och nu har det gått tre dagar och allting känns superbra (även om man känner sig lite meningslös och sådär i början innan allt riktigt satt igång, men det gör väl alla). Alla är snälla och det verkar som att jag ska få vara med på en massa kul grejer - utbildningar, möten, konferenser och annat. Flera grejer som är på annan ort och så, superkul! Plus att jag får en sådan där vuxenförmån - rikskuponger! Lunch ute varje dag! Ojojoj, man kan känna sig bortskämd för mindre som student... Det bästa är att jag inte haft något jobb i år, så trots att jag nog egentligen skulle skatta för förmånen så kommer allting att ingå i mitt fribelopp och jag behöver inte betala någonting.
Vad mer? Jo, det är superintressant att få höra en massa om olika "rättsfall", som nu inte är någonting som ingår i en kurs i skolan utan som faktiskt är det praktiska arbetet och verkligheten på min praktikplats. Nästa vecka ska jag få vara med på en träff med en medlem och sedan följa med till försäkringskassan där planering för rehabilitering ska ske om jag förstått saken rätt. Så himla kul!
Igår när jag var ute och åt lunch med två på jobbet (varav en har gått samma utbildning som jag och även han gjort praktik på arbetsplatsen innan han fick jobb där) så sa de ungefär att "om du har fått in en fot en gång så är du fast sedan". De lät ganska likgiltiga till det, eller som att det var en liten "risk" att ta (även om de kanske inte menade så). Hallå eller, jag skulle bli så himla glad om jag "fastnade" där, det vore min dröm!
Förresten, jag tycker att det är lite lustigt att jag redan börjat kalla det för "jobbet", haha. Igår när någon ringde mig sa jag "... när jag slutat jobba" innan jag tänkte "hoppas ingen hörde mig", för det är ju inte direkt så att jag jobbar än... Jaja, jag har sånt flyt. Som vanligt tycker jag att det jag gör är typ det bästa jag skulle kunna syssla med. Det känns bra att kunna vara så nöjd.
Och nu har det gått tre dagar och allting känns superbra (även om man känner sig lite meningslös och sådär i början innan allt riktigt satt igång, men det gör väl alla). Alla är snälla och det verkar som att jag ska få vara med på en massa kul grejer - utbildningar, möten, konferenser och annat. Flera grejer som är på annan ort och så, superkul! Plus att jag får en sådan där vuxenförmån - rikskuponger! Lunch ute varje dag! Ojojoj, man kan känna sig bortskämd för mindre som student... Det bästa är att jag inte haft något jobb i år, så trots att jag nog egentligen skulle skatta för förmånen så kommer allting att ingå i mitt fribelopp och jag behöver inte betala någonting.
Vad mer? Jo, det är superintressant att få höra en massa om olika "rättsfall", som nu inte är någonting som ingår i en kurs i skolan utan som faktiskt är det praktiska arbetet och verkligheten på min praktikplats. Nästa vecka ska jag få vara med på en träff med en medlem och sedan följa med till försäkringskassan där planering för rehabilitering ska ske om jag förstått saken rätt. Så himla kul!
Igår när jag var ute och åt lunch med två på jobbet (varav en har gått samma utbildning som jag och även han gjort praktik på arbetsplatsen innan han fick jobb där) så sa de ungefär att "om du har fått in en fot en gång så är du fast sedan". De lät ganska likgiltiga till det, eller som att det var en liten "risk" att ta (även om de kanske inte menade så). Hallå eller, jag skulle bli så himla glad om jag "fastnade" där, det vore min dröm!
