Happy birthday to me!

Grattis! Idag fyller jag år! Tjugotre, ojojoj. Blev väckt av mamma som ringde vid tiotiden. Jag tror att jag inte var så trevligt tyvärr... Men hon fattade nog eftersom jag sa att hon väckte mig. Sedan somnade jag om och vaknade vid tolvtiden. Solen sken in genom gardinerna och jag tänkte att det skulle vara en perfekt dag att ta en långpromenad. När jag gjort mig färdig hade det dock hunnit mulna på och sedan var det mulet resten av dagen. Strax innan två skyndade jag iväg till mitt gamla jobb för att hinna träffa Sandra innan hon stuckit (gissade att hon skulle sluta två). När jag kom dit stod Swan bakom kassan och bad mig äta det jag ville ha. Så himla kul att se henne! Hon är så cool. Det var hon som efter att ha lindad tumme efter att ha varit i en (påstådd i alla fall) fight med sju tjejer sa att "they almost died". Hon är också den första som sagt rakt ut, utan att jag behövde fråga, att jag passade bättre i kort hår. Det vet ju jag också, men det är kul när folk kan vara ärliga utan att man måste tjata på dem och jag vet att hon inte menar något illa. Sandra var och bytte om när jag kom men sedan gick vi och drack kaffe på Eat två våningar upp. Hon var trött och utarbetad och hade problem med kärleken, så vi pratade ganska mycket om det. Hon var dock glad för att hon hade varit i Norge (där hon pluggat tidigare) över jul och nyår. Hon sa också att den nya chefen var en bitch och att de saknade Ann som varit näst högsta restaurangchefen när jag jobbade där. Hon kunde visserligen vara skitjobbig, men tydligen hade hon blivit bättre och var definitivt bättre än den nya personen. När vi pratat ett tag skildes vi åt och jag promenerade ner mot Oxford Street. Tanken var att jag skulle ta en långpromenad men det hade hunnit bli ganska sent och efter att jag varit inne i ett par affärer hade det börjat skymma så jag fortsatte att gå i affärer istället. När de stängt vid sextiden gick jag till Starbucks och köpte en varm smörgås och en gigantisk bit morotskaka. Det är lite trist med cafékulturen här, för de har skitstora grejer men de är ofta inte fantastiskt goda. Känns rätt fabrikstillverkade på något sätt. Det är mer än vad det är gott. Satte mig på den stora nedervåningen som var knökad med folk. Gillar verkligen det stället. Visserligen är det sunkigt, men de har sköna fåtöljer och det finns massor av platser så man behöver inte känna sig stressad att bli färdig utan kan sitta där jättelänge om man har lust. Jag åt och läste i min bok, men efter ett tag kom en kille och satte sig mittemot (jag sa att det var okej, fanns ju knappt några platser). Han berättade att han var en "sex therapist" och tyckte att jag var trevlig och föreslog att vi skulle ta en drink. Alltså var kommer alla ifrån!? Jag sa att jag inte ville det, trots att han "verkade trevlig" (och slajmig!) och självklart var han en av de dryga jävlarna som inte kan acceptera ett nej utan bara fortsätter att motivera varför vi borde göra det. Det måste ju vara ett beteende som funkar på en massa personer eftersom många killar (har åtminstone träffat på några stycken själv) envisas med att hålla på med det. Efter en stund sa jag att jag skulle gå hem och vi sa hej då. Promenerade till lägenheten och sedan har jag bara suttit framför datorn och pratat i telefon. Nu ska jag lägga mig snart för att orka gå upp tidigt och ta mig till Zara där jag just plockat på mig tre klädesplagg som jag skulle prova när de sa att affären stängt och jag fick lov att hänga tillbaka dem igen. En väldigt lugn men helt okej födelsedag har det varit i alla fall. Känner inte direkt att åldern tjugotre är något jag vill fira med dunder och brak.