hatad? kanske inte

Nu är jag dålig på det här med skrivandet igen. Idag hände en bra grej, nämligen att en person på jobbet frågade hur det går med arbetet jag håller på med. Jag har tidigare misstänkt att han hatar (eller i alla fall har noll respekt för) mig. Nu får jag kanske lov att ändra mig - han lät till och med som att han undrade ju... Kändes bra.

En annan sak. Igår när jag var på torget så var det en mamma där med två ungar och den ena ungen grät och var jobbig och klängde på mamman. Hon höll i honom men plötsligt släppte hon honom så att han föll rätt ner på golvet och började tjuta ännu mer. Jag var inte säker på att hon släppt honom eftersom jag kollade åt ett annat håll en liten stund, men när jag passerat hörde jag dottern, som var lite större, säga argt och jättehögt: "Skulle du tycka om ifall nån släppte dig rakt ner på golvet!?". You go girl! Barn är så bra, ingen finkänslighet där inte. För övrigt, jäkla knäppa förälder, sådär får man ju inte göra! Och sedan kom de förbi mig på ett annat ställe, mamman före och barnen en lång bit efter. De höll varandra i handen och flickan frågade jättesnällt om de skulle springa ifatt och sedan sprang de. Det var fint.

Det var visst nån som blev påkörd så den dog av en spårvagn häromdagen också, usch...