"Jag säger 'om man inte hatar världen som den är....

... kan den aldrig ändras. Därför är det bra med hat'".

Och det finns många saker som gör mig lite hatisk. Men imorgon är det tenta och nu är det sent och jag orkar inte skriva någonting själv, så här kommer en, återigen snodd från Mian Lodalen, kort påminnelse om något som gör mig hatisk.

"Efter mötet med min idol Ribbing rusar jag till närmsta biograf för att se "Frida", filmen om den bisexuella och politiskt aktiva konstnärinnan Frida Kahlo. Hon var en fantastisk konstnär och en mycket sexuell person. Den unga, nästan smärtsamt vackra konstnärinnan faller redan i inledningen i armarna på Mexikos fetaste gubbe. Det vimlar av snygga brudar runt den bisexuella Frida, men nej då. Tjockisen, som är kroniskt otrogen dessutom, står högst på önskelistan. När så den ännu äldre, hårige och lytte Trotskij träder in i handlingen kan hon naturligtvis inte motstå honom heller. Och i sexscenerna får vi inte se några snoppar. Jag skruvar mig i fåtöljen. Men så äntligen låter regissören oss få en glimt av sanningen. Frida får älska med kvinnor. Och nu sparar man of course inte på krutet. Bröst och fittor är inte kontroversiellt. Jag blir på ett märkligt sätt glad och irriterad på samma gång. Ni hajar."

Håhåjaja, jag kan förstå att det blir tröttsamt med en massa citerande. Det måste hursomhelst, antar jag, vara ett tecken på att jag tyckte att boken var ganska bra trots allt.

En annan sak: Varför känner jag flera kristna människor som inte verkar fatta att det är någonting fel med skönhetsoperationer som inte görs i medicinskt syfte? Jag trodde att svenska kristna stod för någon slags uppfattning om att man duger som man är och att det är insidan som räknas och att alla människor är lika mycket värda och att alla förtjänar att älskas och så vidare. Hur kan man då inte reagera och tycka att det är något fel med såna här operationer, med att göra om sig för att bli mer uppmärksammad och omtyckt (eller för att tycka om sig själv)? Det kan jag inte förstå. Men alla de där bra sakerna som jag skrev kanske inte alls har något att göra med något kristet budskap, utan bara med sunt förnuft, och då gör ju inte de här kristna människornas (icke-)reaktioner mig lika förvånad längre. Nu ber jag om ursäkt för om det här resonemanget inte är så genomtänkt, men jag är väldigt trött.