Bokrecension: Fågeldansen: romanen om Elling

av Ingvar Ambjörnsen har jag äntligen läst ut nu! Fick den när jag började prenumerera på Ordfront och jag hade helt missat att filmen om samma person gick på bio för ett par år sedan eller något sånt. Jag kan tänka mig att filmen var lite kul, men boken... suck. Den handlar om Elling som måste ha någon slags utvecklingsstörning och som i 30-årsåldern, när hans mamma (som dittills tagit hand om honom) dör, hamnar på något hem med andra som inte heller har alla getterna hemma (jag fattade aldrig riktigt vad han har för fel). Boken har sina ljusa avsnitt - till exempel är det ibland rätt kul att läsa om Ellings rumskamrat på boendet, Kjell-Bjarne, som är jättestor, trögfattad och kan äta hur mycket som helst, eller om när han åker på solsemester med sin mamma och gör (och råkar ut för) diverse pinsamheter - men för det mesta tyckte jag att den var otroligt seg. Det mesta handlar om Ellings tankar om diverse olika saker - han fantiserar ihop en massa historier om olika personer och man får hela tiden läsa utläggningar som han har (i tankarna) om allt och alla. Jag bara längtade efter att det faktiskt skulle hända lite saker (vilket det bara kändes som att det gjorde i slutet av boken), för även om utläggningarna någon gång ibland var småskoj så var de inte så roliga att det räckte till. Nej, jag tyckte mest att boken var otroligt tröttsam, tyvärr.