Hat hat hat

Ja, idag känner jag mig lite hatisk. Känns bra. Det är bra med känslor. Är de åt det argsinta hållet får de en att bli energisk och få saker gjorda. Var ute och tog en promenad på förmiddagen. Himlen var blå, solen sken, luften var skön och vinden kylig och frisk. Jag hörde vårfåglar kvittra. Ja, det var jättevackert och skönt, men det ska inte få stoppa mig.

Var också nere och tvättade. Träffade en riktig tvättstugetant. När jag kom ner såg jag att någon spillt tvättmedel eller dylikt över halva tvättmaskinen och halva golvet. Det såg tanten också när hon kom ner, för samma sak hade hänt vid hennes maskiner. "Men vad är det här!?" utropade hon och jag kände mig tvungen att komma och titta för att vara socialt normal eller nåt. Hon förfasade sig en stund över det hela och utbrast att "Det här är ju helt oförklarligt!!". "Nej, det är det verkligen inte", tänkte jag och fortsatte lassa in kläder i maskinen. Bad sedan till tvättstugeguden att jag skulle slippa träffa henne igen, men när jag kom ner nästa gång var hon förstås där och då upptäckte hon att ett par av vagnarna som man lägger tvätten i när den är klar var försvunna och då var hon tvungen att förfasa sig igen, samt meddela att hon pratat med husvärden som skulle komma och kolla hur det såg ut (vilket verkade onödigt med tanke på att hon då redan moppat hela tvättstugan så att det var rent). Jag tyckte synd om hennes familj och väninnor som säkert skulle behöva höra allt detta i en lång och dramatisk version...

Men det var inte tanten som gjorde mig hatisk. Så mycket brydde jag mig inte om henne. Och när jag nu skriver det sista så har jag hunnit plugga ett tag och det gick bättre än på väldigt många dagar. Det är bra med energi, var den än kommer ifrån.