Resedagbok, 7 juli

Gick upp hyfsat tidigt för att komma iväg och hinna göra allt vi planerat. Alla låg och sov i rummet och jag kände hur skön sängen var och hur skönt jag sovit där. Åt rostat bröd med marmelad till frukost och sedan åkte vi till City Park där ett av alla termalbad ligger. Gick in och badade i en och en halv timme. De hade massa olika bassänger, inne och ute, som var mellan 30 och 38 grader varma. Utomhus hade de också massa olika vattenutflöden - från botten, trappor, vatten som sprutade från fontäner osv. Det var mycket gamla människor där, till och med en del som satt på trappstegen ner i de varmare bassängerna med käppen med sig. Säkert jättebra för kroppen. Man kunde också spela schack i en bassäng och göra vattengympa i en annan och så fanns det en vanlig simbassäng. Det var skönt att vara där, och mycket trevligt att bli riktigt ren. När vi var klara gick vi omkring lite i parken, kollade på jättestora monument på det kända Hero Square och tittade på ett slott som låg i parken och var byggt i tre helt olika stilar, ganska häftigt, särskilt den Transylvanien-inspirerade delen. En intressant sak insåg vi när vi kom till ett stort hus i parken och undrade vad det var. Vi kollade på kartan men det var inte utmärkt och vi konstaterade att jaha, det var bara något "vanligt" hus som inte var värt att märka ut. Så är liksom hela staden. Allt är superstort och pampigt men så inser man att den imponerande byggnaden framför en inte är något speciellt, som det ser ut som. Stora hus = vanliga hus. En sak som dock kontrasterar med all pampighet är tunnelbanan (som visst hade första linjen i Europa). Vagnarna är rätt små och när något meddelande ropas ut eller när vagnen stannar har de små söta signaler som låter som att de kommer från någon tivoli-attraktion. Roligt.

Hur som helst, när vi varit i parken åkte vi till hostelet och hängde upp badkläderna och lagade pasta med bönröra. Ganska tråkigt, men kändes som bra mat i alla fall. Sedan tog vi oss till typ "gamla stan", på andra sidan floden, som låg på en höjd med bra utsikt. Tyvärr måste jag säga att Budapest i stort inte är särskilt vackert att blicka ut över. På ett sätt är det konstigt, för de har så många stora och pampiga byggnader (typ alla iofs...) men de som är något "speciellt", extra fina och så, är liksom insprängda bland alla stora fulare hus. Plus att det mesta är i gråaktiga färger så att de "fina" byggnaderna inte sticker ut alls, mer än med sin arkitektur typ. Allt flyter på något sätt ihop i en stor gråaktig massa. Trist. Vi gick omkring ett tag och tittade, på en stor och fint utsmyckad kyrka, utsikten, husen längs vägarna (som vi tyckte var lite pittoreska tills vi kom på att de inte alls var det utan bara var mindre än alla gigantiska hus) och annat. Satt och åt chips på ett ställe en stund också och sedan gick vi mot labyrinten som skulle ligga i området. Hittade dit och hade som tur var lite euro som räddade inträdet. Labyrinten låg långt ner under marken och på kvällen (som det var då) hade de "nattlabyrint", vilket innebar att man fick gå igenom den med oljelampa och att bara en del av lamporna i gångarna var tända. Det är alltså en labyrint som har använts av invånarna i staden förr. Nu hade de samlat (och efterliknat?) olika skulpturer från olika ställen i Europa, om jag förstod saken rätt, och placerat ut dem på olika ställen. De hade olika teman i labyrinten också, historiskt och framtidstema bland annat. Det var lite läskigt att gå på en del ställen eftersom det var så mörkt och de hade ljudeffekter, galler och sånt lite här och var. Hade de placerat ut skumma personer som skulle göra en rädd och kanske släckt fler lampor så hade det varit världens skräckattraktion! Det var kul att gå igenom - tog kanske 40 minuter och var absolut värt pengarna. Man blev för övrigt helt fuktig på hud och kläder när man var där nere. Tyckte synd om dem som måste jobba där. Efter labyrinten gick vi och kollade på slottet i närheten. Det var förvånansvärt trist och opampigt och till råga på allt satt det en stor, ful reklamskylt (eller vad det nu var) mitt på en av väggarna, som syntes över hela stan ungefär. Där gick väl kapitalisminslagen lite över gränsen... Vi tittade lite mer på utsikten och sedan promenerade vi över ån och tog en spårvagn hem. Måste återigen säga att hostelet är så himla bra! Alla som var där verkade schysta och sociala och det var mer som ett tillfälligt hem än bara någonstans vi sov. Kändes helt lugnt att lämna sina grejer framme - mobilen på laddning och så. Skönt. Dessutom var de som jobbade där unga och det verkade som att två av dem själva bodde i ett rum där. De var i köket och spelade kort på kvällarna och var allmänt schysta så det bidrog nog också till den goda stämningen. Det bodde för övrigt tre andra svenskar där när vi var där. Sov återigen skönt uppe i våningssängen och gick upp vid halv nio nästa morgon.

Måste skriva en grej som kändes rätt lustig med folket i Budapest. Ingen var särskilt bra på att informera om saker, som var vi skulle gå för att byta om på badet till exempel. Det kändes hela tiden som att alla gav överdrivet knapphändig information, och när man sedan försökte göra något så kom de efter och visade att man gjort fel. Typ att de pekar åt ett håll utan att visa med några övriga tecken att man ska åt det hållet och ner för en trappa. Och som toatanten som jag skrev om. Och en vakt på affären som kom och gav oss en korg när vi redan gått in i affären, för det måste man visst ha. Dåliga på att informera, bra på att tillrättavisa var det allmänna intrycket (kändes lite som att de ville att man skulle läsa deras tankar hela tiden). Men det är ju bra, för då slipper man ju gå och fundera på om man gör saker rätt eller inte. Kul också med alla "hallåhallåhallå!" som vi fick höra när en del sa till.)