Jag känner mig så trött. Trött och lite stressad - det är så mycket som ska läsas, analyseras, ordnas och fixas. Och så känslor ovanpå allt detta praktiska. De finns ju alltid på olika sätt med i bilden. Jag känner mig matt och orkeslös även om också tillfreds och ganska stabil. Men dessutom alltid en aning besviken på mig själv - det ligger där under ytan och gör sig påminnt ibland. Som sagt, tillfreds men matt. Lycklig men en aning frustrerad. Men okej, jag kan i alla fall hantera mig själv. Däremot, än så länge, kan jag inte hantera alla andra och deras känslor. Okej?
Så därför, du, snälla, förstå att jag inte är mottaglig för allt som riktas mot mig. Jag kan vara lite gullig och tycka om lite granna, visst, men du vill ge mig mer än jag klarar av. Du vill anstränga dig för min skull, jag märker det. Ansträng dig inte för min skull! Jag orkar inte med det. Och du har all energi och skrattar och roas av hela ditt hjärta och jag kan inte bemöta det ordentligt. Okej? Jag skrattar ett visserligen ärligt - men matt - skratt. Jag är inte på samma glada energinivå som du. Tillfreds men orkeslös. På det känslomässiga planet alltså. Så varför inte lägga din energi på någon annan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar