I quit!

Så hur gick det då? Jo, jag sa till chefen att jag vill säga upp mig på grund av att min situation är för jobbig (vilket kändes lite dumt efter att för bara några veckor sedan ha sagt att jodå, det funkar såå bra att pendla (funka och vara perfekt är ju inte samma sak och jag ville inte få jobbiga följdfrågor)). Hon blev inte så förvånad just på grund av min situation. Däremot så erbjöd hon mig heltidsjobb och att ta över arbetsuppgifter från den andra personen som ska sluta och det kändes ju väldigt smickrande eftersom de uppgifterna vore bra och meriterande. Jag sa att jag nog inte skulle ändra mig men bad att få fundera över semestern (som jag haft den här veckan). Hon klappade mig på kinden (ja, hon är sån. Hon kallar även personer som är 40+ för "pojken") och sa att det går så bra. Men jag har bestämt mig och jag kommer sluta i mitten av juni. Det känns skönt att göra något som inte är totalt förutsägbart och skönt att tänka på att jag sedan kommer att bo i Göteborg på heltid igen. Jag hoppas att jag kommer att få ett nytt jobb bara, men eftersom jag har sambo vet jag att någon åtminstone kan betala hyran om jag själv blir pank. Men jag tror också att det kan vara bra att ibland behöva känna att allt inte är så tryggt och givet, och nyttigt att komma i kontakt med sin överlevnadsinstinkt (eller vad jag nu ska kalla det) och behöva använda den, typ "nu får jag ta vilket jävla jobb som helst så att jag klarar mig". Well, uppdateringar kommer.