Singel i solen

Åh, vilken skrivkoma jag har! Men jag kan säga två bra saker.

Det första: Det har börjat vara helt fint och vårigt ute och jag kan ligga på soffan på balkongen i solen och slöa på förmiddagarna. Och om jag går ut är det helt skönt i luften och inte vinter längre och idag hade jag inte ens jacka! Underbart!

Det andra: Det är så himla bra att vara singel! Någon kanske tänker såhär, att ja, det är bra för att man är helt fri samtidigt som man kan göra vad som helst med vem som helst som är villig. Och det är ju helt sant, att det är trevligt. Men ännu trevligare är det att man kan vara så otroligt kräsen! Nu låter ju kräsen som värsta negativa ordet, men det är det ju inte. Jag kan vara jättekräsen med vad och vem jag ska lägga min tid på och det är ju superpositivt! Jag kan till exempel välja bort att umgås med personer som inte passar mig, även om det bara skulle vara någon liten grej som stör bland alla deras egenskaper. Man behöver liksom inte kompromissa det minsta och dessutom är det jag som i alla mina valsituationer har tolkningsföreträde och kan bestämma vad som är bra, dåligt, normalt och önskvärt. Åh, det är så bra! "Jag skulle gärna vilja träffas igen, så får vi se vad som händer". Jaså, du vill det, men nejdu, du är så jävla tråkig och jag tycker inte alls att vi ska ses igen. "Hejdå, vi hörs". Jaså, du tycker att vi ska höras, men nejdu, jag är så jävla trött på din självgodhet och tänker inte slösa mer tid i ditt sällskap. "Hör av dig när du har tid att ta en fika". Jaså, du tycker att vi ska fika. Jag känner mig smickrad men jag tror faktiskt inte att vi har särskilt mycket gemensamt och jag har en hel del annat för mig så du får nog fika med någon annan. Wohoo! (Inte för att jag säger sådär, lite mer diplomatiskt än så beter jag mig förstås.) Fast om någon bra säger "Får jag hälsa på dig efter mötet?" så kan man förstås säga "Ja, klart du får!" och det är också bra!