Var och grillade hos en kompis igår. Hennes pojkvän och två av hans kompisar var med. Plötsligt säger den ena kompisen: "Fan vad Emil var bra idag!".
Jag: *Jaha, det är väl någon sportkille*
Pojkvännen: Vilken Emil?
Kompis 1: Emil i Lönneberga! ... Fan, vad stryk den ungen får.
Kompis 2: Vad var det för avsnitt idag då?
Kompis 1: Det var ju fortsättningen från förra veckan, när de åker på auktion. Och köper en halt höna och det där.
Kompis 2: *igenkännande* Jahaa.
Jag blev helt glad för att de pratade om det som att det är en självklarhet att följa Emil i Lönneberga klockan sex varenda lördag. Jag är ju likadan (fast mest när det gäller Saltkråkan). Sedan kom diskussionen in på barnprogram mer allmänt och Vilse i pannkakan nämndes med den efterföljande kommentaren "... en hel generation förstörd". Tycker fortfarande att det är synd att jag inte fått chansen att se detta omtalade program. De sa också att någon hade gjort en undersökning, bland svenska universitetsstudenter tror jag, som visat att han som gjort Vilse i pannkakan är mer hatad än Hitler. Nu vet jag ju inte om det var sant eller hur vetenskaplig studien var, men ganska roligt att någon lyckats göra ett så hemskt barnprogram som det tydligen var.
En annan sak, apropå det jag skrev förut om vad den här småstaden har att komma med. Tydligen är det här också den kommun i landet som det är billigast att bo i. När allt är betalt får man mest pengar över här, på grund av att folk tjänar förhållandevis mycket och att det är ganska billigt att köpa hus och så. Inte så oväntat egentligen, med tanke på att ganska många människor jobbar inom industrin och tjänar helt okej med pengar, samtidigt som det här väl inte är den mest attraktiva orten i landet kanske... Jag tror tyvärr inte att folk i allmänhet fattar hur bra de har det. Eller att det inte är helt normalt överallt att köpa hus och bil och dylika grejer när man är i tjugoettårsåldern eller så. Men det är ju rätt schyst att inte behöva utbilda sig och ändå kunna tjäna massa pengar. Blir lite irriterad när jag tänker på att jag kommer att läsa en hel utbildning och sedan antagligen ha det mycket drygare pengamässigt, med både studieskulder att betala och antagligen högre boendeskulder (eftersom det inte finns så mycket jobb för sådana som mig på sådana här lågkostnadsindustriorter). Däremot kommer jag säkerligen vara mycket nöjdare med mitt jobb än vad jag skulle vara om jag istället arbetade på bruket i en massa år, och det är väl viktigast.
söndag, juli 11, 2004
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar