Längtan och saknad

Det är så många nu. Som är på fel ställen. Som att det inte är jag som är på fel ställe... Men det spelar ingen roll var jag är, för alla andra är ju ändå utspridda. Ett citat kommer för mig, från det gamla fanzinet: "Längtan hit och dit, till den och det (inga namn och så vidare)". Ja, så är det. Jag trivs verkligen jättebra här och det känns underbart att bo med människor jag tycker om. Men det finns fler jag tycker om. Min underbara vän som bor några timmar bort med tåg. Inte så farligt, men det är inte tillräckligt nära, vi kan inte träffas tillräckligt ofta. Min andra vän, som gör mig galen men som börjat betyda alltmer för mig. Vars sällskap känns som en brors, otvunget och tryggt. Men vi kan inte träffas nu, känslor kom i vägen. Jag blir så ledsen. Och den andra vännen. Vännen från de senaste åren som för mig blivit jätteviktig. Som jag nog blivit viktig för också. Men han är i ett helt annat land nu. Och det finns många fler. Så många relationer, så lite tid och pengar. Visst, jag känner mig tillfreds. Har varit så mycket med folk de senaste månaderna att jag nu börjar uppskatta lugnet som det innebär att vara bara med mig själv mer igen. Men ändå, jag vill ju träffa alla som jag tycker om också.