Jag vill ju bara vara bra

Åh. Varför kan jag inte bara hålla käften ibland? Måste jag bry mig om störande saker över huvud taget? Kan jag inte bara skita i dem, eller skriva om dem här och låta andra slippa höra när jag mal på om saker som de är helt ointresserade av? Nej, jag är visst inte så bra på det (fast det kan ju bero på att jag är (jätte)ovanligt upprörd just nu). Fattar inte varför jag inte kan fokusera på saker som är bra för mig och undvika det jobbiga eller i alla fall lägga det åt sidan. Sprida positiv energi omkring mig, kanske (fast okej, det gör jag nog också med jämna mellanrum), haha. Jag vill:

*Satsa på min utbildning så att jag lär mig mycket saker och klarar tentorna galant.
*Umgås med vänner som gör mig glad och ger mig energi och som jag känner att jag själv har någonting att ge.
*Göra kul saker.

Jag vill inte:

*Umgås med människor som suger musten ur mig.
*Vara jobbig.

Flickor
En annan sak, apropå att göra kul saker. Håller på och läser "Smulklubbens skamlösa systrar" av Mian Lodalen, som handlar om en lesbisk tjej (hon själv tar jag för givet, även om det står att ingen av personerna i boken finns i verkligheten) och hennes liv, typ. Den är ganska rolig och jag har ibland svårt att hålla mig för gapskratt på spårvagnen. Och jag vet inte om boken har påverkat mig och mina tankebanor, men igår när jag blev jättekåt så kunde jag inte få upp en enda mansperson i huvudet som passade mig som objekt just då och då kom jag att tänka på en tjej som jag tyckte satt och spanade in mig för någon dag sedan när jag var ute och åt. Så jag tänkte på henne och det var första gången jag onanerat med en tjej och hennes kropp i tankarna. Det intressanta var att det fungerade galant! Var lite förvånad efteråt, men kunde ju bara konstatera läget. Jag tror inte att det kommer bli någon vana, men vi får väl se. Om mitt tillfälliga manshat (oj, kanske lite för starkt ord), som inte till fullo fick sin förklaring i förra texten, håller i sig kanske det är läge att gå över till tjejer.