påskhelg

Fick jag inte helt rätt? Dejtade jag inte en helt normal (läs "vanlig") person idag och tyckte jag inte, som jag trott, att han var otroligt - ja helt oootroooligt - tråkig? Jojomän. Skönt, så behöver jag inte fundera mer på det.

I helgen var jag hemma i småstaden. Såhär märker man att man är i en håla "på landet" (nja):

1. Det tar en minut innan vattnet i kranen blir varmt.
2. När det är jättefint väder och varmt ute och man får lust att sitta ute i solen och ta en fika så går det inte att, som annars när jag är här hemma i den stora staden, följa den spontana tanken "ja, vi sätter oss i parken" för parken används inte så. Den är nämligen reserverad för alkisarna. Skulle vi sätta oss där, mitt i parken, för att njuta av vädret och kaffet så skulle vi känna oss (och vara) helt onormala och obekväma. Inga "vanliga" människor sätter sig där. Det är ju ganska synd med tanke på att det faktiskt är det finaste området i centum och dessutom avsett för dylika aktiviteter.

En annan intressant sak var när mina föräldrars vänner berättade om en släkting som ringt till dem mitt i natten och det diskuterades varför han gjort det och huruvida han varit påverkad eller inte. De trodde inte att han varit det, för det lät inte riktigt så på honom, och om han varit det så hade han nog inte druckit mycket i alla fall. De pratade ganska mycket om ifall han varit påverkad av alkohol och ifall han sluddrat. Personen ifråga var runt trettio år. Jag tänkte "hallå, fattar ni inte att han kan ha varit påverkad av andra saker - någon som hört talas om droger och knark eller!?" men nejdå, det var det ingen som nämnde. Vad lever de i för värld egentligen? Antingen har man druckit alkohol eller så är man opåverkad. Skapligt efterblivet.