Hej, jag är homo. Homosocial.

Igår var jag och pojkvännen på pubrunda på Chalmers. Vi gick till en av pubarna där en gammal parallellklasskompis från gymnasiet skulle vara. Ingen av oss hade träffat honom efter studenten, men pojkvännen och han hade haft en del kontakt. "Kul att träffa honom" tänkte jag och stod i kö i en halvtimme i den svinkalla blåsten för att komma in på stället. Väl där såg han en aning överraskad ut och flinade när han förstod att det var jag som var flickvännen som nämnts och så kramades vi och sa "det var längesen", som man gör. Sedan hade jag förväntat mig att vi skulle kolla hur den andre har det och vad som hänt de senaste åren och sånt. Men det blev lite svårt när han fokuserade totalt på pojkvännen och inte alls på mig, typ inte kollade på mig trots att han pratade om saker som borde vara lika intressant för båda att lyssna på. Jag stod och kände mig som en flickvän och det måste vara något av det mest nedbrytande som finns (i alla fall för oss som är lite medvetna), även om det känns som att det var längesen jag behövde uppleva det. Hela grejen kändes (när jag blivit påmind om det under ångestsamtalet som jag var tvungen att gå och ringa) jäkligt gymnasial, i alla fall ABB-gymnasial. Killar var i majoritet där och jag trodde alltid att jag togs på mindre allvar för att jag inte var så bra på de ämnen som favoriserades på skolan, men såhär i efterhand är jag osäker på om det inte hade mer att göra med att jag var tjej. Känns som att attityden mer eller mindre var densamma mot de andra tjejerna också, med vissa undantag.

Hur som helst, jag blev så himla störd av beteendet igår. Jag menar, hallå, vi har inte setts på flera år och så blir det inte ens tillfälle att fråga saker om den andra personen. Jag fick typ sticka in någon mening här och där medan han stod och pratade till pojkvännen, kändes lagom intressant. Hur svårt är det att visa lite social kompetens? Det är ju liksom inte särskilt avancerat att till exempel titta på båda personerna som står framför en. Det känns som att det här är ett beteende som lättare gror i den typ av mansdominerade miljöer som de flesta av Chalmers-programmen utgör. Skönt att jag inte hade något sinne för matte, för hade jag pluggat på ett sånt där ställe hade jag antagligen blivit psykiskt störd.

Efter en stund gick jag på toaletten och sedan satte jag mig och pratade lite med en person som läste till sjökapten och var hyfsat trevlig men inte särskilt intressant. Efter en stund åkte vi hem. Nu steg inte direkt min redan låga lust till att gå ut och parta. Kanske kan gå på lesbisk klubb nästa gång.