Fan alltså, vad ambitiös man är!

Diskuterade det här med jobb i helgen när jag var ute och drack öl med min klasskompis och hennes pojkvän. Han menade att det är en lyx att jobba jämfört med att plugga. Jag ser, som nog nämnts förut, inte fram emot att gå på schema på heltid hela hösten, men samtidigt har han absolut rätt. För tillfället jobbar jag rätt mycket, har bland annat ledigt bara en dag vissa veckor och så. Nu i helgen var jag dock ledig både lördag och söndag. Jobbade då till 23 på fredagkvällen och började sex på morgonen idag, måndag. Alltså inte en superlång helg precis, ändå kändes det väldigt trevligt och skönt och jag hann med att både vara kulturell, festa och softa. Har märkt också att när jag i juni var ledig tre dagar i rad så kändes det som om jag varit på semester när jag kom tillbaka till jobbet. Men det lyxiga med att jobba, enligt pojkvännen och oss andra, är att man just får bestämma helt vad man ska göra när man är ledig. Även om man inte har såå mycket ledig tid så har man ändå så mycket ledig tid! (Och det trots att en del av den spenderas på att söka jobb.) Förut, som student, behövde man ju alltid plugga när man inte jobbade och gick man en helg utan att läsa i någon bok fick man dåligt samvete (och hamnade kanske efter i tidsplaneringen).

En följd av studentlivet, dvs. det studentliv som jag haft senaste året, med jobb vid sidan av, är att jag är van vid att alltid ha någonting som behöver göras. Det leder nu till att jag när jag ska ta beslut om huruvida jag ska läsa en kurs på universitetet på distans under hösten, vid sidan av heltidsjobb, tänker att "det kan gå!". Likadant var det för min klasskompis. Istället för att inse att man kan softa, söka sina jobb och i övrigt ta det lugnt och göra roliga grejer, så inser man på grund av sitt tidigare tempo att om man bara anstränger sig så GÅR det ju - antagligen - att klämma in en distanskurs på heltid, eller en halvtids kvällskurs vid sidan av sitt nuvarande jobb. Plus jobbsökande då. Fan alltså, vad ambitiös man är! Jag vill ju läsa kursen, för den är intressant och den kan vara bra att ha om mitt drömjobb dyker upp - men det är ju inte direkt akut! Ändå ska man hinna med så mycket och göra allt som kan vara bra och intressant och trots att jag nu inte är säker på om jag kommer hinna så tänker jag att "jag testar i alla fall, varför inte?" (jo, därför att jag kommer bli stressad och böckerna kostar pengar och jag kan ägna mindre tid till att träffa folk och göra roliga grejer). Någon gång i framtiden ska jag ta det lugnt och slöa... Eh. Vafan, det känns som att det nästan är en sjukdom, det här med att aldrig bara kunna nöja sig och ta det lugnt.