Nu har jag flyttat in i min nya bostad, en lägenhet delad med andra. Har köpt massor av mat och monterat ihop den största möbel jag någonsin haft (loftsäng). Det var lite farligt. Har också ätit sushi, på en restaurang här i närheten, och det var gott. Och så har jag fått ett munpiano i födelsedagspresent!
Kan också konstatera att det sorgliga inte tar slut bara för att jag åker ifrån kompisar med problem där hemma. En av mina klasskompisars mamma kommer snart att dö. Jag visste inte hur jag skulle reagera när hon berättade det för mig, och jag blev nog lite chockad. Det finns liksom ingenting över huvud taget som man kan säga till tröst. Inte i den här situationen. Det känns hemskt. Jag vet inte vad man gör. Livet är så hårt ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar