Igår och idag

Jag var hos min farmor idag. Tänkte säga hej då och passa på att få min födelsedagspresent. Vi satt och pratade, eller snarare hon satt och pratade. Mest i alla fall. När jag är där med mina föräldrar blir besöken alltid helt annorlunda, för då pratar ju de också en del och pappa får dessutom spel på att farmor alltid ska nämna människor som han inte minns eller vi inte känner, eller dra upp händelser som utspelade sig för hur många år sedan som helst. Men när jag är där själv och ingen annan stör så kan jag låta henne prata. Visst, jag vet inte heller vilka alla människor hon pratar om är, och ibland dröjer det ett tag innan jag inser att det hon berättar om hände för trettio år sedan och inte förra året som jag kanske först trodde (men jag tar det oftare för givet nu). Saken är att det inte gör så mycket, åtminstone inte om jag har gott om tid. Tar jag mig tiden och lyssnar så kan jag nämligen få veta en massa saker om hur det var förr som jag antagligen aldrig skulle få höra annars. Jag kan få en bild av hur det var på den tiden då hon jobbade på lunchbaren här i stan och det var rusningstrafik från bruket precis hela dagarna; vilket liv och vilken rörelse det måste ha varit i staden på den tiden, jämfört med hur det är nu. Jag kan få en bild av hur folk titulerade varandra och hur viktigt detta var för vissa, eller hur svårt det kunde vara för någon som hade annorlunda framtidsdrömmar och inte ville gå den så gott som förutbestämda yrkesvägen. Och jag kan få veta hur de som inte hade någon fast försörjning kunde hanka sig fram genom att ta ströjobb, hur de behandlades och kanske också få höra om någon av dessas personliga öde. Och så vidare. Det kanske låter hur tråkigt som helst, men jag tycker inte det. Om jag inte hade fått höra det här nu så hade jag kanske en dag, när min älskade farmor dött ifrån mig, ångrat mig något ofantligt för att jag aldrig frågade, eller lät henne prata, om hur det var förr. Och då hade det varit för sent. Dessutom är det viktigt att låta människor berätta sin historia, och särskilt - tror jag - gamla människor. Det händer kanske inte så mycket i deras liv längre, och då är historien ofta det de har. Jag behöver prata om det som hände idag. De behöver prata om det som hände igår.

En annan rolig sak, som jag nog upptäckte förra året, är att min farmors glasögon är av märket Playboy. De är bruna med stora glas och de har både kaninen - i guld - och texten "Playboy" på skalmarna. Jag blev inte lite förvånad när jag först upptäckte det. Antagligen har hon själv ingen aning om vad det är för något, men jag kanske ska berätta det nästa gång jag åker dit (vilket tyvärr inte lär bli förrän framåt våren).

En annan sak apropå gamla människor. Rubrik i dagens lokaltidning: "Gröt och vänner lockade till fest". "En 25-årig tradition förs vidare. [...] grötfesten för pensionärerna på Hemgården. I går var samlingssalen i det närmaste fullsatt när det vankades risgrynsgröt med kanel samt smörgåsar. [...] innebär att pensionärerna bjuds på gröt efter allt helgfirande. 'Jag har nog varit på grötfest ett tiotal gånger och det är lika trevligt varje gång', säger Maj Morberg. Lika entusiastisk är Yngve Henriksson. 'Jag har nog varit på ett 20-tal grötfester. Förutom gröten så är det kamratskapen som lockar', säger han."

Jag tyckte att det var lite fascinerande att läsa. Jag blev inte direkt förvånad, men jag jämförde med min egen generation och insåg direkt att få skulle bli upphetsade över att bli bjudna på gröt, även om en sammankomst av liknande slag säkert skulle uppskattas (när vi är i den åldern). Gröt har väl inte varit en lika självklar och livsviktig del i vardagen för oss som för många gamla. Det är kanske också givet att det måste bjudas på någonting som är hyfsat billigt (eftersom det är fristående restaurangägare som fört traditionen vidare) och då var väl gröt ett självklart val. Följdfunderingen blir ju vad som skulle serveras folk i min generation när vi blir gamla. Om förutsättningen är att det ska vara både billigt och någonting som de flesta uppskattar så kan jag inte komma fram till annat än att det skulle bli något som inte direkt är en ny uppfinning, nämligen pannkakor. Kom gärna med motförslag, för min fantasi sträckte sig inte längre än så... Vill du ta del av fler iakttagelser av hur lustigt gamla människor beter sig så kan du läsa stycket längst ner under 4e januari på den här sidan.

Nu kommer jag att vara försvunnen i några dagar.