En liten reflektion bara.

Nu har jag inte alls tid att sitta här och skriva, men jag måste bara nämna en sak. I en del sammanhang, typ när man snackar fördomar om scouterna eller nåt, så brukar man ju ibland dra upp exemplet att folk "hjälper tanter över gatan", som en snäll gärning. Jag har själv aldrig hjälpt någon tant över gatan förut, vilket inte är något jag reflekterat över. Men så idag, när jag var på väg från det ena stället till det andra i snömodden och var helt uppe i mina egna tankar, så kommer en tant emot mig och säger "Kan du hjälpa mig?". Och vad ville hon ha hjälp med? Jo, just det. Och då blev jag rätt förvånad och insåg att jag alltid sett det där enbart som en metafor. Men att det tydligen inte var det (vilket väl är helt naturligt - det är ju halt och klart att man är stapplig (och rädd att bryta sig) när man är gammal). Det kändes skitkonstigt att gå där och hålla en främmande tant under armen mitt på stan, men sedan sa hon "tack" och "ha det bra" och då kändes det ju bara fint.