Serviceboende igen

Ingen annan hade vett att anställa mig, så jag fick lov att sommarjobba på samma ställe som förra året, dvs serviceboendet i barndomsstaden. Har inte direkt längtat efter att börja jobba där igen, men pengarna behövs ju. Idag hade jag hur som helst min första introduktionsdag. Hade ju redan tidigare fått veta att det inte skulle vara lika jobbigt på avdelningen i år, eftersom några av pensionärerna – för att citera min chef – ”dött undan”. Det var flera stycken som hade dött, ungefär de som jag väntat mig. Tyvärr var också en av mina absoluta favoriter en i skaran. Hade sett fram emot att träffa honom igen, för han gjorde mig så glad. Han sjöng jämt, så att jag själv gick och trallade när jag kom ut från hans lägenhet, och han var en riktig lurgubbe med glimten i ögat, trots att han var så gammal och skröplig. När han fyllde nittiofem sa han att han ville resa bort, till en ort ett par mil härifrån, och när jag frågade vad han skulle göra där så sa han ”skaffa fjälla” och såg som vanligt superlurig och glad ut. Så det kändes lite trist att han inte finns mer. De andra bortgångna kände jag inte direkt någon sorg över. Hur som helst har det knappt kommit några nya i dessa personers ställe, så det är jättemycket lugnare nu. Det känns rätt skönt faktiskt, för förra året var det stressigt nästan hela tiden och larmet ringde i ett. Förra året vid just den här tiden var jag också rejält stressad för att det var så mycket nytt att lära sig och hålla reda på. Nu känns det rätt lugnt – jag vet ju hur det mesta funkar – vilket är skönt. Jag jobbar mindre också och det är också skönt, trots att jag får mindre pengar. Just nu känns det värt det, men om jag ändrar mig är det väl bara att säga till att jag gärna jobbar extra. Jaja, nu ska jag ha en till introduktionsdag och sedan är jag ledig i drygt en vecka innan jag börjar jobba. En lagom uppvärmning.