Förresten, jag tycker att det är lite lustigt att jag redan börjat kalla det för "jobbet", haha. Igår när någon ringde mig sa jag "... när jag slutat jobba" innan jag tänkte "hoppas ingen hörde mig", för det är ju inte direkt så att jag jobbar än... Jaja, jag har sånt flyt. Som vanligt tycker jag att det jag gör är typ det bästa jag skulle kunna syssla med. Det känns bra att kunna vara så nöjd.
måndag, augusti 22, 2005
Resedagbok, 11 juli
Gick upp och duschade. Promenerade ner mot slottet igen. Eftersom det inte regnade struntade vi i leksaksmuséet där. Ville istället titta på slottsträdgårdarna, men det tog de såklart betalt för så vi struntade i det. Promenerade ner mot vattnet och över Karlsbron där det var fullt med turister. Kollade runt lite på andra sidan och gick in till torget i gamla stan. Just när vi stod och skulle kolla på klockspelet på en kyrka började det ösa ner. Alla skrek till, haha. Sedan letade vi efter något fikaställe att gå in på (jag var jättesugen på kaffe) och hittade av en slump ett teställe som var jättemysigt och där de hade en tjock meny med bara te, med långa beskrivningar av de olika sorterna. Dobrá Cajovna hette stället. Beställde (från bordet, man ringde i en liten klocka när man ville ha något) ett kinesiskt grönt te och fick en bricka med koppar och en kanna med tebladen och en med vatten på värmeljus. Det var gott och när vi druckit en del fick vi mer vatten. Satt på kuddar i ett hörn i kanske två timmar och drack och skrev. Så himla bra ställe! Efteråt gick vi och handlade på Tesco och sedan åkte vi hem.
Femte öltestet: Krusovice. Lite för besk för min smak. "Jag kanske är en mes, men jag tycker den är för besk." Svårt dock att bedöma den när den var varm.
Femte öltestet: Krusovice. Lite för besk för min smak. "Jag kanske är en mes, men jag tycker den är för besk." Svårt dock att bedöma den när den var varm.
söndag, augusti 21, 2005
Den jävla grinden
Alltså, vi bor nära ett torg/köpcenter i ett stort vitt hus som ligger i rad med två andra likadana stora vita hus. Gårdarna mellan husen är rätt fina, men inte direkt överanvända, trots att det finns bänkar här och där bland buskar och träd. Det vore fint om fler människor använde dem, för det är som små oaser här mellan alla vägar och stora parkeringsplatser i området. Men nejdå, nu har Poseidon (bostadsbolaget) satt upp staket och grindar runt husen och gårdarna så att ingen obehörig ska komma in utan att först gå till den grind där man kan ringa på och bli insläppt av den man ska till. Grindarna låses när man stänger dem, så det är ingen "låst på natten"-grej heller (vilket hade varit mer okej). För övrigt finns det ingen vettig information om vilken grind man ska gå till för att komma in till, respektive ut från, området (finns bara en där man kan ringa på och inte måste ha nyckel) så går man till fel får man stå där och känna sig dum.
De här grindarna är nog något av det mest störande jag varit med om (mina sambos är inte heller särskilt förtjusta). Till att börja med är redan dörrarna in till husen låsta dygnet runt, så att man måste ha nyckel eller ringa på där för att komma in. Och vad jag har märkt så har det inte varit något störande spring över gårdarna eller "problem" med att missbrukare eller andra "läskiga typer" hållit till där (trots att Systembolaget ligger nära. Alkisarnas hängställe verkar vara närmare torget). Skulle någon vandal vilja sabba på gården är det för övrigt mycket enkelt att klättra över staketet bredvid grinden, vilket vi också gör ibland om vi gått ut utan att ta med nyckel.
Citat: "Känslan det skapar är ju mycket större än den verkliga nyttan."
