Partiledardebatt

Nu har det varit Agenda med debatt mellan partiledarna. Jag blev uppgiven och road på samma gång. Det var ett jäkla tjat om de här ersättningsnivåerna som högern vill sänka. Inte så konstigt, men ändå enformigt. Kände mig nästan lite bortkollrad ett tag. Upptäckte att Reinfeldt från viss vinkel ser ut som Svullo och att Persson vankade fram och tillbaka i studion när motståndarsidan hade ordet, så att han till och med gick framför kameran en gång - denna vana medieman. Vad höll han på med? Jag vet inte. Tyckte att det var en ovanligt trist och ogivande debatt, där de flesta verkade trötta och var föga övertygande. Hade förresten varit intressant om det funnits med en ny partiledare, från FI alltså, men där är ju ingenting klart än. De som jag tyckte var bäst var mina forna irritationsobjekt, nämligen Maria Wetterstrand och Göran Hägglund. Lars Ohly var också okej (även om jag tyckte att han fokuserade lite väl mycket på Reinfeldts inkomst - "det är fult att vara rik"-stilen nästan), men resten var inte mycket att hurra för. Persson hade sina långa utläggningar och gick över talartiden som vanligt och Reinfeldt snackade bara i vanliga klyschor där verklighetsanknytningen inte direkt känns tydlig. Maud Olofsson var förresten också okej. Jag gillar hennes sätt att ifrågasätta: "Vad gör ni åt det, kan ni svara på det nu?", så himla rakt på sak jämt. Hon verkade i alla fall ha lite vilja och ilska kvar i sig, vilket hon ska ha en eloge för.