Valvaka

Fotbolls-EM pågår nu, och det finns få saker som jag bryr mig mindre om. Däremot skulle jag kanske kunna jämföra valvakan efter EU-parlamentsvalet med en VM-final i fotboll, eftersom jag tycker att det är lika spännande som många tycker att finalmatchen är. Dock var denna valvaka också jämförbar med en förlustmatch. Visst känns det lite intressant att junilistan fick så många röster, trots att jag knappt fattat vad deras viktigaste frågor är och trots att de inte velat profilera sig på höger-/vänsterskalan, men vänsterpartiet klarade sig ju inte särskilt bra och moderaterna fick alltför många mandat. Hur som helst, dessa resultatet var väl inte alltför oväntade. Det värsta var förstås valdeltagandet. I hemkommunen, där jag nu befinner mig, röstade knappt en tredjedel av de röstberättigade. I landet totalt låg det på ungefär trettiosju procent och det var endast två (!) kommuner som hamnade över femtio procent. Demokratiskt underskott i EU – amen! Det värsta är ju att det är de som inte röstar – unga, lågutbildade, fattiga, men uppenbarligen också många andra, många "vanliga människor" – som själva kommer att drabbas, eftersom de inte är med och röstar fram folk som skulle representera dem och vara deras röst. EU som organisation (om man nu kan säga så) blir alltmer avskärmat ifrån och olikt sina medborgare. Det är inte utan att jag känner mig lite uppgiven. Både för att folk inte bryr sig mer – eller kan mer, för den delen – och för att det ju finns allt större anledning att ifrågasätta unionens existens ju lägre valdeltagandet är. Folk har i allmänhet blivit mer positiva till EU sägs det, men jag minns inte om man menade de människor som röstade eller folket i sin helhet – och om det senare är fallet så kan man ju undra hur människor resonerar. Om det är folket i sin helhet, vilket jag tror att det var, så lär det ju vara just okunskapen som får majoriteten att hålla sig hemma under valperioden och då tycker jag att politikerna borde få eld i baken vad gäller att ubilda gemene man och kvinna i EU-kunskap. Trenden visar dock att dessa två mönster har ett svagt samband och man kan ju lätt fråga sig varför. Det enda positiva med det låga valdeltagandet här i landet är väl att det troligtvis till viss del hänger ihop med att svenskarna har förhållandevis hög tilltro till de nationella politiska organen och främst bryr sig om dem, till skillnad från vissa andra länder där folket ser EU som en räddning från de nationella organen som det inte har någon tilltro till. Och i allmänhet kan man kanske se det som ett tecken på att människor vill ha riktig demokrati, dvs folkstyre där folket faktiskt styr direkt över sig självt, vilket uppenbarligen fungerar bäst på lokal nivå. Men vad vet jag.