Ja, jag kunde inte sagt det bättre själv. Har också tänkt att det måste vara jobbigt för alla skröpliga pensionärer att behöva stanna och plocka upp nyckeln två gånger istället för en, men häromdagen gick jag bakom en gubbe som förklarade för en annan person (som inte kom ut från gården eftersom han var vid "fel" grind och inte hade nyckel) att "Det är inte illa. Nu slipper vi ha folk rännandes här som inte hör hit." Och det var en skröplig jävla gubbe med käpp. Jag fattar inte att han inte inser att hans egen nytta i att slippa låsa upp både porten och grinden skulle vara större än den skada någon som "inte hör hit" skulle tillfoga någon eller något. Herregud. Grejen är också att om man varit på någon av de affärer som ligger närmast vårt hus så är vår gård en perfekt passage till en av de stora parkeringarna (men, som sagt, inte så att det tidigare orsakat massa störande "rännande"). Men nu måste alla som handlat där ta världens omväg för att komma till sina bilar. Dessutom är vägen till den grinden där man kan ringa på totalt oanpassad för rullstolsbundna personer, eftersom det är en massa trappor ivägen. Suck. Jag skulle kunna babbla hur länge som helst. Hela grindsystemet är så totalidiotiskt. Det krånglar bara till för alla och det skulle möjligtvis kunna lösa problemet att gården inkräktades av en massa obehagliga typer. Men eftersom det problemet nu inte funnits undrar jag vad fan de tänkte egentligen. Idioter.
I stort sett varje dag får man hjälpa folk att komma in och ut från gården. En dag hjälpte vår kompis en gammal gubbe att klättra över staketet och en annan dag höll en hel familj på att klättra när sambon kom dit och kunde låsa upp åt dem istället. Vår andra (fram tills igår-)sambo skrev, och plastade in, två stora lappar att sätta upp över "stäng grinden"-skylten (jag försöker för övrigt att alltid stänga grinden försiktigt, så att den inte låser sig).
Såhär stod det på lapparna:
SNÄLLA! låt grinden vara ÖPPEN!
* Det är jobbigt för funktionshindrade att gå runt.
* Vi vill inte ha ett samhälle där vi stänger ute varandra.
* Alla slynglar kan ju klättra över i alla fall.
* Det var inget gemensamt demokratiskt beslut att låsa.
* Det är besvärligt för besökande, för dem som glömmer nyckeln och för dem som vill ta en genväg till bilen.
En av lapparna satte han upp själv, men senare låg den på marken så antingen hade någon rivit ner den eller så hade den lossnat. Vi får gå ut snart igen och sätta upp den.
Högsta önskan vad gäller bostadsområdet: Att Poseidon-personerna tar sitt förnuft till fånga och låser upp grindarna igen så att alla kan känna sig välkomna!
De här grindarna är nog något av det mest störande jag varit med om (mina sambos är inte heller särskilt förtjusta). Till att börja med är redan dörrarna in till husen låsta dygnet runt, så att man måste ha nyckel eller ringa på där för att komma in. Och vad jag har märkt så har det inte varit något störande spring över gårdarna eller "problem" med att missbrukare eller andra "läskiga typer" hållit till där (trots att Systembolaget ligger nära. Alkisarnas hängställe verkar vara närmare torget). Skulle någon vandal vilja sabba på gården är det för övrigt mycket enkelt att klättra över staketet bredvid grinden, vilket vi också gör ibland om vi gått ut utan att ta med nyckel.
Citat: "Känslan det skapar är ju mycket större än den verkliga nyttan."
Ja, jag kunde inte sagt det bättre själv. Har också tänkt att det måste vara jobbigt för alla skröpliga pensionärer att behöva stanna och plocka upp nyckeln två gånger istället för en, men häromdagen gick jag bakom en gubbe som förklarade för en annan person (som inte kom ut från gården eftersom han var vid "fel" grind och inte hade nyckel) att "Det är inte illa. Nu slipper vi ha folk rännandes här som inte hör hit." Och det var en skröplig jävla gubbe med käpp. Jag fattar inte att han inte inser att hans egen nytta i att slippa låsa upp både porten och grinden skulle vara större än den skada någon som "inte hör hit" skulle tillfoga någon eller något. Herregud. Grejen är också att om man varit på någon av de affärer som ligger närmast vårt hus så är vår gård en perfekt passage till en av de stora parkeringarna (men, som sagt, inte så att det tidigare orsakat massa störande "rännande"). Men nu måste alla som handlat där ta världens omväg för att komma till sina bilar. Dessutom är vägen till den grinden där man kan ringa på totalt oanpassad för rullstolsbundna personer, eftersom det är en massa trappor ivägen. Suck. Jag skulle kunna babbla hur länge som helst. Hela grindsystemet är så totalidiotiskt. Det krånglar bara till för alla och det skulle möjligtvis kunna lösa problemet att gården inkräktades av en massa obehagliga typer. Men eftersom det problemet nu inte funnits undrar jag vad fan de tänkte egentligen. Idioter.
