Mamma kines, pappa japan... Nej.

"You don't look Japanese, but you speak like a Japanese. Where are you from?".
"Aaaah, jag har jobbat här för länge!", tänkte jag när en äldre herre sa detta till mig. Jag har smittats av asienengelskan som de andra på jobbet pratar. Det var i alla fall vad han trodde. Själv vet jag inte. Jag blev hur som helst glad när en annan man, dagen efter, sa till mig att "Your English is perfect." Han varnade mig också för alla män här i landet som kommer fram och vill bjuda ut mig. Jo, jag tackar. En del är verkligen helt desperata och knäppa. Jag har redan blivit utbjuden två gånger på jobbet (vilket i och för sig är väldigt lite jämfört med många andra personer) och så har jag en medelålders man som hänger efter mig och gör mig nervös varenda gång han visar sig på jobbet. Det är liksom inte kul.

För övrigt har jag nu, efter en månad här i landet, lyckats få ett bankkonto. Det är verkligen sjukt hur svårt det ska vara för en vanlig människa att fixa en sådan sak. Man måste ha intyg från arbetsgivaren på var man jobbar och hyreskontrakt eller räkning med bevis på att man verkligen bor där man säger och så förstås ett pass. Det störda är att det är mycket viktigt att det på alla dessa dokument står ens rätta namn på exakt rätt ställe och med rätt slags bokstäver och så vidare, för annars går det ju helt enkelt inte. Jaja. Igår fick jag i alla fall mitt bankkort, som enbart är ett uttagskort och inte betalkort. Jag känner mig som när jag gick på högstadiet! Måste fixa det där (men det tar väl ytterligare en månad). På kortet står det "Miss Annika T Berggren". Vilket innebär att jag om jag gifter mig måste fixa ett nytt kort om jag vill att allt ska vara korrekt. Jag fattar inte poängen med de här titlarna. Jag minns när jag var i Torquay på språkresa och vår värdmamma klagade över detta. Hon var ganska vuxen och hade barn och tyckte att det var störande att de måste skriva ut "Miss" på allting hon fick. Jag förstår henne. Knäppa jäkla system. Särskilt som det bara är kvinnor som måste byta. Känns det som att ens civilstånd spelar särskilt stor roll rent officiellt nu för tiden? Nej, det gör ju inte det. Argh, jag blir upprörd. Jaja, jag har i alla fall fått mitt kort. Det är det viktigaste för tillfället. Nu kan jag lösa in mina tre lönecheckar och få jättemycket pengar. Hurra!