Heja Gudrun!

Idag var jag och lyssnade på Gudrun Schyman som pratade om jämställdhet på arbetsmarknaden. Även om jag, till skillnad från alla som borde varit där istället för mig, visste det mesta redan så sa hon mycket bra saker. Som till exempel att det som gör att kvinnor och män har olika löner är arbetsgivares (kanske omedvetna) föreställningar om de olika könen och att föräldraskapet - vem som tar ut föräldraledigheten och så vidare - inte går att separera från frågan om lönediskriminering. Det går inte att säga att föräldraskapet är något privat som politiker inte ska lägga sig i, eftersom det är det som i grunden är anledningen till löneskillnaderna (eftersom det skapar de här föreställningarna hos arbetsgivarna; att män är mer lönsamma och så vidare). Varför alla borde dela på föräldraledigheten, säger jag, oavsett om det är lagstiftat eller inte. Jag menar, visst kan det vara trevligt för mamman att vara hemma med sitt barn, men man måste ju tänka på resten av sitt liv också (förutsättningarna på arbetsmarknaden, framtida pension etc.) och dessutom, varför skulle det inte vara lika trevligt och viktigt för pappan att vara hemma och se en helt ny människa, som han själv varit med och skapat, växa upp?

En annan viktig poäng som Schyman förde fram var det här med våldtäktsmål och att det, sjukt nog, finns större skydd för egendom än för kvinnors rätt över sina egna kroppar. Som hon sa: "Vem måste bevisa att den gjort betydande motstånd för att någon ska bli fälld för att ha stulit personens bil?". Ungefär. Rätt bra sammanfattning av rådande förhållanden tycker jag.

Som vanligt utgjordes åhörarskaran främst av kvinnor. Det gör mig lite trött att det alltid är så. Men det är väl vi som har störst intresse av att saker förändras, rent ekonomiskt vill säga. Saken är ju bara den att jag är övertygad om att fördelarna totalt sett skulle bli större för alla om samhället blev helt jämställt. För som Schyman svarade, på frågan om vad männen kan vinna på att dela med sig: Kärlek! Att ju mer ojämlikheter och stereotypa roller suddas ut, desto större chans har vi att möta varandra som människor. Jag tycker att det är så självklart! Ibland hör man folk säga, företrädesvis på skitprogram på tv, att "med henne kan jag prata som jag inte kan prata med andra tjejer" och det är klart att det beror på just det faktum att alla formas till att passa in i bestämda könsroller, som är helt olika, att man blir så olika att man inte förstår varandra. Men det måste kunna bli bättre! Tyvärr tappar man ju lite av hoppet när undersökningar visar saker som att om kvinnors och mäns löner, för samma arbete, fortsätter att närma sig varandra i samma takt som nu så kommer vi ha lika lön om en sådär hundrafemtio år. Och detta förutsatt att intensiteten i kampen för att minska löneklyftorna förblir oförändrad. Hurra för världens mest jämställda land. Men heja Gudrun!

Tillägg: Allt hon sa gjorde mig frustrerad och arg, vilket kändes bra. Jag måste tydligen bli påmind ofta för att orka hålla uppe ilskan och viljan att göra något åt sjuka saker här i världen. Som jag nog sagt förut: Det är alltid bra att få vatten på sin kvarn.