En liten lektion i kvotering

För det verkar behövas.

Kvotering innebär att i en situation där en man och en kvinna (eller invandrare och svensk) har samma kvalifikationer, alltså har samma kunskaper som är relevanta för det jobb som ska göras, så väljer man den av de två personerna som är av det underrepresenterade könet. Alltså, om det är tio män och en kvinna på en arbetsplats och det kommer en man och en kvinna som är lika duktiga och söker jobb där så väljer man kvinnan till jobbet eftersom detta jämnar ut könsfördelningen en aning.

"Det känns ju inte riktigt rätt med kvotering, man vill ju att den som har mest kompetens ska få jobbet". Ja, det är det som kvotering handlar om! Det handlar INTE om att en man eller en kvinna som söker ett jobb ska få jobbet bara för att personen är av det underrepresenterade könet. Personen ska få jobbet om den är av det underrepresenterade könet OCH dessutom lika kompetent som den sökande som är av det överrepresenterade könet. Det är det som är kvotering. Inget annat.

ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FATTA!!!!????

Om kvotering inte tillämpas är det däremot lätt att någon, företrädesvis en man, får jobbet just på grund av sitt kön. Jag skrev en rapport i höstas som handlade om jämställdhet och rekrytering. På ena arbetsplatsen intervjuade jag nästan bara män, för det var så gott som bara män som var involverade i rekryteringsförfarandet. På den andra arbetsplatsen jag besökte intervjuade jag mer jämnt. Alla sa: "Kompetensen är det viktigaste när vi rekryterar". Men när jag pratat med dem en stund så framkom det att personkemin trots allt är det viktigaste i slutändan. Jaha, är det svårt att dra en slutsats eller? De här båda arbetsplatserna var totalt mansdominerade vad gäller de tjänster som jag kollade på, men de hade som policy att ta ut minst en kvinna bland sina slutkandidater (kanske tre personer). De kanske tog ut en icke kompetent kvinna som kandidat? Nej, jag skulle inte tro det! Ändå var det bara gubbar som satt på tjänsterna. Det måste då alltså vara det här med personkemin.

Och klassiska exempel på "personkemi" kan man se hela tiden om man tittar runt omkring sig i vardagen. Under påsklovet hälsade jag på min pojkvän i grannkommunen. När jag skulle åka hem kom pappa och hämtade mig. Under den stund han stod inne i hallen, och jag klädde på mig, hos min pojkväns föräldrar hann han diskutera olika typer av fordon, hobbys, ja, redogöra för sina intressen, liksom få reda på pojkvännens pappas intressen och diskutera helgens aktiviteter med honom. Allt medans pojkvännens mamma stod bredvid. Det måste ju varit skitintressant för henne att stå där och lyssna på dem. Duh. Och där etablerade de två hanarna kontakt och den ene av dem gick sedan därifrån utan att veta ett skit om kvinnan som stått bredvid. Det måste varit personkemin. Fy fan.