ikväll

Välkommen hem till oss! Här städar vi aldrig och sopnedkastet tycker vi är för långt bort så vi slänger våra soppåsar i förrådet istället! Inte konstigt att det blir trångt där. De troligtvis ett par månader gamla soppåsarna upptäcktes nu ikväll. Måste ha varit någon akutlösning som sedan glömdes bort...

Ikväll har jag sett Sex, hopp och kärlek. Den var rätt simpel och förutsägbar, men gjorde mig ändå lite känslomässigt berörd och kändes precis lagom enkel att ta in för att passa mitt sinnestillstånd. Den får en trea.

Har också läst lite på sistone. För ett rätt så bra tag sedan läste jag XX - feministiska samtal, idéer och utbrott. Den innehåller texter från tidningen Arbetarens XX-sidor om feminism. Visserligen behandlas viktiga ämnen och det mesta är intressant på något sätt, men den kändes lite väl lam för min smak. (Och apropå Arbetaren så hade de nyligen en dissande krönika om ladyfester, vilket kändes rätt trist.)

Lasermannen är den näst senaste bok jag läste ut. Den var superbra tyckte jag, som vanligtvis inte har så mycket till övers för kriminalromaner. Det som gjorde den bra var väl att den handlade om ett verkligt fall och att den var så grundligt gjord. Det var intressant att läsa och bli påmind om hur det såg ut i samhället i början av nittiotalet, med Ny demokrati och nynazister, och det var intressant att läsa om John Ausonius som ju verkligen var en helt psyko kille. Fascinerande men hemskt. Rekommenderas!

Koka makaroner läste jag ut inatt när jag inte kunde sova. Den har legat vid sängkanten i snart ett år och fungerat som nattlitteratur vid såna här tillfällen. Det är en bok om hur det är att bli pappa, där journalisten och översättaren Johan Nilsson berättar om sitt första år med sin son Elon. Mycket trevlig som kvällslitteratur och det är en otroligt fin bok, vilket jag antagligen tycker eftersom det är så ovanligt att läsa något av en pappa som utlämnar sig så, just i sin roll som pappa. Jag är så glad att det trots allt är någon som har skrivit en sådan bok. Ett par citat:

Att umgås hela dagarna med ett barn är en extremt underlig pendling mellan total leda och en vilja att hålla kvar varje ögonblick för evigt.

Om det är emot naturen för en man att vilja ta hand om sitt barn, då är jag med glädje ett missfoster.