För Sverige i tiden

Ja, det är väl mer än vad man kan säga om kungafamiljen. Mein gott! Offentliga personer som man får skämmas mer för än kungafamiljen, och då främst kungen, får man leta länge efter.

Nu idag var det då kungens senaste fortkörning som var på tapeten. Jag bryr mig inte nämnvärt om att kungen kör för fort - "det gör väl alla" - men jag kunde inte låta bli att reagera på nyhetsinslaget. Som vanligt fick Tarras-Wahlberg rycka in till kungens försvar. Herregud, vilket meningslöst jobb hon måste ha, och vilken meningslös människa hon framstår som när hon gång på gång på gång måste stå i tv och släta över vad kungen (och de andra) gjort - trots att han beter sig som en idiot. Vaddå sälja sin själ, även om hon förstås inte tycker så. Mest sur blev jag hur som helst när hon sa ungefär att "det kan ju finnas speciella anledningar till att kungen måste köra för fort ibland". Eh, ja, det är väl kanske troligt. MEN VAD FAN. Isåfall ska väl alla få köra för fort!!? Jag skulle inte tro att kungens schema är så illa planerat att han dagligen tvingas att kasta sig i bilen och trycka gasen i botten för att hinna till olika tillställningar. Men okej, ibland kan det ju finnas anledningar. Vi vanliga människor däremot behöver aldrig skynda oss till jobbet (även om det ligger flera mil bort och bilen krånglade på morgonen) och vi behöver aldrig hinna till dagis för att hämta barnen innan personalen måste gå hem för dagen och vi behöver aldrig passa ett flyg eller ett tåg och vi behöver aldrig komma i tid till en anställningsintervju (för att kanske ha chans att slippa gå arbetslösa i år igen). Nejdå.

För övrigt verkar ju hela kungafamiljen vara lite dampiga och om inte annat meningslösa. Det är till exempel inte första gången som de lyckas göra dåliga saker i trafiken, även om Madeleines körning på gågata var en större bragd än kungens fortkörning (vilken tydligen inte var hans första, eller grövsta för den delen). Madeleine blir ju för övrigt aldrig intervjuad så man kan undra om hon är helt pantad, vilket man även kan fråga sig om Carl Philip som inte heller får höras särskilt mycket (reservation: de kanske inte vill intervjuas så mycket). Silvia å sin sida får visserligen prata, men aldrig om något viktigt. Det är lite Fröken Sverige över henne; hon är mest en prydnad och så tycker hon ju att barnen är viktiga också. Ansiktslyftningen(/-arna?) gör dessutom att hon står än lägre i kurs hos mig än vad som annars hade varit möjligt. Sedan har vi ju Viktoria som visserligen säger helt okej saker i intervjuer, men å andra sidan är det inte särskilt svårt att lära sig att säga standardfraser och ge hyfsat normala och representativa svar på någorlunda förutsägbara frågor. Hur enkelt det är kan i och för sig ifrågasättas, påminns jag om varje gång jag ser kungen bli intervjuad. Intervjuaren i ett program om vad kungafamiljens (skattefinansierade) pengar egentligen används till: "Många tycker ju att det borde vara större insyn i vad apanaget egentligen används till". Hans majestät: "Eh.. Jag tycker att det är bra insyn", *tystnad följer*. Eh, okej, men käre lille kungen, när nu din fina familj och dess utgifter - som är möjliga på grund av att vi skattebetalare är hederliga och jobbar vitt - ifrågasätts kanske du skulle kunna försvara dig själv? Du kanske skulle kunna ge åtminstone ett enda litet argument för din åsikt? Det blir liksom inte så trovärdigt annars. Men tyvärr, det är för mycket begärt av vår kung, av vår representant för Sverige i världen.

Och så blir det Brunei och kungen gör bort sig (även om vissa ifrågasätter hur mycket media förstorade upp ett missuppfattat uttalande) och Tarras-Wahlberg får stå och släta över. Fy fan, det är så jävla pinsamt och jag blir så jävla beklämd och jag fattar inte att folk inte inser att kungens valspråk egentligen är ett argument för avskaffandet av honom själv.