kvinnodagen

Radion påminde mig i morse om att det är kvinnodagen idag. Känner mig faktiskt lite kluven. Jag tycker iofs att det är bra att dagen gör att jämställdhetsfrågor uppmärksammas och så (dvs om de gör det), men så tänkte jag mer på det här som både Johan och Monika sa, nämligen att alla andra dagar är ju mansdagar. Blev ju först irriterad när Jenny tyckte att "kvinnodagen, det är ju löjligt", för det tycker ju inte jag, av ovanstående anledning, men när jag tänker efter så var nog det som störde mig mest att det var Jenny som sa det. Jag vet ju att hon inte sa det för att hon hade någon "då blir ju alla andra dagar mansdagar"-analys i bakfickan. Ack nej. Snarare av den anledningen att hon inte förstår att jämställdhetskamp behövs, och av samma anledning som hon tyckte att det var dumt att demonstrera mot Irak-kriget, dvs att "det stör". "Kan de inte demonstrera ute på Säve istället" (dvs långt utanför stan). Demonstrationståg stör ju spårvagnstrafiken, hallå, och varför ska alla vanliga icke-demonstrerande människor störas för att några idioter går på gatan och skriker slagord? Det gör ju ändå ingen skillnad. Suck, jag blir så trött. Spela roll hur mycket skillnad det gör, men jag tror att det märktes lite mer att jättemånga i världen inte ville ha något Irak-krig när hundratusentals människor gick ut på gatorna och demonstrerade emot det än om samma människor suttit hemma, tysta. Plus att det är väl ändå ett hälsotecken att folk över huvud taget orkar gå ut och skrika ut vad de tycker. Det är i alla fall min åsikt. Folk är redan alltför passiva.
Hur som helst, jag vet inte om det är bra eller dåligt med den här dagen. Eller jo, det är klart att det är dåligt, för det finns ingen mansdag. Om det fanns det skulle man ju kunna se det mer som någon slags hyllningsdagar, eller nåt (eller så skulle man på mansdagen kunna prata om männens problem, som till exempel att många av dem är svindåliga på att kommunicera, att prata _på riktigt_, eller vad som helst). Om det fanns en mansdag skulle det inte bli underförstått att alla dagar förutom kvinnodagen är just mansdagar. Alternativ nummer två är ju att helt enkelt ta bort kvinnodagen, men jag vet inte om det heller är bra. Om dagen får någon extra själ att tänka efter, om nu jämställdhetsfrågor uppmärksammas extra i radio och tv till exempel, så är det ju bra. Det bästa är ju dock att frågorna uppmärksammas regelbundet, oavsett dag, vilket väl görs en del i alla fall.

Såg förresten någon intervju med hon som blivit årets affärskvinna, Louise Julians, igår kväll. De pratade lite om det här med hur man kombinerar barnafödande och karriär. Först lät väl det hon sa bra, att det är viktigt att chefen och den blivande mamman verkligen sätter sig ner och pratar igenom situationen och hur man kan ordna det på bästa möjliga sätt, hur mamman vill ha det och så. Mm, tänkte jag, det är väl bra att den här maktkvinnan har något att säga i den här frågan, att de har en strategi i företaget och så. Det där med kommunikationen är ju såklart hur viktigt som helst (och jag fattar inte att det ska vara så svårt, vilket det ju i många fall verkar vara). Efter en liten stund framkom det ju dock att familjen faktiskt hade en au-pair också. Och då kan jag inte låta bli att först tänka att, ja, skönt att hon snackar om de här sakerna, men åh, vad jag saknar maktmän som gör det!! Och två, varför fokuseras det bara på mamman!? Är det inte lika viktigt att ta det här snacket om situationen med blivande pappor (för det tror jag inte nämndes)?? Det är klart att det är om man nu vill få det att gå ihop för mammorna, som ju var i fokus. Och sist men inte minst, fan alltså, det är bra att hon pratar om det, men de hade som sagt au-pair och det har inte normala svenskar. Hon nämnde ju att det borde vara lättare att få hjälp i hemmet, för att det skulle underlätta situationen för mammorna (föräldrarna?), men det känns som att hemhjälpsrevolutionen inte kommer att ske imorgon direkt (och nu när Välfärdssverige tydligen kommer krascha om tjugo år tror jag inte att staten kommer bli jättegenerös med hemhjälpsbidrag, fast det kanske är arbetsgivarna som ska bära den bördan (?), vilket de inte kommer vilja göra). Så jag vet inte, det kändes ändå som att hon var ljusår bort från en "vanlig" kvinnas situation. Det var väl bara det där med kommunikationen som kändes riktigt viktigt.

