Blockad

Jag har då och då funderat på vad jag har för inställning till pornografi och inte kunnat bestämma mig riktigt - inte kunnat ställa mig på den ena eller andra sidan. Men på sistone har jag kommit mer till insikt i frågan och kommit på att jag måste ställa mig emot porren. Jag är inte emot porr som fenomen, för jag tycker inte att själva idén är fel. Däremot är ett av mina viktigaste mål att samhället ska bli jämställt och jag har insett att hur mycket positivt som än sker på det området så är det omöjligt att få ett helt jämställt samhälle när pornografin ser ut som den gör. Sök på internet till exempel. 99,9 procent av den porr som finns där går ut på att objektifiera kvinnorna totalt - att få det att framstå som att det enda de vill är att suga kuk och bli sprutade i ansiktet (och andra förnedrande saker). Och så länge det är den här porren som dominerar så går den inte ihop med önskan om det jämställda samhället. Hur ska man kunna gå till en jämställd arbetsplats, ha sina barn på ett jämställt dagis och se på kvinnor och män som jämlika individer samtidigt som man tittar på dessa skildringar där kvinnor förnedras och objektifieras så totalt? Det går inte ihop. Därför har jag bestämt mig nu, utifrån läget som råder.

Lättare är det förstås att bestämma sig vad gäller om det är rätt eller fel med prostitution och dylik verksamhet. Därför var jag i förrgår med i en blockad av en strippklubb här i stan. Vi var några stycken som - mycket framgångsrikt - blockerade ingången till klubben. Ett par män försökte ta sig ut (och in) trots att vi stod där, men misslyckades. Ägaren hotade med att spruta vatten på oss, vilket han inte gjorde. Många som gick förbi - kvinnor och män - gjorde tummen upp, klappade händerna eller sa bra och peppande saker till oss. Efter ett tag kom en polisbil och de blev så småningom fler och fler. De frågade hur länge vi tänkte stå där och det dröjde länge innan de faktiskt ingrep. Det kändes bra, för man hoppas ju att det delvis berodde på att de faktiskt sympatiserade med vad vi gjorde. Arbetsmiljöaspekter kan kanske också ha spelat in (typ att det är ansträngande att släpa bort folk). Det samlades också en del män som ville in på klubben och som helt enkelt ställde sig i grupp på andra sidan gatan för att vänta på att vi skulle gå därifrån (men inte lika många som åkte förbi i bilar och hade tänkt stanna men inte gjorde det - ett par pervon som var otrevliga och ifrågasatte oss sjöng vi iväg också). Helt otroligt! När några iakttog klubben en annan söndag kom det för övrigt en gäst till klubben varannan minut. Så jävla sjukt! Till slut sa poliserna hur som helst åt oss att vi måste flytta på oss, men sedan väntade de ändå rätt länge innan de sa något igen. Nästa gång de pratade uppmanade de oss återigen att flytta på oss och efter en stund sa de att vi fick en minut på oss om vi inte ville göra oss skyldiga till brott. Vi satte oss och krokade i varandra så gott det gick och efter en stund började de bända loss oss en efter en. Jag och en till saknade legitimation så vi fick åka pikétbuss och sitta i häktet. Där tog de våra personuppgifter och sedan fick vi vänta jättelänge innan vi blev förhörda, vilket för övrigt var onödigt eftersom man inte måste lämna mer än de uppgifter vi redan lämnat. (Under förhöret var jag för övrigt jättetrött och klarade knappt av att komma fram till vad jag skulle svara på och inte, och huruvida jag måste säga någonting över huvud taget (var tvungen att fråga förhöraren om jag måste svara på frågorna, men hon ville ju såklart luska fram så mycket som möjligt och sa till slut motvilligt att jag inte behövde svara på någonting alls egentligen (vilket jag visste, men jag var så trött att jag blev osäker), "men varför göra det krångligt, jag trodde att du ville hem så snabbt som möjligt"). Det var intressant att göra lite polisstudiebesök. Intressant hur ingen av poliserna kunde lämna raka och enkla svar på de (sakliga) frågor vi ställde, hur inkonsekvent de agerade (en annan person som saknade legitimation kollade de upp på plats så att hon fick gå sedan, men de var väl tvungna att ta med sig ett par personer för att skrämma upp folk) och vilka frågor och kommentarer min häkteskollega utsattes för. "Du är ju en söt tjej/Du börjar ju bli kvinna nu/Har du pojkvän?/Är du lesbisk?/Är du feminist?". Allt för att måla upp en typisk bild av en lesbisk och radikal feminist. Jag fick inte använda mobilen förrän efter förhöret, men jag lyckades ändå skicka rätt många sms till dem som satt och väntade på oss utanför för att de skulle veta vad som hände. När jag, efter förhöret, frågade om jag fick ringa min sambo (vilket jag även frågat en gång tidigare (jag trodde att de skulle ta det mer seriöst än om jag ville ringa "en kompis")) så sammanfattade de dock detta till att jag ville ringa min pojkvän när de skulle fråga förhöraren om det var okej. Varför kunde de då inte säga sambo, som jag själv benämnt det? Och vad i förhörssammanhanget gjorde det relevant att fråga om den andra tjejen var lesbisk? Kartläggning av "radikala" människor antagligen, håhåjaja. Ja, just det. När jag satt i pikétbussen och väntade på att åka till stationen så sa en av poliserna att "det trodde man ju inte att man skulle avsluta passet med en anarkafeministdemonstration" eller nåt sånt. Jaha, tänkte jag, schyst att få en fin titel. Anarkafeminist, that's me! Eh, nja, det är väl inte direkt hur jag skulle benämna mig själv. Jaja, till slut, halv tre på natten, när de förhört och kollat upp och sagt vilka brott vi var misstänkta för, släppte de ut oss och då hade nattrafiken slutat gå så vi fick dela taxi hem till en av dem som suttit och väntat på oss och sova där. Sov jätteskönt i tre timmar innan jag gick upp och åkte till skolan, som jag för övrigt har försummat rätt duktigt på sistone. Ska försöka ta tag mer i den nu.