I stort sett varje dag får man hjälpa folk att komma in och ut från gården. En dag hjälpte vår kompis en gammal gubbe att klättra över staketet och en annan dag höll en hel familj på att klättra när sambon kom dit och kunde låsa upp åt dem istället. Vår andra (fram tills igår-)sambo skrev, och plastade in, två stora lappar att sätta upp över "stäng grinden"-skylten (jag försöker för övrigt att alltid stänga grinden försiktigt, så att den inte låser sig).
Såhär stod det på lapparna:
SNÄLLA! låt grinden vara ÖPPEN!
* Det är jobbigt för funktionshindrade att gå runt.
* Vi vill inte ha ett samhälle där vi stänger ute varandra.
* Alla slynglar kan ju klättra över i alla fall.
* Det var inget gemensamt demokratiskt beslut att låsa.
* Det är besvärligt för besökande, för dem som glömmer nyckeln och för dem som vill ta en genväg till bilen.
En av lapparna satte han upp själv, men senare låg den på marken så antingen hade någon rivit ner den eller så hade den lossnat. Vi får gå ut snart igen och sätta upp den.
Högsta önskan vad gäller bostadsområdet: Att Poseidon-personerna tar sitt förnuft till fånga och låser upp grindarna igen så att alla kan känna sig välkomna!
fredag, augusti 19, 2005
Resedagbok, 10 juli
Åkte tåg från Bratislava till Prag. Bara en passkontrollant den här gången. Sov gott på sätena som återigen var helt platta och bra. Mitt i natten blev vi väckta av en mycket underhållande konduktör som sa "hallå, hallå" och pratade oavbrutet på tjeckiska (antar jag). Han påminde lite om Linus på linjen, mycket komiskt. Framme i Prag halv sex. Tog oss till hostelet, återigen studentboende, och var där vid halv åtta (var lite sega...). Mycket billigt igen, 67 kronor per person. Hade bara sovit i fyra timmar på tåget så vi gick och la oss. Sov till halv tolv och sedan duschade vi och gick ut. Promenerade ner till slottet som ligger ganska nära. Tittade på en kyrka och lyssnade på en orkester på vägen. Vid slottet gick vi runt lite och var inne i den jättestora katedralen. Det började regna igen och när vi gått ut ur katedralen och en bit till började det åska och ösa ner så att vi fick ställa oss under ett tak och vänta. När det lugnat sig skulle vi gå till den gamla köpmansgatan på området, men de tog betalt för att man gick in så vi struntade i det. Gick vidare neråt mot centrum. Var förresten jättebra utsikt från slottsområdet. Det började ösa ner igen och eftersom det var rätt sent åkte vi till Tesco för att handla. Återigen mycket blöta... För 50 kronor köpte vi: två stora goda öl, en färdig pastarätt, en halv limpa, fyra minibaguetter, färskost, två små yoghurtar, två 1,5 liters vattenflaskor, en chipspåse, juice, två bananer. Billigt. Sedan åkte vi hem och åt. När vi låg och skrev och drack öl blev det strömavbrott. Vi drack upp och gick och borstade tänderna. Precis när vi skulle lägga oss kom strömmen tillbaka. Glömde säga att vi var på internetcafé innan vi kom hem, för att kolla framtida väder på olika ställen.
Har helt tappat min fotoblick. Känns som att alla kort blir supertrista. Ändå har jag tagit slut på massa film.
