Jag har inget direkt att skriva om idag, men här är ett utdrag ur Kerstin Thorvalls "Provokationer, passioner, personer och en eller annan hyacint", som är en bok med diverse samlade texter av henne (och som jag ju nämnt tidigare eftersom jag tycker att hon är så otroligt bra och underbar). Det är från en text som heter "Man måste bli kär i Ingmar Bergman".
Från döden kom vi in på kärleken och Ingmar Bergman sa: "Pastor Ludwig Jönsson har gett en av dom finaste definitionerna på kärlek som jag vet. 'Kärlek är att kunna vara både barn och vuxna tillsammans. Att kunna byta dom rollerna med varandra eller vara i dom samtidigt.' Tänk efter får du se hur mycket det ligger i det. Troheten är inte nånting absolut statiskt. Det beror inte av yttre faktorer. Sånt som plikt eller beslut. Otrohet är ett symtom på att något redan är fel. [...] Ett förhållande är ständigt föränderligt. Det går inte att slå sig till ro med att nu är det bra, nu är vi lyckliga, så här ska vi ha det. När man är nyförälskad har man ett kapital, som man sen tär på, och om man inte förnyar det under tiden så tar det slut en dag. Och då är det för sent att göra något åt det."
Jag tycker det är fint. Mest gillar jag kärlekscitatet, för jag tror att det där är jätteviktigt. Många är nog för lite barn och då kan det lätt bli alltför tråkigt och allvarligt. Men nu ska jag sluta flumma om det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar