jobb

Jag har kommit fram till att om jag skriver här framöver kommer det nog mest att handla om jobb. Det är liksom det jag gör på dagarna - jobbar. När jag inte jobbar gör jag mest saker som inte är särskilt meningsfulla och det känns inte direkt som att jag har mycket till liv. Jag umgås till exempel inte med folk, förutom dem som jag bor med. Mina vänner är antingen långt borta eller jobbar de också (på fel tider). Jaja.

Jobbet. När jag började jobba på YO! Sushi fick jag ett par häften som jag skulle läsa igenom för att lära mig hur allting fungerar och så vidare. Då restaurangen tillhör en franchisekedja finns det såklart speciella begrepp och regler för allting. Hur man möter en gäst när den kommer - dvs välkomnar den, frågar om den ätit där förut och så vidare - kallas till exempel för YO!-ing. Alla dessa begrepp finns att läsa i den fina ordlistan längst bak i ett av häftena. Det verkar också viktigt att framhäva hur alla dessa speciella handlingar som man genomför ska göra besöket hos YO! Sushi oförglömligt och speciellt för kunden. Som om den gick till världens bekvämaste och mysigaste lyxrestaurang uppe på ett berg med utsikt över en oändlig blå ocean eller så. Hallå liksom, det är bara en vanlig restaurang. Dock! Maten är god. Och som jag tidigare kommenterat så serveras den på rullband, bland annat, vilket ju är helt otroligt bra (och inte helt vanligt i och för sig).

Andra intressanta saker som finns att läsa i häftet är hur man ska se ut och uppföra sig och vad som inte är tillåtet. Man får till exempel inte ha stora örhängen och det känns för övrigt tryggt att veta att "If a body odour occurs your supervisor will discreetly inform you and you should take immediate action!". Hahahaha! Hur ska jag kunna ta det här på allvar!? Behöver de skriva ner en sådan sak för att jag ska känna mig lugn och chefen ska veta vad hon ska göra? Ja, för det måste finnas regler för och information om allt! Språket i häftet är för övrigt inte vidarevärst bra.

En helt annan sak. Igår när jag kom till jobbet var det en ny (asiatisk, som de flesta andra) kille där. Det var ganska lugnt just då, så jag gick fram till honom och frågade vad han hette (John) och sa "jag heter Annika". Sedan blev jag osäker på om jag inte redan träffat honom, så jag frågade "Vi har väl inte träffats förut?". Hans svar: "No. If busy, I don't like talking to much, okey?". Heey! Sociala killen! Antingen tyckte han rent spontant inte om mig. Eller så är han som sagt bara osocial. Eller så har han koncentrationssvårigheter, och isåfall borde jag inte vara sur. Han däremot borde kanske byta jobb. Poängteras bör att det som sagt inte var "busy" - i så fall hade jag såklart inte ställt mig och börjat, eh, "prata", om man nu ens kan kalla det så när jag bara hälsade på personen i fråga. Jag borde väl i och för sig tycka om att han var uppriktig, men lite välkomnande vänlighet i kombination med detta hade inte direkt skadat.

Nog för idag. Snart ska jag till mitt andra nya jobb, för första gången. En annan YO! Sushi-restaurang, som ligger väldigt nära stället jag bor på. Jag hoppas att det blir okej.