För övrigt, läste på DN:s hemsida en artikel om den här årets affärskvinna-tillställningen. Det stod såhär i artikeln: "Om man inte visste att Fröken Sverige-tävlingen är lagd i malpåse kunde man ha trott att den ägde rum i Vinterträdgården på Grand Hotel. De tio mäktigaste damerna var alla osannolikt blonda och slanka och vackra." (Oj, det här påminde mig: Fröken Sverige-tävlingen håller på att dö, hurra!) Då undrar man ju lätt om det verkligen är så att man som kvinna måste vara skitsnygg för att kunna ta sig fram och upp. Det är det säkert. Tragiskt isåfall, särskilt med tanke på hur många fula gubbstruttar som sitter på maktstolar.

Läste också att sex av tio riksdagskvinnor upplever att de manliga maktstrukturerna i riksdagen är starka. Att det är vänskapsband som gynnas framför kompetens och att kvinnorna utsätts för nedlåtande behandling och blir osynliggjorda. Jaha, surprise surprise (någon som hört det förr?). Det är liksom de här människorna som ska göra vårt samhälle bättre. Så lätt att prata vackert va? Heja jämställda Sverige. Nu tror jag att jag skulle kunna sitta här och skriva exakt hela dagen utan att bli färdig.

Men okej, jag kan ju avsluta med två halvbra saker. Apropå Jenny igen då, hon gjorde mig faktiskt förvånad för några dagar sedan. Vi pratade om reklam och så sa hon att hon hade stört sig på någon reklam för att när de filmade på mannen så satt han och drack öl till maten och sedan såg man kvinnan och då satt hon och drack juice och Jenny tyckte att det var konstigt, för att "kvinnan kanske också vill ha öl". Mm, nu tyckte jag iofs inte att just det var så farligt, men att hon tänkte på en sådan grej över huvud taget var ju bra. Sedan fattade hon kanske inte vad det betyder eller att det inte alls var konstigt att det var så (med tanke på stereotypbilder och sådär, "det är inte kvinnligt att dricka öl"), men ändå.

Och sedan en annan grej, apropå det här med Fröken Sverige-tävling. Alltså, jag kom på för ett tag sedan att när jag gick på mellanstadiet så åkte kandidaterna runt i olika skolor för att prata om rökning och hur dåligt det är. Inte för att jag fattade något då, men nu när jag tänker på det så tycker jag att det är helt sjukt att det var just Fröken Sverige-kandidater som fick åka runt, precis som att "det är de här personerna som ni ska se upp till". Anledningen var väl kanske just att man såg upp till dem, för att de var vackra och så, och då lyssnade på vad de sa, men var det verkligen något som borde främjas? Jag tycker inte det. Jag skulle inte bjudit in dem om jag vore lärare. Då skulle jag hellre bjuda in någon sportidol elle vad som helst (inte Paolo Roberto dock!). Så det som är bra är att det antagligen inte förekommer längre, nu när (fler) folk förhoppningsvis fattar att det är en dålig tävling.

Nej, nu måste jag faktiskt skriva en till dålig sak. Den där jävla Fitness-flingor-reklamen. Bruden äter flingor som gör henne slank och välmående och så säger killen i reklamen att "Min hand passar perfekt kring hennes midja. Det är som om de vore gjorda för varandra", typ. Allvarligt talat. Kontentan blir ju att det är bra att hon äter slankflingor så att hon blir smal, för att hans hand då kan passa bra runt henne. För att hans hand då kan passa bra runt henne. ("Min hand passar inte så bra runt hennes midja" - "Dagens i-landsproblem!"). Allvarligt, det är för fan den mest absurda reklam som visats på länge.

Nej, nu får jag ge mig.