Tanter

Det känns som att jag aldrig är hemma nästan. Hinner inte skriva här så ofta för tillfället. Det är lite synd.

Hur som helst, det är ju delvis den här praktiken som jag skrivit om förut som upptar min tid. På praktiken får jag bland annat vara med på utbildningar, som nu i helgen när jag var med på medlemsutbildning i Varberg och fick bo på hotell - nice!

När man bor på hotell i jobbsammanhang så får man se vuxna människor bli fulla och mer avslappnade än på sina vanliga arbetsplatser. Dock inte så mycket fylla den här gången. Och så är man en av de absolut yngsta personerna med sina tjugo plus, oftast allra yngst. Då är det lätt att särskilt lägga märke till att de som sitter bredvid vid middagsbordet inte är lika unga, utan medelålders. De dricker lite öl och vin och så pratar de om Gyllene tider och Magnus Uggla-konserter de varit på. De behöver inte direkt ha dålig humor, men överlag tycker jag att det känns som att allas humor blir sämre när de befinner sig i arbetsplatsrelaterade sammanhang - antagligen för att alla ska kunna hänga med och fatta skämten och eftersom det kanske inte är vanligt att ha utvecklat en alltför djup och avancerad humor tillsammans med arbetskompisarna. Ibland skäms jag när jag själv faller in i dåliga skämt-träsket (typ med mycket simpla poänger), men folk skrattar ju så det är väl bara att flyta med ibland...

En annan sak som jag brukar reflektera över när jag är på arbetsplatser (har dock inte jobbat på så många) är att det ofta finns en viss grupp av människor där. Jag kallar dem tanter. Det behöver inte nödvändigtvis ha med åldern att göra att man är tant. Den stereotypa tanten är ungefär såhär: Hon pratar en massa, gärna i munnen på andra. Det är svårt att få en syl i vädret i tantens sällskap, och får man det så lyssnar tanten helt ointresserat eftersom hennes behov består i att prata och inte i att lyssna eller verkligen bry sig om någon annan (i alla fall inte om den inte är precis likadan som henne). Det kan också ha att göra med att tanter inte förväntar sig att någon som är ung har någonting intressant att säga. Tanten tycker om att prata om manligt och kvinnligt och att män och kvinnor kompletterar varandra och att det är bra att ha en man med i olika sammanhang för att få balans (för det är ju faktiskt uteslutet att en grupp kvinnor skulle kunna fungera lika bra på egen hand..). Antagligen tror tanten detta för att hon bara umgås med, eller i alla fall bara tar intryck av, andra tanter som är likadana. Tanten pratar gladeligen om sin familj och sina barn och att barnen ju är si och så och tänker si och så när de är i den åldern (som är din egen ålder, och du själv sitter då och håller käften och vet inte vad du ska säga). Ibland gör tanten någonting som hon verkligen vill göra - typ går ut med sina tantväninnor och äter middag och blir lurig eller går och får massage - och då känner hon sig upprorisk för att hon inte följer det vanliga mönstret och så får hon en kick och tycker att hon är rätt så crazy. Tant är som sagt inget alla automatiskt är i en viss ålder utan snarare ett tillstånd hos vissa, under kortare eller längre tider av deras liv. En hel del av tantdragen har ju uppkommit för att de lever i ett patriarkat som de formats av och för att de bor med en man som de låtit ha alltför mycket inflytande på det mentala planet osv. Men andra tantdrag verkar bero på ren egocentricitet och brist på intresse för nya infallsvinklar och personer som de inte redan känner och är i samma ålder som.

Japp. Jag har råkat ut för tanter i helgen.

P.S. Sitter man mitt emellan två tanter riskerar man att få hörselskador.
P.S. 2. Vad gäller störiga egenskaper så ska jag inte ens prata om gubbar...