Konstig känsla

Idag var jag i Västerås, där jag bodde förr i tiden. Jag hälsade på en kompis, som bor i samma område som jag själv bodde i. Vi gick och handlade lite mat som vi skulle laga, på samma affär som jag brukade handla i. Där såg jag två personer som jag kände igen, för att de jobbade där då också. Det kändes mycket, mycket konstigt. Det är inte det att jag inte förstår att folk kan ha stabila liv och jobba på samma ställe i flera år - det gör väl de flesta förr eller senare - men ändå kändes det så otroligt konstigt att jag själv flyttat och gjort en massa nya grejer de senaste två-tre åren - ja, skaffat mig ett helt nytt liv, och bott på nya ställen - och så kommer jag tillbaka och det är precis samma människor som jobbar i affären. Här i barndomsstaden får jag inte alls samma känsla, trots att förhållandena är desamma, men jag antar att det kändes skumt i det här fallet eftersom hela Västerås-perioden var någonting tillfälligt för mig (trots att den var flera år), men uppenbarligen inte är det för andra. Det var lite som en resa tillbaka i tiden.