pepparkakor

Att vakna upp och gråta på julafton var en helt ny upplevelse som inte alls var rolig. Jag antar att chocken börjar släppa lite medan sorgen alltmer tränger fram.

Och nu dagarna innan jul har det planerats tider och mat och så vidare. Vill jag ha det och det på julbordet? När är det bäst att vi äter? Ska vi dricka glögg till Kalle Anka allihop? Blir det bra om alla kommer klockan tre då? Jag kunde inte bry mig mindre. Jag är glad om jag slipper börja gråta inför halva släkten. Jag har ingen aptit. Jag som egentligen älskar mat kommer inte på att jag måste äta förrän magen plötsligt skriker och gör ont och då vill jag fortfarande inte ha någonting. Smörgås och pizzabitar är idealt.

Igår var mina kompisar här och bakade pepparkakor. Det distraherade lite. Hela familjen var hemma och mina kompisar bakade glatt pepparkakskönsorgan och pepparkaksgubbar som bar dem. Det var bara glasyren som fattades. Fan, nu kom jag på en sak. "På julafton ska jag vara glad och positiv." Jag är faktiskt inte säker på att det går. Det där skrev jag dessutom innan det sista jobbiga hade hänt.

Men för all del, god jul!

Tillägg: Att allting har kommit fram känns visserligen som en lättnad, men lättnaden är inte särskilt stor i jämförelse med den ökade tyngden.