Ett dilemma vi haft sedan Budapest är att köpa vatten. Eftersom språket är helt obegripligt fattade vi inte vad det okolsyrade vattnet hette och köpte därför fel. Sedan köpte vi en till som det stod något annat på (som vi jämförde med en dyrare flaska där det stod på engelska (och det lokala språket) att den var okolsyrad). Men det var visst "halvkolsyrat" och inte gott alls. Sedan köpte vi till slut en flaska med en bild på en baby som det var naturellt vatten i. Efter det har vi ett par gånger till försökt köpa vanligt vatten och misslyckats och till slut insåg vi att det enda säkra är att köpa flaskorna som har bilder på bebisar på sig. Vi dricker altså babyvatten hela tiden nu.
Fjärde öltestet: Budvar/Budêjovický. God tjeckisk öl, helt enkelt. Den var trevlig att dricka under strömavbrottet.
Har helt tappat min fotoblick. Känns som att alla kort blir supertrista. Ändå har jag tagit slut på massa film.
Ett dilemma vi haft sedan Budapest är att köpa vatten. Eftersom språket är helt obegripligt fattade vi inte vad det okolsyrade vattnet hette och köpte därför fel. Sedan köpte vi en till som det stod något annat på (som vi jämförde med en dyrare flaska där det stod på engelska (och det lokala språket) att den var okolsyrad). Men det var visst "halvkolsyrat" och inte gott alls. Sedan köpte vi till slut en flaska med en bild på en baby som det var naturellt vatten i. Efter det har vi ett par gånger till försökt köpa vanligt vatten och misslyckats och till slut insåg vi att det enda säkra är att köpa flaskorna som har bilder på bebisar på sig. Vi dricker altså babyvatten hela tiden nu.
Fjärde öltestet: Budvar/Budêjovický. God tjeckisk öl, helt enkelt. Den var trevlig att dricka under strömavbrottet.
måndag, augusti 15, 2005
söndag, augusti 14, 2005
Tvång, ja tack!
Nu har jag senaste Doktor Kosmos-skivan. Underbara! Känns inte helt nytt, men jag gillar det ändå. Särskilt "Vill ni ha det som i Sovjet eller vaddå?" Varsågoda!
"Jag ser ett debattprogram på tv. Gudrun Schyman säger att hon vill att hälften av föräldrapenningen bara ska kunna tas ut av pappan. Programledaren frågar om hon alltså vill tvinga papporna att vara hemma med sitt barn. Och hon svarar: "Nej, så kan man absolut inte säga." Och jag tänker: Fega jävla kärring.
Dan efter spelar vi på Blå i Eskilstuna och jag sitter i logen. Det kommer in en tjej med "The Pastors"-tröja. Hon säger att hon vill ställa en fråga. Hon säger att det gäller en av våra låtar; Stoppa valfriheten. Hon frågar: Vill ni ha det som i Sovjet, eller vaddå?
Jag ser på henne med en trött blick och ber henne sätta sig. Jag frågar vad hon heter. Hon säger att hon heter Elin och sommarjobbar i kassan på Ica och hon gör ett fanzine som heter popoffer. Elin, jag ska berätta för dig om tvång.
Det finns många som inte gillar tvång. Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan. Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Alkali. Pappan vill inte tvingas vara hemma med Tindra ett helt halvår. Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster. Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats. Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture. Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa. Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift. Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala tvåhundra spänn för ett helrör och den sköna snubben vill inte tvingas åka till Köpenhamn för att rulla en jolle. Och när den sköna snubben blivit ett skönt psyko så vill han inte tvingas till vård och den rike vill inte tvingas betala för vården av psykot.
Det finns många. Som inte gillar tvång.
Du frågade om vi vill ha det som i Sovjet. Nej, vi vill inte ha det som i Sovjet. Vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikov-karbiner mot tinningen, utan genom fönsterkuvert i brevlådan. Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosioner. Vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar mot din hallmatta. Vårt idealsamhälle är ett tvångssamhälle.
