Åh, gud, jag har så tråkigt

jag tror jag dör!

Idag har jag jobbat. Det var helt okej, även om jag blev lite trött på vissa av pensionärerna (vilket ju händer ganska ofta). Gubben som är den elakaste i hela huset och alltid gnäller och snackar skit om personalen har dock, otroligt nog, varit jättesnäll både igår och idag så jag börjar undra om han har fått något fel. Men det är ju trevligt att han är på gott humör för en gångs skull.

Hur som helst har jag jobbat tre riktiga dagar nu och jag känner redan att jag börjar tröttna. Visst, visst, det är inte alls så stressigt som förra året men vad fan, det är fortfarande ett jävla skitjobb och jag förstår inte hur folk kan orka med att jobba med det permanent. Som mamma sa så är det väl helt enkelt folk som "gillar att jobba med människor" som väljer vårdjobb, men jag kan inte påstå att någon på stället verkar sådär överdrivet positiv. Men det kan ju ha med "kulturen" att göra, vad vet jag. Jag är hur som helst så himla glad att jag utbildar mig till något helt annat och det här jobbet kan ju vara ett steg på vägen till att återigen tycka att det är underbart och hur kul som helst att plugga, när jag väl börjar med det igen. Men shit alltså, vad jag kommer att bli uttråkad innan sommaren är slut. Är rätt glad att jag inte jobbar hundra procent i alla fall, för det är ju verkligen fritiden jag lever för.

Och apropå det och rubriken ja. Nu sitter jag hemma själv och jag blir så himla rastlös! Blir mindre och mindre ensamvarg och mer och mer sällskapssjuk och rastlös så fort jag är ensam. Känner fortfarande inte riktigt igen mig när jag är sådan. Visserligen tycker jag kanske att det är aningen tråkigare att vara ensam i huset hemma i stan än i lägenheten i Göteborg, men skillnaden är marginell. Jag vill typ ha sällskap och göra saker hela tiden, spelar inte så stor roll vad egentligen, mest sällskapet som är viktigt. Inte så bra om jag måste göra viktiga saker, men nu är det ju inte så mycket sådant längre eftersom skolan slutat. Håller fortfarande på med att omorganisera mina flyttlådor och skuffa in en massa nya grejer (och rensa ur gamla) i garderoberna i mitt rum och så, vilket ändå är en helt okej aktivitet eftersom jag plockar med grejer hela tiden (plus att jag kan lyssna på hur hög musik jag vill eftersom jag inte har grannar vägg i vägg). Men om jag bara kunde sluta upp med att vara så himla dampig och istället bara komma till ro lite lättare så skulle det inte skada. Jaja, nu ska jag väl fortsätta med lådorna.

En liten anekdot först bara:
En kompis till mig skulle gå in på en av matvaruaffärerna här i stan och köpa kondomer. Kompisen kunde inte se några vid kassorna och fick därför lov att fråga efter det. Det var en liten kö på en sådär tre-fyra personer bakom.
Polare: Har ni kondomer?
Kassörska: Va?
P: (lite högre) Har ni kondomer?
K: Oj, jag vet faktiskt inte... (till den andra kassörskan) Angelica, har vi kondomer?
A: Va?
K: (lite högre) Har vi kondomer?
A: Jag tror det...
Och så letade de lite och hittade det bakom den tredje kassan, som för övrigt nästan aldrig används.
K: Vad vill du ha för sort?
P: Det spelar ingen roll. (lite besvärad vid det här laget...)
K: *tar fram och visar vilka som finns*
P: *väljer snabbt paket*
Och hela den här proceduren tog ju en liten stund medan kompisen stod där med kön i ryggen.

Jag vet inte om jag har låg humor, men vad jag gapskrattade när jag fick det här berättat för mig! Kan ju inte påstå att jag är typen som tycker att många grejer är pinsamma, men i det här fallet skulle jag verkligen blivit så otroligt generad. När det gäller kondomer tror jag inte ens att jag skulle frågat efter dem om de inte var synliga -åtminstone inte om det var kö bakom mig. Men de kanske var värda besväret.