Fyllehund

Att vakna upp på natten i loftsängen, känna den uttorkade halsen, snurret i huvudet, dricka ur vattenflaskan och på skakiga ben ta mig ner för stegen för att gå på toaletten.
Att vakna på morgonen, återigen känna den uttorkade halsen, segheten i huvudet, dricka mer vatten, mycket vatten, på fortfarande darriga ben ta mig ner för stegen, osäkert kliva på fåtöljens armstöd, landa på golvet, och inse att jag inte kommer kunna fokusera på någonting vettigt på många timmar och att, i värsta fall, klockan är åtta och jag gått upp för att jag måste gå till skolan och göra just det som jag insett att jag inte klarar.

Det här, det börjar kännas alltför välbekant.

Räknade ut att jag sedan inflyttningen här har druckit alkohol i påverkande mängder var tredje dag eller oftare. Eller fem gånger på elva dagar (på sistone), typ varannan dag alltså. Och så dricker jag och har svinkul, oftast, och snackar så jävla mycket skit och sedan drömmer jag om samma situationer på natten och i drömmarna händer sjuka saker och sedan har jag både minnesluckor och nojor för om det som sagts och gjorts i drömmarna varit på riktigt eller inte. Hej alkis! Det positiva är att jag trots ganska duktigt drickande lyckats göra de bra och viktiga sakerna, pluggsakerna, i rätt så bra takt också. Så länge jag sköter skolan så... Men det börjar faktiskt, tyvärr, bli rätt så tröttsamt att vara bakis jämt. Dock värt det.