Frågor på det?"
Med reservation för hörfel. Finns fler bra, till exempel Hjärndöd och Min enda religion (känsligt känsligt), med textraden "Jag tror på dig. Jag tror på mig. Men mest förstås, tror jag på oss" som huvudtema. Och som vanligt tycker jag att resten också är bra.
"Jag ser ett debattprogram på tv. Gudrun Schyman säger att hon vill att hälften av föräldrapenningen bara ska kunna tas ut av pappan. Programledaren frågar om hon alltså vill tvinga papporna att vara hemma med sitt barn. Och hon svarar: "Nej, så kan man absolut inte säga." Och jag tänker: Fega jävla kärring.
Dan efter spelar vi på Blå i Eskilstuna och jag sitter i logen. Det kommer in en tjej med "The Pastors"-tröja. Hon säger att hon vill ställa en fråga. Hon säger att det gäller en av våra låtar; Stoppa valfriheten. Hon frågar: Vill ni ha det som i Sovjet, eller vaddå?
Jag ser på henne med en trött blick och ber henne sätta sig. Jag frågar vad hon heter. Hon säger att hon heter Elin och sommarjobbar i kassan på Ica och hon gör ett fanzine som heter popoffer. Elin, jag ska berätta för dig om tvång.
Det finns många som inte gillar tvång. Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan. Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Alkali. Pappan vill inte tvingas vara hemma med Tindra ett helt halvår. Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster. Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats. Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture. Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa. Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift. Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala tvåhundra spänn för ett helrör och den sköna snubben vill inte tvingas åka till Köpenhamn för att rulla en jolle. Och när den sköna snubben blivit ett skönt psyko så vill han inte tvingas till vård och den rike vill inte tvingas betala för vården av psykot.
Det finns många. Som inte gillar tvång.
Du frågade om vi vill ha det som i Sovjet. Nej, vi vill inte ha det som i Sovjet. Vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikov-karbiner mot tinningen, utan genom fönsterkuvert i brevlådan. Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosioner. Vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar mot din hallmatta. Vårt idealsamhälle är ett tvångssamhälle.
Frågor på det?"
Med reservation för hörfel. Finns fler bra, till exempel Hjärndöd och Min enda religion (känsligt känsligt), med textraden "Jag tror på dig. Jag tror på mig. Men mest förstås, tror jag på oss" som huvudtema. Och som vanligt tycker jag att resten också är bra.
Resedagbok, 9 juli
Återigen regn. Skorna och våra fuktskadade fötter hade i alla fall torkat under natten. Checkade ut klockan nio och gick till stationen och lämnade in våra väskor. Då hade vi mer än tolv timmar att fördriva tills tåget skulle gå 23:40. Det var tolv långa timmar... Gick till Tesco och tittade på: textilier, sygrejer, handdukar, filtar, kuddar, verktyg, superlim, badkläder, underkläder, barnkläder, andra kläder, väskor, leksaker, ryggsäckar, friluftsgrejer, ljus, termosar, plastburkar, böcker och pappersvaror. Sedan var vi lite rastlösa och gick. Köpte mat på matavdelningen. Eftersom det regnade ville vi inte traska omkring ute så vi letade upp ett mysigt café. Det visade sig vara en "sheltered workshop" där personer med olika funktionshinder får jobb. Drack te med rom och skrev kort och dagbok. Det gick lite tid... Vi gick vidare till en vegetarisk restaurang