torsdag, juli 12, 2007

Stackars, stackars

Nej, det är inte direkt vad jag känner om dem som blivit allvarligt skadade i den årliga tjurrusningen i Pamplona: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1118229,00.html

Hela evenemanget går ut på att folk jagas av tjurar genom Pamplonas gator. Tjurarna är sedan med på tjurfäktning. Det är tydligen tjurfäktningsarenan de springer till under rusningen. Innan jag bodde i Spanien en sommar visste jag inte hur tjurfäktning gick till, att det innebar blodbad. Det enda jag visste om tjurfäktning var det jag såg på julafton, den fina historien om tjuren Ferdinand. I Spanien är det dock högsta underhållning att visa tjurfäktning på tv, så då lärde jag mig snabbt. Tjuren ska springa efter det berömda röda skynket och blir förstås tröttare och tröttare. För att trigga tjuren att bli arg och fortsätta springa sticks då och då ett svärd in i kroppen på den, som sedan får sitta kvar så att tjuren blir mer och mer av en levande nåldyna, fast i detta fall svärddyna. Slutligen är tjuren helt matt och det hela avslutas med att ett svärd sticks in i hjärnan på den så att den dör ögonblickligen (dvs. om tjurfäktaren är skicklig). Det här tycker en del personer är helt normalt. De menar att de tjurar som är uppväxta för att vara med på tjurfäktning behandlas väldigt väl och att de sedan dör ögonblickligen när de får svärdet i huvudet, så att de slipper lida. Klent argument enligt mig och djurrättsaktivister världen över. Det är för mig sinnessjukt att ha en "attraktion" som går ut på att man ska sitta och heja på medan en tjur först plågas och genomborras av svärd, för att sedan jubla när den får dödsstöten i skallen. Så nej, jag tycker inte särskilt synd om dem som under tjurrusningen själva stångats blodiga av tjuren. Och hur puckat är det för den delen inte att låta sig bli jagad av tjurar in the first place?

Inga kommentarer: