Snask

Jaha, hemkommen från konferens/utbildning nummer fem på två månader. Jag är så bortskämd! Bott på hotell igen. Nice. Tror att jag nu upplevt alla väsentliga delar av konferens-livet, på gott och ont. Stäng in sextio pers på ett hotell, låt dem dricka massor av alkohol på kvällen (obs! på egen bekostnad), studera händelseförloppet! Inte lätt att dölja saker där inte. Skvallerfaktorn är inte att leka med.

Saker jag tänkt på på sistone:

Det är fascinerande att ens bröstvårtor plötsligt kan få sitt eget liv och bli mycket större än sin normala storlek. Hallå, jag är inte med barn liksom, vad håller dom på med?

Och, att det är inte så lätt att bli kär. Det är ju bra, men också dåligt. Jag tror mig om att ha ganska bra urvalsförmåga och därför vore det bra om den hängde ihop med förälskelse i potentiella objekt. Men det är bra också, för då kan man använda hjärnan till att tänka, som den ju är till för och så slipper man gå och bli olycklig om man är kär i fel person, för förälskelsen går ju över direkt om den över huvud taget uppstår. Och så kan man få annat gjort och så vidare. Såhär skrev en person till mig om detta i ett mail: "jag tror jag tycker såhär, att kärlek och förhållanden ÄR jävligt ointressant. det är bara nånting man hemfaller åt när det känns absolut nödvändigt och inte innan dess. och man ska aldrig ta det för givet eller se det som något självklart, utan ifrågasätta det hela tiden och så mycket man orkar se det som ett tillfälligt snarare än permanent tillstånd. och kanske se det lite mer som ett intresse man har, likställt med ens andra intressen, som man ibland vill ägna mer och ibland mindre tid åt - och det är ok att inte alltid vara lika intresserad.
det där scenariot känns inte så troligt va? men man kan väl ha det i åtanke. och åtminstone den första delen, att det bara är okej om det är absolut nödvändigt, känns grundläggande och viktigt." Jag håller verkligen med, särskilt det där med att det ska vara ett intresse bland andra (och inte ens liv). Och det är hemskt hur lätt det är att bara nöja sig i ett förhållande trots att man inte mår bra av det, känner sig begränsad och så vidare. Det ser man ju exempel på hela tiden, inklusive i mitt eget liv. Folk borde bli bättre på att göra slut, även jag själv antar jag (men där har jag inte så många exempel).

Det var nog mer, men detta var nog det absolut viktigaste.

Jag har tänkt på också att man inte ska ge sin blog-adress till vem som helst.

Och så har jag blivit småfet (för att vara jag). Det stör mig. Jag ska försöka börja röra på mig, motion är det enda vettiga, kan ju knappast sluta äta onyttiga grejer (eller lunch ute, nu när jag får det gratis. Tyvärr är såna luncher nästan alltid feta).