och beställde en "vegantallrik för två" för våra sista pengar. Riktig mat igen! Mycket gott. Det var fortfarande tid kvar, mycket tid. Funderade förresten på att åka till Devin Castle, men det visade sig vara mest ruiner att kolla på enligt tjejen på turistbyrån. Ville inte riskera att bli dyngsura en gång till, särskilt som vi skulle sova på tåg. Istället gick vi till Slavin war memorial uppe på ett berg. Det var ett stort monument till minne av de soldater som dog 1945 i sovjetiska kampen för Bratislava, plus en massa gravar. Det var fint och jättebra utsikt. På vägen ner kollade vi på hus som var fina, särskilt två gamla som var lite slottlika och som vi ville bo i. I centrum igen gick vi till en pub för att köpa öl. Beställde en som det var reklam för. "Oj, det är mörk öl", "Gott!", "Va, vad är det här?", "Kola!?". Haha, vi kan inte ens beställa öl. Vem kunde tro att den stora reklambilden på en studentpub skulle vara för kola!? Nästa gång kanske vi ska läsa ordentligt. Puben var hur som helst trevlig, med många rum i olika stilar. The Slovak pub hette den. Malin tyckte inte om kolan så jag drack båda, en liter. Blev mycket kissnödig. Sedan ville vi betala och då missuppfattade tjejen oss och kom med två kola till, snälla nån. Vi fick säga till. När vi var klara gick vi till Tesco igen. Handlade färdkost och frukost. När vi gjort det var pengarna typ slut igen (tog ut nya efter restaurangen förut) och vi visste inte vad vi skulle göra med resten av tiden. Jag kollade nyheterna lite snabbt på internet, tog sedan en promenad (Malin satt kvar) genom gamla stan och över floden och tillbaks. Gick sedan till stationen och skrev. Väntsalen var typ sovsal för alkisar/hemlösa på natten. Den var halvmörk och innehöll med mig 16 personer, varav 8 var sovande uteliggare och 4 vakna dito. Det var lite fascinerande. Kändes bra att de fick lov att ligga där utan att bli ivägkörda. Vid elva kom Malin och vi hämtade bagaget och gick på tåget mot Prag. Sov gott i kupén som vi fick ha för oss själva.
Saker jag tänkt på i Bratislava: Alla (nästan) vi har pratat med har varit snälla och väldigt hjälpsamma. Som den gamla gubben på tågstationen som sa "Jag såg er vid informationsdisken, vart ska ni?". Eller på affären när vi frågade någon en grej på engelska och hon stoppade alla som gick förbi och frågade om de förstod. En annan sak är att allting ser stängt ut, caféer och så, bara för att de har tonade rutor. Man måste typ trycka näsan mot rutan eller öppna dörren för att fatta att det är öppet. En tredje sak är att det verkar vara en riktig partystad - massor av mysiga öl- och fikaställen överallt. Och även en massa ihopslingrade, hånglande människor på gator och offentliga platser. Trevlig stad, synd med vädret bara.
Saker jag tänkt på i Bratislava: Alla (nästan) vi har pratat med har varit snälla och väldigt hjälpsamma. Som den gamla gubben på tågstationen som sa "Jag såg er vid informationsdisken, vart ska ni?". Eller på affären när vi frågade någon en grej på engelska och hon stoppade alla som gick förbi och frågade om de förstod. En annan sak är att allting ser stängt ut, caféer och så, bara för att de har tonade rutor. Man måste typ trycka näsan mot rutan eller öppna dörren för att fatta att det är öppet. En tredje sak är att det verkar vara en riktig partystad - massor av mysiga öl- och fikaställen överallt. Och även en massa ihopslingrade, hånglande människor på gator och offentliga platser. Trevlig stad, synd med vädret bara.
