In the ghetto

Jag har nu flyttat in i min nya lägenhet och har redan hunnit inse en sak som jag inte saknade när jag bodde i London, nämligen svenska lägenhetsinnehavares fixaranda. Okej, jag har kanske haft otur tidigare, men det är bara här i landet som jag exempelvis behövt väckas av att grannen borrar i betongväggarna varje jäkla söndagmorgon. Och nu håller de visserligen på att installera fläktar här i huset och jag förstår att de som jobbar med det har ett schema att hålla sig till, men att vakna av detta hemska ljud vid åttatiden exakt varje morgon börjar redan nu, efter fem dagar, bli påfrestande. Jag undrar dessutom hur lång tid projektet egentligen måste ta (fast det är ju bra att vi snart har en fläkt här också).

Andra observationer, som egentligen inte är så nya, är att det håller till en hel del knarkare, alkisar, ungdomsgäng och antagligen psykfall (de verkar vanliga här i stan) här kring torget där vi bor. Jag är inte direkt rädd eller kinkig av mig, men jag kan inte låta bli att reagera eftersom de syns och märks tydligt så fort man går ut. Nu ska det för övrigt sättas upp något slags staket runt husen där vi bor, med låsta grindar, så att bara behöriga kan ta sig in och det känns ju lite USA måste jag säga. Samtidigt kanske inte helt obefogat. Igår stod det tre alkisar och hängde i (den nu öppna) grinden här vid huset och när jag och kompisen kom flyttade de sig inte en millimeter så vi fick liksom snika oss förbi. Jag kan tänka mig att alla inte tycker att sånt är så trevligt. Och ska man för övrigt på kvällen in och handla i mataffären på torget (som är ett inomhustorg), när alla andra affärer är stängda, och man i entrén möts av ett gäng ungdomar som kanske inte ser superpålitliga ut, så känns det också ganska tryggt att veta att det längre in i byggnaden faktiskt finns en Securitas-vakt som håller koll. Ja, hur som helst, det känns lite ghetto här i vissa stunder, men jag föredrar ändå det framför att bo i något isolerat och världsfrånvänt överklassområde. Jag tycker faktiskt att det är ganska mysigt, även om utslagningen ur samhället som vissa råkat ut för inte är det i sig.

Sedan bör jag kanske tillägga att det inte är så konstigt att just alkisarna hänger här, eftersom vi bor precis vid Systembolaget, vilket är något jag personligen uppskattar mycket. Och vem vet, en dag är jag kanske en av dem.