sex och ångest

Nu har jag läst en till bok och den måste jag skriva om. Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall.

Åh, den var så himla bra! Jag älskar att läsa henne. En så himla skön bok och ännu skönare att hon gav ut den 1976 då det tydligen var hemskt att en medelålders kvinna kunde vara kåt och knulla runt. Det där förstår jag inte alls, men många kanske skulle reagerat likadant om den kom ut nu? Helt sjukt isåfall. Jaja. Boken handlar i alla fall om hur hennes pappa en dag i hennes barndom tas ifrån henne, då han hamnar på sinnessjukhus (något hon inte vet när det händer) och sedan också dör och hur hennes mamma alltid oroar sig för att hon ska ha ärvt sinnesjukdomen och ja, för annat också. När hon blir äldre gifter hon sig och skiljer sig tre gånger vad jag förstår och hinner också få några barn under den tiden. Men såfort kärleken och sexet blivit tillåtet genom äktenskapet blir det ointressant, eftersom det inte längre är förbjudet. Det är bara det förbjudna som kan dämpa hennes ångest och som gör henne intresserad och upphetsad. Så under åren knullar hon runt en massa, hela tiden med ”förbjudna” personer. Förbjudna på grund av åldersskilladen (de är yngre) eller på grund av att hon och/eller älskarna har andra förhållanden. Allt blir också en slags hämnd på hennes mamma som förstås tycker att det hela är förfärligt och menar att det är ”arvet” från hennes sinnessjuka och översexuella far. Suck. Det som är härligt är i alla fall att det är en kvinna på femtio år som skrivit en hel bok om hur hon har sex med en massa yngre män (som uppenbarligen blir kåta på henne trots att hon är en tant, vilket känns så himla skönt att läsa) och hur kåt och besatt hon blir av dem och hur de har sex på alla möjliga ställen och vid alla möjliga tillfällen och hur härligt det är när det rinner längs hennes ben och så vidare. Hur många sådana böcker av sådana författare har man läst? Nej, just det. Åh, underbart!

--------------------------------------

Tänkte lite mer på det där om vad folk skulle tycka om boken kom ut nu. Alltså, när jag läst annat som hon skrivit så har hon ibland nämnt den här boken och då verkar det som att folk, åtminstone delvis, blev upprörda för att en tant i hennes ålder ”höll på”. Jag förstår inte riktigt om de menar att hon ”höll på” och hade sex med en massa olika eller att hon över huvud taget hade sex. Om det är det senare verkar det ju skitkonstigt – skulle det betyda att de själva inte gjorde det eller att de bara gjorde det för att de såg det som en äktenskaplig (tillåtelse kanske, iofs?) plikt (tragiskt isåfall!)? Och en helt annan sak som jag kom på nu. I boken står det ju också att när hon var hos en psykiater så sa han att klitorisorgasm inte var den riktiga orgasmen (eller inbillning, eller hur var det nu?) och att det var den vaginala orgasmen som var kvinnans åtminstone huvudsakliga orgasm. Eh, hallå. Och sedan kom då Inge och Sten (?) och sa att det var tvärtom, fast hon hade fortfarande dåligt samvete för att hon fick klitorisorgasm bara för att den här puckade jävla läkaren sagt att det var fel. Jaja, det jag tänkte på var att herregud, betyder det här att det var en massa kvinnor (och män för den delen, angående kvinnorna alltså) som aldrig lärde sig hur de kunde få det skönast möjligt, eftersom det man lärde sig var att den orgasm som endast ett fåtal verkligen får (om ens det, jag är lite förvirrad här) var den enda riktiga? Iofs, förhoppningsvis har det gått att göra upptäckter på egen hand ändå, så småningom, men om den upptäckten och njutningen då präglats av dåligt samvete så är det ju inte alls bra. [Okej, lite har nog hänt på några årtionden.]
Jaja, men åter till det jag skulle skriva om från början, nämligen reaktionerna. Det kan ju hända att folk skulle bli upprörda nu också, för att det var en tant som hade en massa yngre älskare och att åldersskillnaden är konstig och så (men hallå, tänk på männen!), det skulle inte förvåna mig helt. En annan tanke är att det är fult just för att hon inte gjorde det inom ett äktenskap. Hm, det hoppas jag att folk inte skulle bry sig om. Och att hon över huvud taget hade en massa sex, det tror jag nog inte skulle uppröra särskilt många. Det är ju ingenting skamligt längre i alla fall, kanske lite ”pinsamt” för att man inte vill tänka sig ”äldre” människor (åtminstone inte som man känner, eller som är ens föräldrar) ha sex. Men ändå, det är svårt att veta vad som rör sig i folks huvuden.

Hahaha! Det här får mig att tänka på vad Anna berättade, angående någon liknande diskussion, när jag var hemma i julas. Hennes mamma (som för övrigt är närmare sextio, herregud, vad tiden går) jobbar ju på särskolan och där hade något barn råkat slå till henne så hon fick en blåtira rätt över ögat. Och så var de hos Annas brors familj och hälsade på och de undrade förstås vad som hänt med hennes öga. Hon berättade och sedan sa hon lite förnärmat, men samtidigt förvånat, ”Och Bengt har inte ens märkt något! Och vi som har älskat och allt – och då tittar man ju varandra i ögonen!”. Inför hela stora familjen (och kanske brorns frus föräldrar också, det vet jag inte). Det blev visst helt tyst, och sedan brast alla ut i gapskratt. Det tyckte jag var roligt.