torsdag, augusti 11, 2005
Resedagbok, 8 juli
Idag åkte vi till Bratislava. Stationen i Budapest, Keleti, var (inte helt oväntat) gigantisk! Fick världens matsug på vägen dit och det satt i ända till Bratislava och tills vi ätit på en restaurang där. Vi delade kupé med tre andra backpackers - två tjejer från Australien och en från USA. De verkade schysta. I Bratislava gick vi till turistinformationsdisken på stationen för att fråga om boende. Det första tanten bakom disken berättade om var ett hostel i gamla stan, vars ägare snart dök upp och gick in på kontoret. Han var störig och avbröt henne i hennes redogörelse för olika ställen för att övertyga oss om att vi ville bo där och inte längre ut för det var inte lika säkert på natten, blabla. Tanten var hur som helst jättebra och snäll och undrade vad som var viktigast för oss - läge eller pengar - och när vi sa pengar så berättade hon om billigare ställen längre ut och sa att hon inte ville övertala oss (trots att gubben satt där och verkade missnöjd). När vi frågade om det fanns studentrum att hyra undrade hon om vi var rädda av oss, eftersom de inte låg helt centralt. Vi sa nej och fick info om två olika som låg på samma ställe. När vi sedan skulle ta bussen fick vi hjälp av en skröplig gammal gubbe som på superbra engelska visade var vi skulle köpa biljetter (vi misstänkte först att han ville ha pengar, men han var bara jättesnäll. "Jag såg er vid informationen, vill ni ha hjälp?" typ.) Åkte dit och hyrde rum på det billigaste studenthemmet. Tanten bakom disken verkade svinsur. Vi fick hur som helst nyckeln och gick till rummet, som var mycket slitet och skabbigt. Men det fanns rena vita lakan och filt och täcke så det var bra. I den skumma betongkorridoren satt ett par studenter och lyssnade på musik bland en massa grejer. Såg ut som att de flyttade ut. Toaletterna i korridoren var okej och i ett annat rum fanns handfat på två rader mitt emot varandra. Såg verkligen ut som på någon slags inrättning. Duscharna var rätt små och ofräscha och verkade vara gemensamma för alla. När vi lämnat grejerna gick vi ut och spanade efter någonstans att äta (hade fortfarande matpanik). Hittade en kinesisk restaurang där vi fick massa tofumat som vi åt upp. Gott. Sedan skulle vi gå och då hade personalen råkat ge vårt paraply till någon annan, så vi fick ta ett annat svart som stod kvar. Gick mot centrum och fick syn på slottet, så vi bestämde oss för att gå dit. Vid det laget hade det börjat regna och medan vi gick regnade det mer och mer. Vi tappade slottet ur sikte också och gick fel väg, tills vi var tillbaka på ett ställe där vi varit innan. Vid det laget var vi redan dyngsura så vi försökte på nytt och hittade dit. Det var fint däruppe och jättebra utsikt. Vi upptäckte att på andra sidan floden var det fullt med hyreshus så långt ögat nådde typ. Det såg ut som ett gigantiskt ghetto, jämfört med sidan vi var på. Runt slottet fanns massa lustiga konstverk och det visade sig senare att det verkar vara ett kännetecken för hela staden. Dessutom var ko-utställningen, som jag tror turnerar runt i Europa, i staden nu, så det stod massa lustigt målade koskulpturer överallt. Vi tittade runt i gamla stan också och det var fint och gulligt och på ett torg stod några och spelade folkmusik. Sedan åt vi bakelser och drack "Vienna coffee", på ett snyggt ställe på en av stadens större gator. Efter det fortsatte vi längs gatan och kom fram till Tesco! Gick in och blev överväldigade av hur stort det var och hur mycket grejer de hade. Som tur var skulle de stänga snart, så vi kollade runt lite bara och köpte mat på deras supermarket i källaren. Promenerade sedan hem och skrämde på vägen upp oss själva när vi kom på att vi inte visste om det var öppet på natten eller inte (klockan var ungefär halv elva), eftersom vi lämnat in nyckeln i receptionen. Promenaden tog kanske 10 minuter, så det kändes som att varningarna vi fått om att det var "långt" från centrum och stadens säkrare delar var rätt obefogad (vi kom ju just från stora Budapest också).
Tredje öltestet: Zlatý Bazant. God öl, smakade ganska fruktigt (nästan för mycket, men ändå väldigt god).
Tredje öltestet: Zlatý Bazant. God öl, smakade ganska fruktigt (nästan för mycket, men ändå väldigt god).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)