Jag är inte direkt bakis i alla fall

Nu har jag egentligen inte mycket att skriva. Igår var det valborg och vi grillade och kollade på cortegen, och sedan upptäckte vi att man med mitt datasalskort numera kan komma in i skolan när det är låst. Citat: "Fatta vad det här betyder. Det betyder att man kan gå hit och ha efterfest!". Nu kanske vi blev lite väl glada, om man tänker på att massa andra studenter alltid kunnat komma in på sina skolor dygnet runt och säkert inte festar där alltför ofta, för det är ju liksom inte världens trevligaste lokaler och så... men det kändes plötsligt som att man hade mer makt eller nåt (eller kanske som att man var en lite mindre värdelös student). Jaja, när vi hade suttit där och druckit upp den sista ölen och haft djupa diskussioner om utilitarism och huruvida olika sorters lycka har olika värde och sånt så gick vi till Harrys (eftersom det var så lång kö plus att jag var lite liten för att vi skulle orka och kunna komma in på andra ställen). Vi drack och dansade till tretiden när de stängde och vi åkte hem. Det var roligt. Det var förresten också roligt i torsdags när vi lämnade in våra hemtentor och gick ut och drack öl i nio timmar.

Hur som helst, imorse när jag vaknade, eller ja, vid tolvtiden när jag vaknade, så var jag nog lite alkohollabil för jag började typ tjura över minsta smågrejerna. Först var det naturfilm om (jord)ekorrar på Animal planet och det handlade om en ekorrmamma och hennes ursöta ungar (som bara höll till i hålan nere i jorden), men det var liksom världens skräckfilm för de blev hotade och attackerade av en massa andra djur hela tiden. Som en gång, när det hade kommit ner någon vidrig stor orm i hålan och en av de hjälplösa ungarna (som inte kunde se så bra vad jag förstod) kröp iväg ditåt för att den kände ormens lukt och så bara högg ormen rakt mot den! Det var skitläskigt! Okej, då grät jag visserligen inte, men jag kanske överreagerade lite, vilket iofs kan ha mer att göra med att det handlade om djur. I alla fall, sen så kollade jag på något Hultsfredprogram på tv och så intervjuade de Timbuktu och så pratade han om att han inte vill göra något bara för att nån säger att han borde det (typ tråkjobba istället för att göra musik) och att tiden som man spenderar på ett tråkigt jobb för att få hundra kronor faktiskt är tid som man aldrig kommer att få tillbaka och så kläckte han det självklara, men nästan aldrig hörda, citatet att "Tid är inte pengar. Tid är tid." och då började jag tjura. Och sen när jag lyssnade på nyheterna så började jag också tjura. Jaja, det kan vara ganska skönt att bara gråta lite ibland. Hellre för något löjligt än för att det faktiskt hänt något hemskt ju. Och så borde jag väl tjura när de pratar om att det är en historisk dag idag... hm, jag hinner nog höra fler nyhetsinslag.