ur Bang igen

Mitt liv som feminist i gymnasiet, 2

Vid ett bord i korridoren sitter balla gänget och håller i uttagningen till "Mr och Miss Överklassgymnasium". Det är omöjligt att undvika, jag måste passera för att kunna ta mig till matsal, kafeteria, bibliotek och toalett. Uppradade, skrevandes och med backslick (ett slags vaxig bakåtkammad frilla) iakttar de mig och alla andra krisande tonåringar som går förbi med ihopsjunkna ryggar. En ball kille pekar på mig och på en plastfolieinklädd låda som står på bordet med ett hål i (som en spargris). Jag ska skriva min favorit, den hetaste i skolan, på en papperslapp. En förutsättning är att alla som röstar anstränger sig som heterosexuella och inte glömmer sin plats i naturen: Det måste vara någon av det motsatta könet. Jag vänder mig om för att se var alla genusutbildade lärare är. Nu borde de väl vakna? Det låter så fint på pappret, en skolmiljö som aktivt arbetar för jämställdhet, mot mobbning, utfrysning och segregering. De kommer väl att stoppa en skönhetstävling i skolkorridoren? Nej, "Mr och Miss"-propaganda kan pryda väggarna men inte affischer om demonstrationer mot kriget i Afghanistan, de river vaktmästarna ner direkt på order av rektorn.